Koögon

Det är ingen hemlighet att jag ställer höga krav på mitt parti, lika höga som på mig själv.  Jag ser inte nyttan i att ställa lägre krav på en organisation som bär den idé jag har om samhället än någon annan. Tvärtom, socialdemokratin skall rustas för högre krav för att klara av framtiden bättre än alla andra. Det visar sig att vi inte är där. Valresultatet är allt annat än tillfredsställande för socialdemokraterna och reaktionerna från igår lät inte vänta på sig. En kommentar biter sig fast dagen efter valet, eller rättare sagt ett ord i den välformulerade kommentaren.

”Koögon”

Det var med koögon vi satt och såg valresultaten rulla in. Att moderaterna skulle göra ett dåligt val var ganska klart, den största överraskningen stod Miljöpartiet för men mina koögon baserades på de förväntningar som socialdemokratiska valarbetare byggt upp på sociala medier. Dörrknackningarna och samtalen gick som tåget, i snart sagt varje kommun, förutom då Stefan Löfven dokumenterades i Täby, ska ha visat på en kraftig socialdemokratisk uppgång. Aldrig har så många dörrar knackats och aldrig på många år har uppslutningen varit så stor vid de utåtriktade aktiviteterna. Målet, 25 procent, var lågt satt för att inte råka ut för en baksmälla men den rapporterade responsen var så hög att vi alla trodd på ett högre resultat ändå. Ska vi tro alla glädjeyttringar över varje genomförd aktivitet var 65 procent en mer rimlig gissning. Men det blev 24,4 procent – i nivå med fiaskovalet 2009.

Något stämmer inte i rapporteringen. Thunderclaps på twitter, som visade sig vara blockerat av Twitter själva för att det inkräktar på affärsmodellen, valfilmer , gilla-sidor på Facebook och traditionell dörrknackning har inte hjälpt. Och framför allt alla hejarop att det går så bra har inte visat sig stämma. Och om vi är så framgångsrika i vår kamp mot Sverigedemokraterna, varför gick de från noll till två mandat? Vända ryggar, burop, sönderrivet valmaterial, utstörda möten och utsläppt hår mot nazismen har inte gått hem mot ett budskap där Jimmie Åkesson sagt att allt världens, i detta fall Sveriges, elände beror på invandringen.

Det finns nu ett antal personer i den socialdemokratiska ledningen som bör sätta sig ner och lägga pannan i djupa veck och haspla ur sig något annat än ”situationen är allvarlig”. Jag har fullt förtroende för Jan Larsson men det är något som inte stämmer alls i socialdemokraternas valorganisation och något som ser ut att stämma med Sverigedemokraternas och Feministiskt Initiativs motsvarande. Jag tror jag vet vad det är.

Små och unga partier står oftast utan några andra verktyg än de som är gratis. Sverigedemokraterna har sedan 2000, vid Jimmie Åkessons tillträde som ordförande, satsat på nätet som förmedlare av budskap. Gratis verktyg och en vid tiden tom arena gör att vi idag ser Avpixlat, Realisten, Fria Tider men även andra extremer som Nordfront dra mycket trafik. Avpixlat har över dygnet ett minimum på 600 samtidiga läsare samtidigt som Flashback och tidningarnas kommentatorstrådar utgör gratisarenor i det offentliga rummet. Socialdemokraterna hade något liknande att möta detta med men någon tjänsteman fick en snilleblixt och lade ner Netroots för att ”nätet inte fungerar så längre”. Nähä? Sverigedemokraterna agerar tillräckligt fritt och oemotsagt, motmedicinen är okoordinerad och blir mest studentikosa dagssländor. Uthålligheten är lika stor som vad en bakfull universitetsstudent kan visa upp.

Det borde idag, senast imorgon, genomföras ett krismöte på Sveavägen 68 och att några huvuden börjar rulla eller att några känner draget från dörren. Jag vet namneligen några tjänstemän som borde både vara närvarande vid mötet för att förklara sig inför Jan Larsson och Carin Jämtin. Och Carin, jag väljer att kalla henne vid förnamn nu, kan vara nog så ilsk. Det var därför hon fick en mugg med “Lilla My” av mig en gång i tiden. Jag kallar det att vara “Bra-arg”, att få saker och ting att hända.

Det är med koögon jag ser på resultatet för Socialdemokraterna nu. De interna hejaropen och självförhärligandet tydde på att vi skulle uppnått något annat än ett återupprepat 2009-års fiaskoval.

Något är fel. Fruktansvärt fel. Och vi är några stycken som har delar av svaret men som en och annan tjänsteman nog gärna ser att det inte kommer till våran partilednings öron.

 

 

Peter Högberg, SvD, Eric Sundström, SR Ekot, Expr, SVT Nyheter, Daniel Swedin, Martin Moberg, SvD 1 och SvD2

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se