Är kolonilotten i Tantolunden en mänsklig rättighet?

  • Tisdag 29 Jul 2014 2014-07-29
E-post 0

Calle Fridén, byggnadsarbetaren och timmermannen, bloggar med sin säregna stil om vad valet 2014 handlar om. Jobben. Jobben före allt annat eftersom har vi inte en fungerande arbetsmarknad med en hög sysselsättningsgrad med löner på justa villkor så kan vi glömma rätt mycket av det andra vi har på önskelistan. Och visst, även jag önskar att valet handlade om jobben bara men som allt annat så har omvärlden en tendens att spela oss spratt. Dagens ledare i DN tar på ett smärtsamt sätt upp det dilemma de romska tiggarna nu ställer oss inför. De och vi har hamnat i den här situationen eftersom jobben i deras hemländer helt enkelt inte finns. DN ledare konstaterar att i år har det skett dubbelt så många avhysningar av tillfälliga boplatser mot i fjol och vi har även kunnat se hur medborgargarden växer upp på de mest märkliga ställen. Som Kungsholmen i Stockholms stad, en stadsdel som enligt valresultatet till EUP borde ha en rätt bra vaccination mot främlingsfientliga partier som SD. SD fick i valet till EUP runt fem procent och de kanske mest invandrarvänliga, MP och F!, fick totalt 30 procent. F! var med sina åtta procent endast två procentenheter lägre än S och MP var dubbelt så stora som S. Detta borde som sagt kunna verka som vaccin men gör det inte. Det är, i dessa stadsdelar, inte bara fråga om jobben för exakt som DN konstaterar i sin slutkläm så fäller väljarnas närmsta vardag avgörandet för de egna handlingarna. DN skriver att:

De romska tiggarna kan inte förvisas från Sveriges gator, men kan heller inte tillåtas bosätta sig hur och var som helst. Det innebär en på alla vis djupt otillfredsställande balansgång.

Lika stor balansgång går staten i andra delar av Sverige.

Efter att Migrationsverket skrev upp sin prognos pågår ett intensivt arbete med att upphandla Anlläggingsboenden i Sverige för de 140 000 som beräknas anlända under året. Exemplen är många på framfarten. Ett nytt tillfälligt boende för asylsökande planeras att öppna i Västra Å.

– Troligtvis kommer de första boende nästa vecka, säger Ewa Johansson, enhetschef på Migrationsverket i Örebro.

 Cirka 100 platser blir det, i fyra byggnader. Boendet har namnet ”Englagård” Västra Å som till vardags har 120 bofasta. Under nästa vecka och för en okänd tid framåt, med minimal förberedels, kommer Västra Å i praktiken dubbla sin befolkningsmängd. För drygt hälften av dessa arma själar – sju av tio – kommer nu en längre periods väntan att inledas och de kan räkna med att ungefär hälften av dessa har ett arbete i sitt nya hemland om cirka tio år. För de stackare som får avslag väntar år av överklagandeprocesser och slutligen avvisning till vidare okända öden. En rakt igenom omänsklig situation som de själva inte råder över samtidigt som de kommer bli de som drabbas hårdast av det hårdnande opinionsläget lokalt när storstäderna vänder nyanlända ryggen.

Låt oss därför göra ett tankeexperiment. Ponera att denna solidaritet med nyanlända skulle fördelas proportionellt över landet. Sverige har c.a 10 000 000 invånare och tar emot 140 000 nyanlända per år med varierande status. Det innebär att för varje tusental invånare så har vi ett solidariskt ansvar för 15 nyanlända. Västra Å skulle därför bara behöva ansvara för två personers ankomst och välbefinnande emedan Södermalm i Stockholm skulle ansvara för 1 500 med sina c.a 100 000 invånare. Vi delar, stad och land, solidariskt på bördan och möjligheterna gemensamt. Det som kallas solidaritet och som, om vi får ta valresultaten från EUP valet och Södermalm på allvar, Södermalm är beredda till. Med MP, F! och V med närapå 70 procent av rösterna så finns inget motstånd där, bara en begränsning i tillgång till lämpliga fastigheter. Men här ska vi hjälpa Södermalmsbon på traven lite grann. I Tantolunden finns ett koloniområde med kolonistugor. Det finns med andra ord en viss infrastruktur förberedd för el och vatten. Tantolunden ligger dessutom nära Södersjukhuset med sin traumaavdelning, Sveriges första, och har en hög densitet med primärvård. Filippa Reinfeldts ”Vårdval Stockholm” ledde bland annat till att områden med höga medianinkomster fick fler vårdinrättningar än miljonprogrammen med sina lägre inkomster. Förutsättningarna är därmed mycket goda för ett positivt mottagande. Bra väljarförankring, en bra vård och omsorg, en god tillgång till skolor mitt i Sveriges mest dynamiska arbetsmarknad samt marktillgång. För vem har sagt att en kolonistuga i Tantolunden är en mänsklig rättighet? Kan det inte var värt det offret för att ge en nyanländ eller två en bra start i sitt nya hemland med att omallokera marken med sitt läge till ett ABO som kan slussa igenom 1 500 per år? Och vad är motiven om det inte skulle gå för sig?

En kolonistuga i Tantolunden är ingen mänsklig rättighet. Men en bra start efter ett liv på flykt borde vara det. I ett Anläggningsboende mitt i den kanske mest dynamiska arbetsmarknaden som finns i Sverige. Där alla de jobb, som borde vara i fokus i valet, finns och skapas.

Vad är det egentligen som håller oss tillbaka? För inte kan väl kolonistugan i Tanto vara mer värdefull än att ge en nyanländ ett värdigt liv på rätt ställe?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se