Solidaritetstankar

  • Torsdag 29 Maj 2014 2014-05-29
E-post 0

DN Ledare tar idag upp statsminister Reinfeldts uttalande om att arbetslösheten inte var anmärkningsvärt hög hos ”etniska svenskar mitt i livet”, ett uttalande han fick massiv kritik för men som DN idag utvecklar i en annan kontext. De skriver

Snarare ville han peka på att arbetslöshetssiffrorna inte säger allt om tillståndet på den svenska arbetsmarknaden, och att stora grupper flyktinginvandrare innebär en särskild utmaning. Värre är att Moderaterna, liksom de flesta övriga partier, saknar tillräckliga svar på frågan hur glappet i deltagande på arbetsmarknaden mellan utrikes och inrikes födda ska jämnas ut. Ett glapp som hör till de absolut största bland världens rika länder.

DN börjar närma sig tre ämnesområden, solidariteten och invandringen men även fackföreningarnas roll, vilket är ofrånkomligt med det tryck dessa två frågor visar upp i valmanskåren. DN pekar bland annat på Kristdemokraternas hjärtefråga, vårdnadsbidraget. Detta bidrag har visat sig nyttjats mer i invandrartäta områden än i övriga vilket ger ytterligare styrka åt de argument som socialdemokraterna bland annat anfört: Att det försvårar inträdet på arbetsmarknaden för nyanlända. En nyanländ vuxen har idag en etableringstid på arbetsmarknaden mellan sju och elva år visar den statistik som nu finns tillgänglig. Hur detta slår mellan olika grupper är svårartat att uttala sig om då etniska markörer saknas. Att flyktingar från Balkan och Syrien har högre utbildning än de från Somalia är ingen nyhet direkt. Den senaste kontingenten, de från det krigshärjade Syrien, som lyckas ta sig hit har påfallande hög utbildning – muntliga uppgifter från Utbildningsdepartementet ger att andelen sjukvårdsutbildade är överrepresenterade. I Sverige bristyrken som barnmorskor, sjuksköterskor och läkare. I den somaliska gruppen är utbildningsnivån generellt sett lägre.

Att Sverige skall ha en generös flyktingpolitik anser jag vara det enda humanistiskt rimliga, att vi behöver en arbetskraftsinvandring för att täcka bristyrkena det enda ekonomiskt försvarbara men hur det sedan ska se ut med den övriga invandringspolitiken – med därtill hörande anhöriginvandring – finns det goda skäl att börja fundera över eftersom allt detta har en direkt bäring på vad vi säger att ordet solidaritet skall innebära. På vems villkor, för vem och vem som skall betala kalaset. Det finns nämligen inget motsattsförhållande mellan solidaritet och krav.

En villkorslös, eller olovligen överutnyttjad, solidaritet eller en med för många undantag är det enskilt största hotet mot solidaritetstanken i sig självt och de system som skall svara för just detta. En solidariskt finansierad vård i hemmet med assistenter urholkas vid varje avslöjande om fusk för att ta ett exempel. En annan parameter är att en solidariskt finansierad sjukvård bygger på att alla hjälper till så gott de kan, inte bara med pengar via skattsedeln. Den som behöver nya knäleder eller en ny höftkula inopererad kanske kan bidra till att snabba på rehabiliteringen och minska följdeffekterna genom att med stöd sluta röka om han eller hon gör det eller gå ner i vikt genom ett viktminskningsprogram för att minska slitaget på leder och annat. Vi måste börja försöka ställa krav, men även resursallokera för förebyggande åtgärder, om sjukvården skall orka med. Det är ingen mänsklig rättighet att röka, det är heller ingen mänsklig rättighet att ha kostvanor som innebär att vi andra måste betala för bieffekterna av ett ohälsosamt kostintag. Men vi skall vara klara över att vi måste hjälpa dessa personer att hitta rätt, utan stöd så kommer det annars bara leda till ökat mänskligt lidande till stora ekonomiska kostnader.

DN närmar sig pudelns kärna men ändå inte. Det märks att valet till EUP satt spår i ledarredaktionerna och kanske är det så att frågor som solidaritetens villkor kan börja debatteras utan att vi kastar ord som ”Du låter som en Alliansare / Sverigedemokrat” på varandra i vår strävan att få tyst på debatten och tro att vi vann den. En debatt utan härskartekniker vore en välkommen förändring i dessa frågor.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se