Alla blir lyckliga på sin fason

Valanalyserna och SCB-analyserna haglar för närvarande. DN Ledare menar att Alliansen får skylla sig själva och säg den bittre gammel-moderat som inte håller med om det. Marken börjar nog skaka en hel del under framför allt Kent Persson, moderaternas partisekreterare. I Dagens Arena tillskriver Åsa Petersen den antifascistiska rörelsen äran att Sverigedemokraterna ”bara” fick 9,7 procent i valet till EU-parlamentet och menar att de som kritiserat den antifascistiska rörelsens metoder därmed har fel. Petersen blir säkert lycklig på sin fason men där nog Anders Lindberg, Aftonbladet, har mer rätt. Europa betalar nu priset för den långa finansiella krisen och att Sverige kunnat hålla emot beror sannolikt på att vi inte drabbats i samma utsträckning som övriga EU.

Det finns dock anomalier i detta, den Iberiska halvön med Spanien och Portugal. Spaniens förmåga att stå emot beror sannolikt, likt en ödets ironi, att de är ett resultat av två despotiska ledare. Felipe II och Franco. Bägge genomförde omfattande tvångsförflyttningar av minoriteter under sina respektive år vid makten och Madrid är i sig ett bra exempel på resultatet. Madrid är, i min värld, städernas stad. Staden som för alltid har en mycket speciell plats i mitt hjärta. En stad som jag alltid längtar till. Madrid är en i grunden konstgjord stad, Felipe II ritade ett kryss över den Iberiska halvön när han skulle bygga federationens huvudstad. Skärningspunkten kom att hamna i en liten gudsförgäten håla med namnet Madrid. Han lät tvångsförflytta familjer från resten av kungariket för att bygga denna stad och sedan dess präglas stämningsläget av tolerans, alla bor där mer eller mindre mot sin vilja och då kan man lika gärna komma överens från början. Vad Felipe II påbörjade förstärktes sedan av Franco med lika våldsamma metoder. Men som idag har byggt en grund för tolerans. Detta bygger som sagt tolerans och Spanien har visat sig ha en än mer progressiv utveckling för HBTQ-personer än till och med det toleranta Sverige. Den spanska toleransen bottnar faktiskt i allt det som vi vill fördöma. Den är ett naturligt resultat av  fascism och diktatur.

Men vad var det som hände egentligen i valet till EUP? Åsa Petersen är rätt tvärsäker men borrar vi djupare i siffrorna så verkar det som om SD inte lyckades mobilisera sina kärnväljare i tänkt omfattning samtidigt som de har kapat andraplatsen i 106 kommuner sett till valresultatet. Lyfter vi upp en valkrets som sticker ut visar det sig att Östermalm i Stockholm, med sina höga utbildningsnivåer och inkomster, attraherat sex procent av väljarna. En illavarslande siffra. Om det är så att SD inte lyckats mobilisera men trots detta presterar ett resultat på 9,7 procent så innebär det att de börjat attrahera nya väljare, väljare ur den intellektuella och finansiella eliten. De bor inte i Umeå eller Luleå, de bor i regel i stadsdelar som Östermalm och Djursholm.

Den aktivism som nu Petersen tillskriver sådan ära tål att ifrågasättas men den har ett värde i sig, där har hon rätt. Den skapar någon form av gemensam ryggrad men skall vi bryta trenden så är nog Anders Lindberg närmare sanningen. Det är ur den ekonomiska krisen som fascism och nazism finner gödning och det går inte att möta de krafterna långsiktigt med nyckelskrammel och burop.

Men några saker kan vi vara säkra på. Situationen är svårtolkad och att alla analytiker blir lyckliga på sin fason.

 

DN, Dagens Arena, Aftonbladet,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se