Mellan Tabasco och hembränt

  • Tisdag 17 Jun 2014 2014-06-17
E-post 0

Att någonting håller på att gå sönder i Sverige har S-märkta politiker upprepat sedan Håkan Juholts tid som partiledare. Det stämmer föga vad gäller den välfärd som de hänvisar till. Men beskriver väl det traditionella partisystemet och i synnerhet deras egen socialdemokrati. På det gav helgens Sifo-undersökning ytterligare en indikation: S och M kammar tillsammans ihop bara drygt 50 procent, vilket är det lägsta uppmätta stödet för riksdagens två största partier någonsin. Och S fastnar på låga 29,4 procent skriver DN på ledarplats.

Det finns skäl att ifrågasätta DN:s fokusering på just S och beskrivningen av välfärden som DN gör med den årliga krisen av sjukvårdspersonal inför dörren och PISA-resultaten i handen men samtidigt är detta en logisk konsekvens av mittfältsgnuggningen från de bägge partierna. DN väljer undersökning efter behag och nämner inte M som i en annan mätning även de var nere på benen.

När det kommer till socialdemokratins problem så finns det dock annat att säga. De har missat att hissa seglen vid minst tre tillfällen i den helt otippade vänstervind som blåser nu och givit fart åt två av extrempartierna på vänsterkanten. F! och MP. Socialdemokratin missade inledningsvis att hissa seglen i frågan om vinster i välfärden vilket gav skjuts åt V, sedan följde rasismen och feminismen slag i slag. En gång är ingen gång – två gånger är en gonggong och borde ha väckt partiledningen. Detta kan leda till ett par olika scenarios på kort och medellång sikt som innehåller en hel del dramatik.

Om väljarna under sommaren börjar inse hur extremt ett framtida samhälle kommer bli men att de rörliga ligger fast i det vänsterextrema kan tidigare socialdemokratiska väljare faktiskt börja dra öronen åt sig och snegla åt höger. Dagens vänstervind kan faktiskt komma ha inslag av högervindar och då komma att gynna folkpartiet och vissa delar av centerpartiet som då kan göra valet att fortsatt viss stabilitet är att föredra, om än med fel politik, mot en vänsterregering som vilar på F! och MP utopiska politik. Ett annat scenario är att om det nu blir en vänsterregering med få eller ingen respekt för balanskraven i statsbudgeten och vi kommer få uppleva dramatiskt förändrade livsbetingelser i stora delar av landet och stora budgetunderskott så kan pendeln slå över i något som är minst lika illa, kanske värre, åt höger. Se på Grekland. En alltför oansvarig politik från en vänsterregering, vilket dessvärre inte är uteslutet då alla politiska förslag måste tas på allvar, kan snarare än vi önskar spela högerextremer i händerna.

Detta är två möjliga, ganska realistiska till och med, händelseförlopp. Socialdemokratins taktiker har sannolikt ett och annat att förklara nu för medlemmarna. Jag väntar med viss spänning på hur dessa formuleras. Det jag hört hitintills är att vi i valet till EUP gjorde den bästa organisatoriska valrörelsen någonsin och att valresultatet ska vi inte ta på för mycket allvar. Det låter ungefär lika förtroendeingivande som att lyssna till när Annie Lööf kommenterat Centerpartiets opinionssiffror. I sin iver att gnugga sig mot mitten och putsa sig fina för storstädernas medelklass så glömde de att hålla rent vänsterut och även att hissa seglen när vindarna började blåsa i rätt riktning.

Från att ha varit landet mellanmjölk och med ett politiskt landskap som sedan kärnkraftomröstningen alltid kunnat lansera en märkliga kompromisser från början har Sverige nu ett landskap där den politiske konsumenten (jag hoppas att mannen som myntade detta uttryck inom S läser denna kolumn) nu står och väljer mellan tabasco och hembränt istället. I mitten står mellanmjölken, numera ljummen, och surnar och som ingen vill ha.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se