Små rörelser i marken

  • Söndag 4 Maj 2014 2014-05-04
E-post 0

DN har idag en artikel om förutsättningarna för ett regeringssamarbete mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle kunna te sig. En ganska snäll artikel som andas två strömningar, dels att DN:s samhällsredaktion börjat diskontera ett regeringsskifte, dels en artikel som förstärker möjligheterna och tonar ner de stora trätoämnena. Ledarsidorna.se var en av de som förde samtal med journalisten Karin Eriksson, ett samtal som spände över två veckor och citatet

 – Jag var och lyssnade på Löfvens tal på LO:s valupptakt för ett tag sedan. Han kunde ha föreslagit platt skatt och alla hade applåderat i alla fall, säger en annan.

kommer från det samtalet. Det anspelar på den starka position som Stefan Löfven har i partiet just nu. Ett mandat som bygger på lika mycket tradition som ängslan. En traditionell arbetare som statsministerkandidat men samtidigt en ängslan för att om han skulle ifrågasättas så skulle centrifugalkrafterna slita sönder partiet igen. Löfven är nämligen något så ovanligt som en traditionell fackföreningsman, något som ingen av hans företrädare i modern tid har varit. Persson, Sahlin och Juholt representerade alla olika former av grupperingar i socialdemokratin. Allt från kanslihushögern över till storstadsliberala till den yttersta partivänstern. Kandidater som splittrade mer än enade i förlängningen. Persson hade inte heller erfarenhet av att sitta i opposition i riksdagen i nämnvärd omfattning. Möjligtvis tillhörde han även maktfalangen. Med Löfven är det annorlunda som sagt.

Men åter artikeln. En rätt snäll sådan och det är inte så konstigt. Med ett mandat av ängslan, som kanske blivit ännu tydligare den sistlidna veckan när vänstervindarna blåser igenom Socialdemokratin, begränsas urvalet röster  som vågar ta bladet från munnen till de mer positiva. Partifolket håller tyst, sluter upp och håller styr på både tunga och händer nu. Partiet har gått in i ett cyklopiskt tillstånd där inget får störa lagda planer. Lika naturligt i även andra partier skall sägas, ingen vill hantera en alltför högljudd opinion internt i en valrörelse.

För även om artikeln är snäll så pekar den ut ett område där fackföreningsrörelsen är på tvärs med den förda politiken. Det handlar om arbetsmarknadsprövningen för arbetskraftsinvandrare där Socialdemokratin gjort två lappkast. Det första kom den fjärde april när Stefan Löfven övergav den tidigare kommunicerade LO-linjen och den andra kom så sent som i förrgår när det visade sig att partiet låg närmast SD av alla partier i en av väljartesterna. Förberedelser och ängslan över att hamna för nära SD gör partilinjen kring invandring vinglande över tid. En ovilja att behöva hantera högljudd intern opinion. Det är bekvämare att byta ut högljudda rop och skrik mot missnöjt mummel för stunden men det missnöjda mumlet skall inte undervärderas. Det är just vingligheten som gör att en del av vänstervinden bara blåser rätt igenom nu och missnöjets mummel kan komma att märkas av ju närmare valet vi kommer. Idag är det Stefan Löfven som med sin person håller detta på ett mumlets nivå, förtroendet för honom är grundmurat men, nota bene, även murar kan uppvisa sprickor om det blir rörelser i marken.

Dagens utblick stannar därmed här. Precis som stämningsläget i partiet. Vid ett mummel. Förtroendet för Stefan Löfven är grundmurat även från Ledarsidorna.se men som även pekar på att det kan finnas faror med att negligera de små rörelser som ändå förnimms i marken. Rörelser som, över tid eller om de blir starkare, kan få den starkaste mur att spricka och som måste hanteras. Förr eller senare.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se