Allmänintresset

  • Torsdag 1 Maj 2014 2014-05-01
E-post 0

Samtidigt som Ledarsidorna.se inlägg inför första maj från igår väckte en del känslor, att som oberoende socialdemokratisk ledarsida börja resonera kring skapande av låglönesektorer, skriver DN idag en ledare om ordets makt i debatten om arbetslösheten.  Det har länge stått klart att höstens val kommer att handla om arbetslösheten. Eller ”arbetskraften”, som är det begrepp som Moderaternas pr-strateger lanserat som alternativ till det betydligt mer nedslående ordet ”arbetslöshet”. Att Moderaterna använder så mycket krut på att byta term är egentligen en rätt bra illustration av hur den politiska striden, och för all del arbetsmarknadspolitiken, förs inom båda partierna. Det är i hög grad en kamp om begrepp, namn och procentsatser, medan den verkliga utmaningen handlar om så mycket mer än så menar DN. En bra text men den når inte ända fram.  Ur ett folkbildningsperspektiv når den inte fram över huvud taget. Men DN har rätt i att utmaningen är större än vi anar.

Idag, på arbetarrörelsens dag, skriver vi en öppen arbetslöshet på 8,1 procent men, det är inte hela bilden. I statistiken framgår även att vi har en mycket hög ungdomsarbetslöshet, 23,6 procent, samt att en tredjedel av de arbetslösa är att definiera som långtidsarbetslösa. En person räknas som långtidsarbetslös om hen har varit arbetslös kontinuerligt under mer än sex månader.  Allt detta är illa nog. Men det blir värre. Etableringstiderna för nyanlända är bara det en stor utmaning men det finns andra faktorer som borde få fart på de flesta politiker i denna valrörelse.

De svenska kommunerna och landstingens skuldsättning närmar sig nu 500 MDR SEK samtidigt som deras samlade pensionsskuld för de närmaste 50 åren uppgår till samma belopp. Utslaget per invånare är varje svensk nu skuldsatt, genom det allmänna, till ett belopp om c.a 250 000 kronor. Som på något sätt måste betalas av samtidigt som hushållens skuldsättningsgrad ligger på gott och väl på över 170 procent av disponibel inkomst. Kort och gott: Vi är enskilt och gemensamt satta i skuld, vi har lånat av vår omvärld och vår framtid för att klara dagens behov. Och inte heller där lyckas vi speciellt bra. Rapporterna om resursbrist i vården samt hur barn tvingas äta knäckebröd och vatten till frukost för att vissa välfärdsföretag skall kunna visa vinst och som resultat av att priserna pressas hela tiden är idag legio.

Bilden av framtiden, som ligger mer eller mindre långt borta, är därmed tämligen mörk.

Vad få politiska analytiker och ännu färre politiker vill är att koppla ihop dessa frågor. Idag demonstrerar arbetarrörelsen för arbete åt alla på justa villkor men såväl Stefan Löfven som Fredrik Reinfeldt borde vara smärtsamt medvetna om att egentligen är frågan om jobb och sysselsättning mycket större än vad första maj egentligen kan förmedla. Jobb åt alla har aldrig varit viktigare än nu. Vi måste få ut alla i jobb, det är orimligt att ha så stora delar av produktionskapaciteten  på bidrag eller i ändlösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vår gemensamma, och enskilda, resultaträkning består av mer och mer ränteavgifter och mindre och mindre av drift av välfärden. Och hur andra budgetposter, som Försvarets, ska vi inte tala om. Det är som sagt bråttom och det är inte rimligt att inte kunna kliva utanför boxen och diskutera för arbetarrörelsen smärtsamma lösningar. Lösningar som kan komma att innebära att vi tvingas skapa marknader för lågkvalificerade och lågavlönade yrken. Men det borde kunna gå om vi tänker mer kreativt än idag. Tyskland, med en i allt väsentligt lägre total arbetslöshet, har satsat på okvalificerade industrarbeten – i vissa fall med inslag av lönebidrag – för att skapa insteg med låg tröskel på arbetsmarknaden. Modellen bygger på en form av Saltsjöbadsanda där arbetsgivarna tar sin del av samhällsansvaret och bereder möjligheter för den formen av yrken. De har förstått att även i Tyskland är jobb åt alla ett samhällsintresse, inte bara ett individuellt ansvar.

Inalles: Vi måste tänka utanför boxen. Vi lever på lånad tid med hög skuldsättning till vår omvärld och vår framtid. Enda sättet att betala av allt detta, och kunna fullgöra våra gemensamma åtaganden som vård, skola och omsorg, är att sätta folket i arbete. Ett arbete är inte bara en faktor för frihet för den enskilde, inte heller ett särintresse – det är ett allmänintresse att alla har ett jobb att gå till. Oavsett om jobbet i sig är roligt eller inte, samhällsekonomin är inte på sikt i ett skick där vi kan välja och vraka. Lyckas inte nästa regering med detta kommer framtiden inte längre handla om att justera vissa budgetposter en gång i halvåret. Det kommer att handla om att ta hugga bort hela poster och helt enkelt strunta i många av de åtaganden som vi idag förutsätter som huggna i sten.

Med allt vad det innebär. Arbetslösheten är, när dagen går mot sitt slut, ett allmänintresse.

 

Övrigt: Regeringen, Cornucopia, Daniel Swedin Aftonbladet,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se