Nackskottet

  • Onsdag 11 Jun 2014 2014-06-11
E-post 0

Miljöpartiets politik fortsätter att fascinera desto djupare granskningen pågår. Dagens ämne är skogsbruks- och i viss mån rovdjurspolitiken. Dessa politikområden är, förutom att det är av någon underlig anledning starka frågor för just MP, intimt förknippade med varandra och politikområden som trots sin vikt för Sveriges basnäringar och finansiella stabilitet kommit i skymundan.

Miljöpartiet vill bland annat ha färre kalhyggen, införa en nollvision för avverkning av nyckelbiotoper, göra det möjligt för miljöorganisationer har rätt att överklaga en rad beslut på miljöområdet inklusive avverkningar och en rad med inskränkningar i äganderätten av en fastighet. Allt detta låter sannolikt odramatiskt för Södermalmsbon när han eller hon läppjar på sin importerade öl i försommarsolen vid Hornstulls strand men innehåller rätt avsevärt med dramatik. Avsevärt mycket mer.

Svenska jordbruksfastigheter är generellt sett högt belånade, för en hästgård kan belåningsgraden ligga på mellan 93 och 100 procent. Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia har i en rad inlägg beskrivit denna bubbla som gäller för merparten av svenska lant- och skogsbruksfastigheter. De näringar som faller under detta samlingsbegrepp har i regel lagt sig till med en modifierad form av pyramidspel för att överleva. Lån tas upp med fastigheten som säkerhet löpande på värdestegringen som är intimt förknippad med den ekonomiska avkastningen på fastigheten. Skog, spannmål eller köttproduktion skall kunna täcka de räntor och amorteringar som behöver betalas för att investera i de maskinparker och löner som betalas ut. Man kan säga att stora delar av denna produktion skjuter hela tiden slutbetalningen framför sig genom nya lån till verksamheten. Den ekonomiska logiken inom jordbruket bygger på ständig tillväxt. På gott och på ont. Mest på ont om Miljöpartiet kommer till makten och de har varit mycket tydliga med att de vill införa en nationalekonomisk grundsyn som inte bygger på tillväxt.

Men vad är det Miljöpartiet nu vill göra? Egentligen så innebär deras politik att staten gör en kraftig intervenering på fler områden. En skogsägare, som köpt sin mark och investerat i skogsmaskiner och nyplantering, skall inte kunna utan statligt initierat veto, med Miljöorganisationerna med sina batik-tomtar som budbärare, avverka sin skog i detta fall för att leva upp till egna och bankernas kalkyler. Detta kommer sänka marknadsvärderingen på skogsfastigheten och kan komma att leda till en situation för den enskilde markägaren att se hur deras banker drar åt tumskruvarna i förtid. Att de ser sin kredit som osäker och begär snabbare avbetalning eller sätter högre räntor. Ränta är prislappen på risk. Låg risk = låg ränta, hög risk = hög ränta. Kan inte fastighetsägaren själv förfoga över de tillgångar han köpt med lånade pengar infinner sig ett osäkerhetsmoment som i bankvärlden innebär hög risk.

En annan parameter är hur rovdjursregleringen påverkar skogsfastigheternas värde. Våra ölsippande Miljöpartister som sitter i solen vid Hornstulls strand vill se ett i det närmaste totalt skydd av rovdjuren. Det finns en romantik i att sitta i storstadens myller och tänka tanken att det går varg och björn fria i skogarna. För skogsägaren är ett rovdjursbestånd i det närmaste en katastrof. Erfarenheter har visat att ett konstaterat vargrevir sänker markvärdet på minst tio procent, i vissa län mer, eftersom en varg med lätthet river 10 – 15 älgar på ett år. Intäkter för det köttet och jaktarrenden uteblir vilket är en av många intäktskällor som en skogsägare lägger in i sin ekonomiska kalkyl. Men det är inget som våra vänner i solen tänker speciellt mycket på när de äter sin lunch av i huvudsak importerade jätteräkor eller italiensk skinka med hyvlad parmesan till.

En lant- och skogsbrukspolitik med miljöpartistiska förtecken skulle med andra ord innebära en mycket stor osäkerhet för denna närings framtid. En näring som idag lever i mångt och mycket på att kunna belåna en värdestegring på marken som är dess produktionskapital och som påverkas extremt mycket av beslut fattade i Sveriges Riksdag.

Idag har alla ögonen på den latenta fastighetsbubblan i storstäderna där man säger att privatpersoner är för högt belånade men den stora faran ligger faktiskt i en annan bubbla, en bubbla som dessutom svarar för en del av vår basindustris framtid och den del av vår livsmedelsförsörjning vi har kvar. Där kommer Miljöpartiets politik ha sådana effekter att det är den första bubblan som kommer brista under nästa mandatperiod om de inte marginaliseras i regeringsförhandlingarna. Skulle den politik de företräder rubbas lant- och skogsbrukares situation i grunden på ett sådant sätt att då brister en bubbla som kommer ge chockverkningar in i bankernas balans- och resultaträkningar. Konvulsioner på ett sådant sätt att vi kan komma att hamna i en ny bankkris. Och det är nära nu. Våra vänner på Södermalm har nämligen inget intresse i vare sig skog eller markvärden och tycker att den vindögda snyltbaggen i biotopen vid Hörken skall skyddas till varje pris samtidigt som den planerade avverkningen som batik-tomten i porten bredvid är både granne i hans sommarstuga som motståndare till är ett vällovligt ställningstagande av honom.

I praktiken är faktiskt Miljöpartiets skogs- och jordbrukspolitik ett grundskott mot den svenska finansiella stabiliteten. Idag kan vi hantera den logiken. Men med de föreslagna reformerna så kommer en bubbla av titaniska dimensioner brisera. Man kan kalla det för ett nackskott mot stabiliteten i de svenska finanserna. Ett skott från oss själva, inte från en ondsint internationell marknad som vi annars har förletts att tro.

Skickligt.

 

 

Miljöpartiet, Vargfakta, Cornucopia,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se