Fienden inom oss

  • Lördag 3 Maj 2014 2014-05-03
E-post 0

Fredrik Virtanen, Aftonbladet, seglar mer och mer upp som den kanske klarast lysande stjärnan bland ledarskribenter. På vänsterkanten gör han sällskap med Katrine Kielos och nestorn Björn Elmbrandt, på högerkanten ger han Peter Wolodarski – DN – samt Tove Lifvendahl och Per Gudmundson, SvD, en match. Virtanen, som öppet gått ut med sin bakgrund som ”skin” sätter inte bara fingret på ömma punkter, han stoppar in kniven täckt av salt och vrider om den i det sår många av oss bär med oss.

I dagens krönika beskriver han sina egna upplevelser och tankar över en ”after work” på det liberala Södermalm i Stockholm. Hur romer bemöts av omgivning och kanske framför allt krogpersonal. En beskrivning jag känner igen från den vardag jag ibland lever med som extraknäck för statens våldsmonopol i Stockholms mer sjaskiga kvarter. För sjaskigt är det.

Precis som Virtaen har jag en historia. Den mer glamorösa med min bakgrund som överklasslyngel, privatskoleelev och barn till akademiker uppvuxen på Östermalm. Den mer liberala som barn till Peter och Barbro Westerholm, LO-läkaren och epidemiologen som far samt den i Sverige mer kände riksdagsledamoten som slogs för HBTQ-personers rättigheter. Samt. Exakt som min partikamrat Thomas Bodström, den sökande och rotlöse. Sådana som vi, vi var samtida vid Östra Real samt Ahlströmska Skolan, vars kamrater tillsammans med oss som mer eller mindre aktiva jagade bögar och färgade i Humlegården nattetid. Som trakasserade de som var olika. Och som minne av detta än idag kan känna av såväl ärr som de mer permanenta skelettskador jag dras med numera från de slagsmål som organiserades när mörkret föll mellan olika grupper i unga år. Vi var inte unika. Vi var en av en posse, en del av en kultur och stämning som präglade vår miljö och vår samtid. En kultur som för egen del började i kashmirulster och cigarrtäta herrklubbar och slutade iförd batikskjorta i källare med stampade jordgolv. En resa som i tid var kort men i avstånd var lång. Det som förenade de två världarna var utmaningen. Att utmana normerna i vår föräldrageneration. Lillgammal med La Coste – skjorta och penny-loafers sittande över en kopp thé i en paradvåning och förfasas över invandringens effekter eller att sitta på ”Pusher-street” med kamrater från hela världen i Christiania delandes en flaska körsbärsvin. Steget var kort för mig. Och steget i opinionen är kortare än vi tror. Värderingar skapas i unga år och inga värderingar är så starka som de som skapas i det känsliga gränsland mellan ung och vuxen.

Nu står vi där. Vid den tiggande romen på gatan, bara 40 meter från Socialdemokraternas partihögkvarter. Ikväll gick jag dessutom genom samma gamla Humlegård där vi, jag och mina jämnåriga, en gång i tiden trakasserade homosexuella och såg några av de ansamlingar av tiggare som lagt ut sina madrasser och täckt sig själva med filtar samt presenningar under en annars bar himmel. Plötsligt kom kroppsminnet ikapp, det mer aggressiva från tonåren men samtidigt kom den gamle mannens förnuft till hjälp. Eller var det det oförstörbara barnet? Det som talade om empati och alla människors unika värde. Det var det senare som räddade mig från att känna avsky och hat. Men. Det finns där inom mig. Och det finns där, inom dig. Rädslan, oron och osäkerheten. Som blir något annat. Som blir något mycket skrämmande när rädsla och fientlighet slår ut i full blom.

Den vind som ingen vill känna som har någon form av mänsklighet inom sig, den vinden kommer fortsätta blåsa och bara när vi erkänner detta, och att den finns där och påverkar oss, så kommer vi kunna blåsa upp en vind i motsatt riktning.

Det är det som Virtanen vill säga oss. Fienden, den yttersta och farligaste, finns inte hos våra politiska motståndare. Den finns närmare än så.

Den finns inom oss. Och har alltid funnits där. Den bidar bara sin tid.

 

AB

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se