Kan man ha ett halvt pass?

  • Torsdag 5 Jun 2014 2014-06-05
E-post 0

Soran Ismael brukar träffa rätt i sina kolumner och sin opinionsbildning kring främlingsfientlighet. Han skriver idag i SvD om detta. Rättare än de flesta och han hör till en av de absolut roligaste, och svartaste, komiker jag vet. I hans humor, som ofta får mig att ligga dubbelvikt av skratt, finns ofta en svärta som tilltalar mig. Han skriver idag under temat ”Det går inte att vara halv svensk” och pekar på att den nationella identiteten på ett personligt plan är en uppsjö av känslor och personliga ställningstaganden. På ett personligt plan så spelar statstillhörigheten mindre roll för mig som identifierar mig mer med det finlandssvenska än det svenska, mer med Madrid-bons inställning till livet än Rospiggens och mer med den liberale judens eller moderate muslimens inställning till religion än en svensk lutheran. Men det står svensk i mitt pass. Det är en annan sak.

Soran Ismael hade tjänat på att skilja åt statsbegreppet från nationalitetsbegreppet. Han är kurd och borde, om någon, ha de skillnaderna klara för sig. En stat representeras av de gemensamma instutitionerna, civil- och brottsbalkarna samt geografiska gränser. En nationalitet är mer komplext, det handlar då om språk, sedvänjor, bruk och i många fall även om religion för att ta med några exempel. Drar vi detta till praktiska exempel så finns det en nationalitet vars gränser sammanfaller med statsgränserna, Island. Kurdistan, å andra sidan, är motsatsen. Nationaliteten ”kurd” återfinns i fyra stater – Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Det finns idag ingen sammanhållen kurdisk stat varför talet om kurdiskt medborgarskap är missvisande. Kurdisk nationalitet är däremot relevantare. Palestina är annars ett brännande exempel, en nationalitet som är väl sammanhållen inom ett geografiskt område men som inte erkänns som stat. Begreppet ”statslös” innebär, då vi har ett stort antal statslösa palestinier i diasporan, att de saknar den juridiska kopplingen till en stat med allt vad det innebär i rättigheter och skyldigheter.

Men till pudelns kärna. Kan man vara halvsvensk? Vad är svenskt? Kan vi ha ett halvt pass? Precis som Ismael pekar på går inte det att definiera då vi beger oss in i nationalitetens irrgångar. Jag är faktiskt lika svensk som Ismael men har lite andra preferenser. Vi har gränsytor i språk, humor, viss kultur och mycket annat vilket är tillräckligt för mig att konstatera att utöver passet är vi lika svenska han och jag. Ismael och jag har mer gemensamt än vad jag och den mest inbitne representant för Svenska Motståndsrörelsen men den personen är även han lika svenska som vi. Vad som vi däremot bör börja fundera på är på hur mycket nationaliteten ska få spela in i vårt gemensamma statsbegrepp och medborgarskap samt om det skall vara möjligt med så kallade ”dubbla medborgarskap”. Det är att bekänna sig till två olika legala system, system som krockar med varandra i en del fall. Om det skall vara möjligt för Soraya Posts, Feministiskt Initiativ, kulturella och nationella meningsfränder att som hon kunna gifta bort sina 16-åriga döttrar. Helt i strid mot den andemening som präglar vårat legala system. Eller om det skall vara möjligt att som jihadist utnyttja sina dubbla medborgarskap och åka ner till Syrien och föra inbördeskrig för att sedan komma tillbaka. I Storbritannien finns idag en stark opinion för att göra dubbla medborgarskap omöjliga av detta skäl. Att vara medborgare i ett land, ha en statstillhörighet, är att bekänna sig främst till ett legalt system och de värderingar som genomsyrar detta. I vårt fall ett sekulärt och tillåtande men inom vissa gränser. En gräns som Soraya Post, enligt min uppfattning, överträdde precis lika mycket som de unga arga män som under sin nationalitets fana åker ner och bidrar till konflikter för att sedan eventuellt återvända och sprida sina ofta religiösa irrläror bland landsmän i diasporan.

Åter Ismael. Bra och angelägen kolumn från en klok och modig person. Han hade dock tjänat på att skilja på begreppen lite mer och jag tror vi alla bör fundera några varv till på hur vi ställer oss till nationella särintressen i vår gemensamma statsbildning. Hur mycket av nationella kulturer, som barnäktenskap, vi skall se genom fingrarna med för att nämna något. Svensk, kurd, same, jude, kristen, muslim eller rom kan vi vara i olika utsträckning efter eget gottfinnande men i frågan om statsgemenskap så bör vi nog välja väg och inte ha någon möjlighet till dubbla alternativ och kattluckor att smita ut genom.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se