Mellan lökodlingar och kosläpp

  • Torsdag 19 Jun 2014 2014-06-19
E-post 0

DN Kultur skriver idag den första artikeln i en aviserad serie om klyftorna mellan stad och land. Det finns i detta en ironi, en sorts kolonial syn, att just DN skriver om detta. Dagens Nyheter skriver normalt alla nyheter och reportage ur just Stockholmsperspektivet. Ledarskribenten Hanne Kjöller, boende i det hippaste av hippa – SoFo på Södermalm – lämnar sannolikt inte staden innanför tullarna om det inte är för ett besök på Göteborgs Bokmässa. Men att det finns en klyfta mellan stad och land är uppenbart. Och DN är, med sitt annars rätt cyklopiska mediala fokus, en av de huvudansvariga för att klyftan växt de senaste åren. Sverker Lenas, som skrivit artikeln, ger ett nästan rörande porträtt – inte utan koloniala inslag. Storögt, och inte utan viss förnöjsamhet, redovisar han trots de ökade demografiska skillnaderna mellan stad och land att det visst skrivs och görs reportage om glesbygden. Allt från kosläpp utanför Kungsbacka, en träff för metalldetektorister i Hällestad eller ett besök hos en Östersundsbo som byggt en vedstapel i form av ett hus till lökodling på Gotland.

Men de demografiska skillnaderna och DN, som kanske huvudansvarig för den världsbild som präglar beslutsfattarna, finns där. Klyftan mellan stad och land som också uttrycks i ålder, klass och kön: på den genomsnittliga landsbygden är medelåldern högre, inkomsterna lägre och kvinnorna utflyttade. Men även då i storstadsbons attityder till valresultatet och personer som bor i glesbygd. Det här kan vi läsa oss till i Expressen dagarna efter valet till EU-parlamentet, reaktioner på högerextremismens framfart i landet:

Joakim Halldén, 25, Sofia Haag, 21 och Sara Otteryd, 24. Det arbetar alla som baristor. Men i dag är de lediga och sippar på rosévin och äter jordgubbar. Joakim röstade på Miljöpartiet, medan Sofia och Sara lade sina röster på Socialdemokraterna. De är glada över Miljöpartiets och Fi:s framgångar, men chockade över de högerextrema partiernas segertåg.

– De som röstar på Sverigedemokraterna ute i landet har sett bränderna i Husby på nyheterna. Då tänker de att dessa människor är våldsmakare och inte ska komma hit, men den bilden är ju inte en sann bild av hur alla är, säger Joakim.

Sofia, som håller med, menar att fördomar byggs upp hos folk på landet som inte har kontakt med invandrare.

–  De ser inte att dessa människor kan vara på samma nivå som dem, utan tror att de är helt främmande, säger hon.

Vi stannar upp ett slag vid just Sofia Haags uttalande och ser ut över hur det ser ut i Sverige idag. Vi gör några nedslag helt enkelt över hur centralmakten i Stockholm egentligen hanterar såväl flyktingströmmar som landsbygd.

I Åtvidaberg har det gamla hotellet Stallet nu upplåtits som flyktingförläggning vilket lett till att den socialdemokratiske politikern Hans Andersson, ordförande i kommunfullmäktige i Åtvidaberg, lämnar sina politiska uppdrag. Orsaken är Migrationsverkets agerande när Hotell Stallet i Åtvidaberg snabbt gjordes till ett asylboende. Kommunen fick beskedet bara tre dagar innan de första flyktingarna anlände. Rimligt ur ett Stockholmsperspektiv, orimligt ur ett Åtvidabergsperspektiv.

I Ställdalen en by med 440 invånare, Örebro län, röstade mer än 35 procent på Sverigedemokraterna i det senaste valet till EU-parlamentet. Ställdalen härbärgerar dessutom en flyktingförläggning som tillåts drivas vidare trots miserabla förhållanden. I förläggningen bor över tid mellan 50 och 70 sysslolösa personer i väntan på att skyfflas vidare. Sofia Haag och hennes rosévinssippande vänner i Tantolunden kanske har svårt att mentalisera vad som händer i en människa som sitter sysslolösa månader i sträck med landsmän i ett främmande land där de inte behärskar språket. Det blir inte ”Happy-happy-clappy-clappy” och sitta på kvällarna och sjung ”We shall overcome” och ”Kumbayah mylord” hand i hand när någon stjäl din mat och äter den för att Migrationsverkets entreprenör levererar för lite. Det börjar hända saker då. Och det som händer, det stannar inte inom det gamla brukshotellets väggar. Det är ingen slump att det växer upp medborgargarden på dessa orter. Och det är inte för att unga arga män råkar se på TV om kravaller i Husby, nej – det har sina orsaker i deras egen vardag. Om vi skall omsätta Ställdalens siffror i Södermalmstermer så skulle det vara som om Migrationsverket smällde upp ett flyktingläger för 10 000 personer i Tantolunden och lämnade dessa 10 000 olyckliga livsöden med för lite mat och utan tillsyn och sysselsättning. Förutsättningarna för någon skulle ens komma på tanken att dricka sitt rosévin i den miljön en solig sommardag måste betecknas som orimliga i sådana fall.

DN:s artikel hade kanske kunnat börja brygga över klyftan mellan stad och land men landar med ett magplask i lervällingen som efter en regnig konsert i Tantolunden bland rosévinsflaskor och annat skräp. Det koloniala angreppssättet, med ett lite rosenskimrande inslag, blir bara patetiskt och förstärks av Sofia Haags uttalande i systertidningen Expressen. Men det är inte så konstigt kanske. Haag, som barrista och med huvudsaklig uppgift att servera storstädernas gröna latteliberaler sitt livselixir, kan mycket väl någon gång ha serverat just DN:s journalist Sverker Lenas en sådan, helt ovetande. De rör sig nämligen inte i det Sverige som dag för dag håller på slitas mer och mer isär, ett Sverige de tycks tro bestå i kosläpp i Kungsbacka och lökodling på Gotland som enda sysselsättning emedan verkligheten är en annan. Landsbygden har kommit att tjäna storstaden väl i att vara dumpningsplats för olyckliga levnadsöden, levnadsöden lämnade åt sitt öde långt borta från Haags och Lenas vardag och verklighetsuppfattning.

Men priset för detta? Det är de inte riktigt på det klara med än. Någon av dem och det kan inte uteslutas att de inte är riktigt beredda på betalningen. Nu kommer sommaren. Och med det värmen och medborgargardena. Mellan kosläpp och lökodlingar.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se