Bondeoffer

Politikerlivet är inte bara ändlösa möten, mineralvatten, flygbladsutdelning och nattduksbord belamrade av handlingar. Det är också trakasserier, hot och rädslan för att någon galning ska göra allvar av orden skriver Johannes Forsberg på Expressens ledarsida och går då lydigt som en hund i Birgitta Ohlssons ledband som kommit fram till detta i en utredning häromdagen.

Vi leker lite med orden i hur ledaren inleds här ovan och byter ut några stycken:

Livet som kvinna är inte bara ett ändlöst pyssel med att få ihop familjelivet och nattduksbord belamrade av arbete. Det innebär även för vissa hot och rädslan från sin närstående eller för att någon annan galning ska göra allvar av hot och trakasserier. 

Kvinnofrid? Någon? Nästa variant:

Livet som journalist och opinionsbildare är inte bara ändlös jakt på vinkel och mediafönster, möten, mineralvatten, nattduksbord belamrade av handlingar och tips. Det är också trakasserier, hot och rädslan för att någon galning ska göra allvar av orden.

Skydd mot allas rätt att framföra sin åsikt utan att bli utsatt för reprimander? Någon? De kanske bästa exemplet på dessa är opinionsbildaren och den muslimske sekulära feministen Hanna Gadban vars Facebook-konto efter en lång tids enveten kampanj mot henne stängdes ned. En kampanj där krafter som står de som helst av allt vill ha en rasifierad och etnifierad migrationsdebatt. Dessvärre krafter som har kopplingar till mitt partis mer religiösa del i form av Tro och Solidaritet. Hanna Gadban, småbarnsmor och sekulariserad muslimsk kvinna – fullt ut integrerad och omtyckt lärare – får betala priset för sin frispråkighet. Ett högt pris. På samma sätt fick de första journalisterna som började granska högerextremismen som en del av sitt jobb betala ett högt pris, i min dotters klass gick en pojke som hade fått se sin far bli delvis bortsprängd av en bilbomb apterad på familjens bil i Nacka. Få kommer ihåg det idag – men jag gör. Det påverkade mig och min dotter rätt mycket.

Jag anser att såväl Ohlsson som Forssberg delvis är inne på fel spår här. Ohlsson fortsätter vägen med en rad med särlagstiftningar för olika grupper och rangordnar alla de som bidrar till ett öppet demokratiskt samhälle. Journalister, opinionsbildare som Gadban och många andra riskerar något när de kliver fram.

Det missar både Ohlsson och Forssberg. De saknar kontakt med dagens politiska och mediala klimat. Det är hårt, men att gå vägen att göra några som mer jämlika och skyddsvärda än andra är inte vägen framåt. Det kommer i sådana fall leda till att jag och Gadban – i våra olika roller – kommer utgöra ett enkelt bondeoffer. Vilka bli nästa grupp att prioriteras upp? Och vilka får då finna sig att bli sedda som eventuella bondeoffer?

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se