Tydlighet är en dygd. Framför allt i valtider.

Idag är jag publicerad i mitt partis, socialdemokraterna, husorgan Aktuellt i Politiken. Sannolikt inte en debattartikel som faller en ängslig partiledning på läppen men jag finner det angeläget att sätta ner foten. Vi har alla en gräns hur långt vi kan kompromissa bort vår egen politik för att få tillgång till nycklarna till Rosenbad.

Eftersom min partiledning utsett Miljöpartiet till ”naturlig samarbetspartner” så utgick jag i all min enfald ifrån att de noga hade granskat deras ekonomiska politik och deras energipolitik. Stabilitet i finanserna, att ta bara medvetna och kalkylerade risker men samtidigt säkertställa energitillgången för vår basindustri är för mig som socialdemokrat självklarheter och jag förutsatte faktiskt att min partiledning hade gjort den läxan i grunden innan de ingick en förlovning med Gustav Fridolin och Åsa Romson. Det verkar dessvärre som om Sveavägen 68:as ängsliga socialdemokrater inte har gjort den läxan i grunden alls. Jag tog mig tiden, för det var något som inte stämde, att räkna igenom alla förslag och tog även in expertutlåtanden från en professor i Nationalekonomi samt en expert på energifrågor. Min egen utredningstjänst helt enkelt och svaren fick nackhåret att resa sig på mig. Det finns bara en rimlig förklaring på att vi utsett MP till ”prime partner” och det är att ingen har gjort hemläxan. Eller. Att partitaktikerna tagit över partiet och struntar i framtida utfall.

Vad hvilja då miljöpartiet?

I grunden, om vi stannar bara vid industri- och energipolitiken, så vill de införa samma politik som den tyska regeringen infört i Tyskland. Nedsläckning av kärnkraft, en snabb okontrollerad övergång till alternativa energikällor samt skatter på fossila bränslen (som ökat dramatiskt med den nedsläckta kärnkraften) har lett till ökade elpriser på den tyska elmarknaden och de tyska stålverken lägger nu ned. Ett efter ett. Den politiken vill MP införa i Sverige samtidigt som de avser ålägga alla lastbilstransporter i Sverige på allmän väg en extra slitageavgift på 14 kronor per mil ovanpå de aviserade CO2 skatterna och den extra dieselskatten. Det finns idag inget parti som baktalar den svenska basnäringen så mycket som MP trots att den enskilt står för 29 procent av våra exportintäkter och produceras av bara av drygt åtta procent av den sysselsatta arbetskraften. Mycket bättre avkastning än så, i välfärdens tjänst, blir det knappast men trots detta finns det inget parti som baktalar svensk basnäring så ofta de kan så länge de inte blir ifrågasatta i debatten. Så fort jag själv börjat rabbla dessa siffror så blir det oroväckande tyst. De lägger benen på ryggen och klarar inte ut att försvara denna politik. Endast Åsa Romsons ”jobben kommer komma” är det vi vet. Inte var, inte när och inte hur.

Idag har vi i Sverige en växande basnäring. Den tyska, nu i praktiken nedlagda stålproduktionen, flyttar till Sverige och i Nyby har valsverket gått över till fyr-skift. Valsverket går nu på 100 procent av sin kapacitet, något som inte inträffat sedan 1960-talet. Och det är fler och fler stål- och valsverk som ökar sin produktion. Samtidigt med detta är villkoren för att öppna upp tidigare nedlagda och olönsamma gruvor nu så pass goda att det öppnat gruvbyråer i bland annat Grängesberg och i Kopparberg. I Grängesberg pågår arbetet med att öppna gruvan för fullt och i dagsläget så utvärderas hur dagvatten skall hanteras för minsta möjliga miljöpåverkan. Centrala Grängesberg genomgår sedan två år en omfattande upprustning och bägge orterna andas framtidstro och tilltagande investeringsvilja. När Åsa Romson och Gustav Fridolin nu över natt vill förändra förutsättningarna så åligger det varje miljöpartist att faktiskt svara på frågan vad invånarna i Grängesberg och Kopparberg skall göra nu. Förutsättningarna för en gruvöppning kommer inte finnas med miljöpartiet vid Sveriges finansiella roder. Att smita undan svaret duger inte om det är ministertaburetter som eftersträvas för sina språkrör.

Jag har fått kritik från en partikamrat i Stockholms län, mitt hemlän, för att jag ställer absoluta krav för ett fortsatt engagemang. Jag ser det som rimligt att jag tydligt markerar var jag står och anser faktiskt att 29 procent av Sveriges exportintäkter samt alla de jobb som basnäringarna och den välfärd de finansierar är värt att stå upp för.

Tydlighet är en dygd fick jag lära mig av min mor Barbro Westerholm. Jag anser att fler av mina partikamrater borde ta efter, trots att hon är folkpartist.

 

AiP,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se