Jihad på svenska på nationens dag

Nationaldag. Vad betyder den? Allt och ingenting, från en bonusdag i hängmattan till att klä sig i folkdräkt och honorera traditioner. I mitt fall det förra, en dag i hängmattan. Nationaldag, nationens dag eller nationalitetens dag. I detta ligger en stor skillnad. Nation, eller stat, är kopplad till ett geografiskt territorium med ett visst antal regler och institutioner för att de som lever där skall fungera rimligt tillsammans. Nationalitet är något annat, något som i arabiskan kan liknas vid ”umma” och ”sunna”. Umma betyder stam eller källa emedan sunna betyder tradition eller kultur. Ett visst sätt att vara för att falla in i normen av de som tillhör samma Umma. Inget konstigt i det. Familj, klan, stam – alla har vi olika implicita eller explicita regler att förhålla sig till. Hur många familjer har inte dagsscheman och fördelningen av hushållsgöromål anslagna i köket någonstans? Hur skiljer sig inte varje familjs födelsedags- respektive helgdagsfirande åt? Umma och Sunna. Du behöver inte vara muslim för att känna igen begreppen, de finns hos oss alla.

Ett annat begrepp inom arabiskan och kanske framför allt islam är jihad och det mindre kända, men kanske desto viktigare, itjihad. Det senare är varje muslims skyldighet, att genom livet utmana och anpassa sin tro för att gå i takt med samtiden. Jihad är kampen mot dina onda sidor först och främst, ditt inre, inte så som George W Bush formulerade det tillsammans med Usama Bin Laden – islams väpnade kamp. Det senare är faktiskt en sekundär tolkning av Koranen.

Umma och Sunna. Itjihad och Jihad. Begreppen finns där på nationens dag. Eller om det är nationalitetens dag och de arabiska begreppen, som faktiskt omfattar oss alla om vi bortser från kopplingen till en religion, kan säkert sticka i ögonen på den mer renrasige Sverigedemokraten. I varje fall om Jimmie Åkessons syn på den religionen från 2009 fortfarande står sig. Han har inte tagit avstånd i varje fall och då får vi förutsätta att det han skrev då i Aftonbladet fortfarande gäller. Men. Vi hanterar denna dag mycket olika med en rad ytterligheter. Åkesson på sitt sätt sannolikt, andra på andra sätt. Jag på mitt eget sätt.

Skärmavbild 2014-06-06 kl. 17.09.43

Foujan Rouzbeh är en sådan som uppmanar oss idag till att skända nationalitetssymboler, alla symboler som kopplar ihop umma och sunna, jihad och itjihad i den svenska kontexten. Hon är nummer sex på Feministiskt Initiativs riksdagslista och visst, jag förstår logiken, men den bygger på att alla nationaliteter världen över enas och gör detsamma på sina nationaliteters dagar. Jag har svårt att tro att irländare i diasporan skulle ens komma på tanken att göra detta på S:t Patricks Day. Irländare världen över – från Ulan Bator till Boston via den gröna ön firar denna dag genom att gå man ur huse. Hur gamla eller svaga de än är så firas deras umma och sunna. För lite för många kommer Rouzbehs utspel att verka provokativt och kontraproduktivt utifrån vad hon sannolikt vill uppnå, en bättre variant hade kanske varit att börja fundera på ett inkluderande nationalitetsfirande istället för att stampa och bränna de symboler som håller ihop de delar av samhället som känner att de behöver symboliken.

Umma och Sunna. Itjihad och Jihad. I den svenska kontexten på nationaldagen. Där vi faktiskt firar en nationalitet och inte ett geografiskt territorium i vårt fall.

 

 

Aftonbladet, DN, Antonsson, Högberg,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se