Inte “Happy-happy, clappy-clappy”. Inte alls.

Idag kan vi höra Åsa Romson, Miljöpartiet, i SR P1:s Lördagsintervju. Att Romson är en skicklig politiker råder det inget tvivel om. Lågmäld, inte lika bjäbbig som sin språkrörskollega Gustav Fridolin, så är det inte konstigt på något sätt att storstädernas latteliberaler finner MP attraktiva. Kanske lite för attraktiva och Romson var smart nog att bara ta upp sådana frågor som stötestenar som hon vet att det finns en god möjlighet att få igenom i förhandlingarna med Stefan Löfven. Ökad lärartäthet och ökade lärarlöner var två av de tre som hon tog upp. Tyvärr var programledaren, Ci Holmgren, inte tillräckligt vass eller påläst för att syna de korten vidare.

Miljöpartiet bygger sin ekonomiska politik på ett helt annat skattetryck och skattebas än något annat parti och har, bedömer de, råd med dessa satsningar. Det är skatter som i sig kommer släcka ut allt mänskligt liv utanför storstäderna eller vad sägs om kraftigt höjda CO2-skatter, ökade skatter på konstgödsel och bekämpningsmedel samt den fullständigt förödande milskatten för transportfordon på 14 kronor per mil. Att läggas ovanpå kostnaden för drivmedel och fordonsskatt. Miljöpartiet säger att denna skatt inte skall debiteras på enskilda vägar för att glesbygden skall undantas men missar helt, hur de nu kan göra det, att merparten av varutransporterna ute i glesbygd går på allmänna vägar – inte enskilda. Och denna skatt skulle då bara gälla svenska lastbilar, utländska åkare – med ett annat juridiskt säte – skulle klara sig undan galant. Med allt vad det innebär för den svenska åkerinäringen.

Samtidigt med detta får jag rapport från Peter Högberg att det finns krafter inom Socialdemokraterna som vill börja se över hur vår livsmedelsförsörjning egentligen skall se ut i framtiden. Idag är Sverige ett av de länder i EU som har sämst självförsörjningsgrad, vi importerar idag 50 procent av våra livsmedel och varför det ser ut som det gör beror bland annat för att svenska lantbrukare konkurreras ut av det nationella regelverket. Inte av EU:s och inte av den livsmedelsproduktion som finns i EU om de hade spelat efter samma regler, men det gör de inte. Ett svenskt nationellt regelverk som Miljöpartiet kraftigt vill skärpa samtidigt som de vill dra ner på det EU-stöd som svenska lantbrukare erhåller idag. Miljöpartiet vill dra undan de konkurrensneutraliserande åtgärder som finns för att klara konkurrensen från övriga Europa vars livsmedel håller en lägre kvalitet än de svenska motsvarande. Man skulle kunna säga att svenska lantbrukare konkurreras ut av det svenska Miljöpartiet vars politik istället kommer öka importen av livsmedel.

Inget av detta täcks in av Holmgren idag och lyckligast av alla för det var nog Romson och Fridolin. Visst, Miljöpartiet är nog den enda idag rimliga regeringspartnern men för socialdemokratins skull, och för Sveriges skull, så bygger en regeringssamverkan på en så stark socialdemokrati som möjligt. Skulle Miljöpartiets syn på ekonomi och landsbygd få genomslag kan vi nog börja se på livet utanför de fem storstäderna som något som snart är en svunnen tid och om några generationer kommer förbrylla arkeologerna.

Det är inte ”Happy-happy, clappy-clappy” när jag ser Miljöpartiet i opinionen med deras ekonomiska politik. Det kan gå precis hur illa som helst för Sverige om inte Socialdemokratin spottar upp sig ytterligare. Och med Lördagsintervjuns oförmåga att syna korten kan det nog gå så illa.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se