En ond dröm

  • Fredag 30 Maj 2014 2014-05-30
E-post 0

Det är rörigt och vimsigt nu i politiken. Feminister, fascister, antifascister och miljöpartister har stökat till det rejält och sakpolitiskt kommer det inte komma något gott ur detta. Fi och MP har mer gemensamt med varandra än man kan tro och mindre gemensamt med socialdemokratin än vad vi skulle önska. Miljöpartiet aviserar en stängning av två reaktorer 2018 samt kraftigt höjda energiskatter på såväl kärnkraft som vattenkraft och har i det ett stöd från Feministiskt initiativ. Ett parti som kanske är ännu mer motsägelsefullt än vad som är direkt hälsosamt.

Samtidigt med detta kan vi läsa oss till att Mona Sahlin hjälper Miljöpartiet med sitt antirasistiska arbete genom att delta på deras helgkonferens. Motivet är att ingen har sådan erfarenhet av opinionsbildningen mot bland annat SD som hon. Vi skall dock ha klart för oss att, som Adam Cwejman konstaterar torrt på sin blogg, att vi så här långt in i 2014 valt samma strategi som bland annat Mona Sahlin valde 2010. Det är mycket ”fy, fy, fy”, ”usch och blä” samt ”vi pratar inte med er” än reell politik som adresserar orsakssambanden. Är det mer ”fy, fy, fy” och ”usch och blä” som ska känneteckna även årets valrörelse kan vi nog förvänta oss ett resultat i linje med 2010. Att SD växer till sig ytterligare. Är det detta som är Mona Sahlins budskap till MP, det som präglat socialdemokratin anslag så här långt, så kan vi som sagt förvänta oss mer av 2010 års valrörelseresultat, inte mindre.

Soraya Post är ett bra exempel på motsägelsefullheten i det partiet. Så sent som 2011 registrerades hon olagligt av polisen. Fi:s Soraya Post bär på erfarenheter som få andra toppolitiker har och som nyvald EU-parlamentariker blir hon Sveriges första romska politiker på riktigt hög nivå vilket är remarkabelt och någon form av välförtjänt upprättelse för en svårt stigmatiserad grupp. DN:s Niklas Orrenius och Lotta Härdelin har följt henne före och efter söndagens rosa valframgång. Men. Fi är fortfarande alla journalisters gullgris och trots att UNICEF är mycket tydliga med vad de anser om barnäktenskap så ställs inga följdfrågor till Post när hon medger att hon gift bort en 16-årig flicka. Den journalistiska flatheten som den annars väl påläste och erfarne Orrenius visar upp bidrar till att såsa till det ännu mer. Kanske han inte läst UNICEF:s syn på barnäktenskap och kulturrelaterade diton, men har han det så tål det att repeteras:

För de flesta av oss är det självklart att barn inte ska vara gifta och att inga människor ska tvingas in i äktenskap. Men på många håll i världen lever barn och ungdomar i sociala miljöer med helt andra normer och könsroller. Här kämpar vi för att förändra attityder, påverka lagstiftning och se till att flickorna får gå i skolan.

Såsigt värre. Det känns som det politiska Sverige nu snabbt utvecklas till en enda stor ond dröm. Och den enda som kan väcka oss nu borde vara en stark, inkluderande och progressiv socialdemokrati. För vi har en svetsare från Ådalen som ordförande. Som pratar jobb, tillväxt, välfärd och rättvisa. Egentligen borde det vara en promenad i parken men är det inte.

Det är en enda ond dröm. Det måste vara det. Väck mig. Snälla.

Det är en enda stor ond dröm. Snälla väck mig.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se