Utblick: Både övertygad och vilsen

  • Söndag 13 Apr 2014 2014-04-13
E-post 0

Dagens opinionsundersökning från Sifo, som redovisas i fler medier, är på många sätt lugnande läsning för stunden. Vänsterpartiet kliver fram och utmanar såväl MP som SD om kampen att bli riksdagens tredje största parti och bedömningen är sannolikt att Jonas Sjöstedts hårdnackade vinstmotstånd i välfärden nu betalar av sig. Hur stort läckaget är från socialdemokratin låter jag vara osagt men jag har själv känt ibland större sympatier för Jonas Sjöstedt mycket klara position än mitt eget partis.  Och vore det inte för att jag är av åsikten att lagt kort ligger när man väljer parti i vuxen ålder samt att vänsterpartiet i många andra frågor står långt från var jag befinner mig så skulle inte vänsterpartiet vara uteslutet som alternativ alls. Men att gå samma väg som Claes Borgström, tidigare JämO och socialdemokratisk profil eller Björn Fries, tidigare narkotikapolitisk samordnare och även han före detta socialdemokrat, är en känslomässig resa som i dagsläget är för tung. Jag identifierar mig som socialliberal och funktionssocialist i något som skulle kunna vara en mix av John Rawls och Nils Karleby och så länge det finns ett hopp hos mig att socialdemokratin stabiliseras där och börjar kommunicera en större bild av framtidens samhälle så blir jag kvar.

Att Sverigedemokraterna nu stannat upp i sin tillväxt är glädjande även fast det inte finns något skäl att ropa hej ännu. Valrörelsen till EUP har inte börjat och enligt uppgift har SD köpt omfattande TV-reklamtid i TV 4. De lägger 15 MSEK på denna valrörelse att jämföra med Socialdemokraternas 19 MSEK. Sverigedemokraterna tredubblar sin valbudget jämfört med 2010 och satsar 45-50 MSEK kronor, nästan lika mycket som Moderaterna – dock är den socialdemokratiska valbudgeten i särklass störst med sina 75 MSEK. Allt skall brännas av på lite drygt tre veckor i en kakafoni där vi väljare förväntas göra kloka och medvetna val till ett parlament som har mer makt och är mer distanserat från den svenska väljarens vardag än vad som kan betecknas som hälsosamt för demokratin. För bilderna i vardagen finns kvar, med tiggare, bärplockare, asfaltsligor och mycket annat som en effekt av den fria rörligheten. Påminnelsen om att det finns en fattigdom och förföljelse i Europa av minoriteter samtidigt som det finns de som utnyttjar den fria rörligheten på ett sätt som lagstiftaren inte ville inse trots varningssignalerna.

Men det känns märkligt nu. Jag är moraliskt och etiskt förbunden till S, och kommer lägga min röst på Stefan Löfven som jag någon stans tror på som statsminister men för första gången så känner jag mig politiskt vilsen. En vilsenhet som beror på såväl mittfältstrianguleringen som den utveckling jag kan se på det som kallas samhällets botten. Där effekterna av den fria rörligheten och det allt glesare sociala skyddsnätet gör sig påmint.  Om antalet osäkra i Sifo´s mätning sjönk från 18 procent till 15 så ökar den inom mig. Vart är vi på väg? Inget parti är helt klara på den punkten. Vilka ska med? På vilka villkor? Hur säkrar vi nationellt oberoende, välfärd och mötet med omvärlden? Ingen kan eller vill svara. Jag känner en större samhörighet med LO:s politiska program än med mitt eget parti vilket faktiskt är ett underkännande om vi talar om en sammanhållen arbetarrörelse.

Vi kommer nu se hur de olika kampanjstaberna nu lanserar kampanj efter kampanj. Med megafoner och repetition av budskap formulerade som one-liners skall väljarna vinnas. Jag kommer då ställa mig vid sidan om, jag har ju redan förbundit mig men jag ser inget utrymme för mig längre. Det resonerande, det sökande samtidigt som jag inte heller är helt nöjd med hur mitt parti hanterat vinstfrågan i välfärden.

Jag är vilsen. En märklig känsla av att vara både övertygad och vilsen är den som stannar kvar i mig. Övertygad om att Sverige måste få en ny regering men inte säker vart vi ska när jag nu slår ihop datorn för att ägna mig åt annat.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se