Inte bara det rappade ordet

“Värva Timbuktu – eller dö sotdöden.” Den drastiska uppmaningen gav Karin Pettersson Socialdemokraterna på Aftonbladets ledarsida på tisdagen vilket kommenteras av Patrik Kronqvist, Expressen. Petterssons bärande argument är att Timbuktu, eller Jason Diakité, skulle stå för en förnyelse och kunna attrahera unga väljare. Kraften i det rappade ordet, för att citera Diakité själv, är enorm. Själv lyssnar jag sällan på honom men det beror sannolikt på att jag är en vit medelålders man. Jag representerar en grupp väljare som försöker få ihop livspusslet mellan drömmen om det egna företaget, familjen med alla dess utmaningar och extraknäckandet för att få ekonomin att gå ihop. En rätt vanlig, och i Petterssons ögon, rätt trist väljarkategori. Som enligt vad jag förstått på henne inte är kapabla till förnyelse men en väljargrupp som tas för given.

Jag skulle inte vara så säker på något av detta. Inte efter att ha både rest och arbetat de senaste åren ute i landet. Det sker något i de grupper som socialdemokratin tidigare tagit för givna. Och som inte attraheras av Jason Diakités musik eller politiska prioriteringar.

Löfven är kanske inte lika ”sexig” och ”fräsig” som Mona Sahlin. Inte heller attraherar han SSU på samma sätt som Håkan Juholt med sin ”popcorn-politik”, svavelosande retoriska förmåga och valrossmustasch. Det är nämligen där Pettersson har problem. Pettersson är ett ”barn av sin tid” inom socialdemokratin. Hon var Mona Sahlins kommunikationschef fram till förlustvalet 2010 och är en av alla de socialdemokrater som, så som jag uppfattar det, sällan eller aldrig lämnar Stockholm till vardags. Hennes referensram till vardags är den politiska triangeln där Rosenbad, Cephalus och Sveavägen 68 utgör spetsarna likt de flesta på de politiska redaktionerna. I Stockholm. Inte i Borlänge, Ludvika, Karlskoga eller Gamleby. Skolad av Mona Sahlin så representerar Pettersson en form av radikalisering med stora inslag av ungdomlighet som ledstjärna. Är du ung kan du tänka nytt, har du passerat en viss ålder är du dömd till att bli självklart röstboskap. Inget fel med det men hon ser inte den opinion för förnyelse som drivits av vi vita medelålders sedan 2010. Den är värdelös i hennes ögon och måste ersättas av externa rekryteringar. Genom att ropa på en extern rekrytering av Jason Diakité så idiot- och inkompetensförklarar hon alla dagens medlemmar samtidigt som hon ger en syn som tyvärr är förhärskande inom Stockholms Läns partidistrikt på politik och på väljare. Politik är en produkt och väljaren är en konsument.

Nej Karin Pettersson. Där sköt du snett, ofta är du briljant men här hamnade du på kollisionskurs med stora delar av dagens aktiva medlemskår som försöker – varje dag – bryta igenom. Som, likt jag själv, riskerar min politiska framtid. Med ditt explicita uttalande att det är bara sådana som Jason Diakité som kan förnya socialdemokratin så idiotförklarade du mig och många andra. Du lyckades även med konststycket att helt förringa det arbete som många medlemmar på nätet lade ned på den alternativa Öppna Kriskommissionen. Jag kan inte ta din position som annat än ett hånfullt flin från din sida där du sitter i maktposition. För med handen på hjärtat Karin, du har i egenskap av politisk chefredaktör på Aftonblade avsevärd makt i arbetarrörelsen. Och det är du fullständigt medveten om när du, som nu, förringar rätt många som vill förnya. Och som medlemmar varje dag träget jobbar vidare trots risken att hamna i kylskåpet.

Jag kan bara hoppas på att din syn inte får fotfäste i partiet. Det vore förödande för ett parti som faktiskt, någonstans, fortfarande tror på folkrörelsen som kraft. Där försvar av basnäringar och välfärden ger samhället kraft och resurser att utvecklas. Förnyelse är inte bara det rappade ordet eller en rekrytering som en “quick-fix” på något som faktiskt är mycket större.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se