Politik är inte på låtsas

Det förra inlägget om Feministiskt initiativ fick den reaktion som jag förutspådde. Det tog i runda slängar 20 minuter tills första reaktionen kom. Jag fick veta att min ton var hätsk och att hela inlägget var osakligt. Som ett brev på posten med andra ord. Kritik mot Feministiskt Initiativ är inte tillåtet, lika otillåtet som kritik mot Sverigedemokraterna från den svansen.

Kritik mot idealistiska partier blir svårt då den sällan bemöts sakligt på något sätt eller håller kvar vid ämnet. Ofta används alla upptänkliga knep för att smita undan och inte sällan under haranger av direkt förnekelse faktiska utsagor eller händelseförlopp. Det bästa exemplet, även det inte ens ett dygn gammalt, kom när jag lyfte fram Jimmie Åkessons verkliga uppfattning om Islam som han redogjorde för på Aftonbladets debattsida 2009. Något så likt ”Der Sturmer”s mer välformulerade artiklar från 1930-talets Tyskland får man sannolikt leta efter men det bemöttes med att ”Jimmie tycker väl lite illa om just muslimer”. Texten talar för sig självt, det är inte att ”tycka lite illa om” när han beskriver muslimer i allmänhet som vår tids största hot mot vårt land. Åkesson gick långt bortom den gränsen 2009 och mig veterligen så har ingenting förändrats. Men så fort den artikeln tas upp så smiter de flesta Sverigedemokrater undan.

Men åter Feministiskt Initiativ. Ett ungt parti med en minst sagt spretig politik. Och ännu spretigare företrädare. Men så här formuleras deras övergripande vision:

Målet för den feministiska politiken är ett samhällsbygge som skapar utrymme för alla människor att utveckla sin fulla potential, i ett jämlikt samspel med andra, oberoende av kön, könsidentitet, ålder, funktionsduglighet, sexualitet, trosuppfattning, hudfärg, etnicitet eller medborgarskap.

Bryter vi ner detta i sina beståndsdelar så kommer motsägelserna. Inom skolområdet säger de följande;

Normkritik handlar om att, istället för att prata om ”tolerans” gentemot utsatta grupper, förstå varför människor diskrimineras och få verktyg att bryta de strukturer som skapar maktobalans i samhället. 

Inom kulturområdet säger de följande:

Vill vi ha ett jämställt och demokratiskt samhälle, fritt från diskriminering, våld och exploatering, måste vi ha ett fritt och framåtblickande kulturliv som hjälper oss att odla vår empati och vår fantasi så att vi aldrig upphör att tänka självständigt – d.v.s. inte låter oss styras av fördomar och stereotyper.

Men vad är det de säger egentligen?

Lärare skall skolas i att i stället för att arbeta framåtsyftande utreda varje elev varför han eller hon tycker som de gör. Och bryta strukturer. I min värld låter det som att lärarna kommer ackompanjeras av en politisk kommissarie som för var tid har både rätten och möjligheten att kalla in en socialsekreterare för att tvångsplacera barnet i ett mer renlärigt familjehem. En extrem tolkning, det är jag fullständigt medveten om, men Feministiskt Initiativ är ett extremt parti.

Inom kulturområdet är det direkt motsägelsefullt. Samtidigt som Fi vill bryta loss oss från alla stereotyper som etnisk och religiös påverkan ger skall vi bejaka dem som enskilda. Det är två teser i samma partiprogram som inte är förenliga. Det förutsätter faktiskt en värdegrundshegemoni, att allt är accepterat så länge det ligger inom ramen för vad en renlärig feminist anser.

Feministiskt Initiativ tål att granskas vidare. Det finns bättre alternativ för att hålla ihop samhället och med en bättre realistisk kopplingMin granskning kommer fortgå under sommaren, precis som min granskning av de övriga extrema partierna. Idag är dessa Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, i viss mån Centerpartiet med de libertarianska strömningar som råder samt just Feministiskt Initiativ. Idealism är bra på alla sätt och vis men lämpar sig sällsynt illa som grund för politik, men vill den samlade vänstern verkligen ha Stefan Löfven som statsminister så är det dags att fundera på om det inte är han som skall ha rösten istället för någon annan.

Vill vi ha ett samhälle som Feministiskt Initiativ vill se det och Gudrun Schyman som statsminister är det hon som skall ha din röst, är det någon annan så är det han eller hon som skall ha din röst. Så fungerar allmänna val och det är det som är tanken med politik. Feministiskt Initiativs förslag är inga låtsas-förslag. De är på riktigt. På precis samma sätt som Jimmie Åkessons muslimhat är på riktigt för de som vill se honom som statsminister. Vem du vill se som statsminister väljer bara du. Jimmie, Gudrun eller Stefan….

FI politik,

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.