Från ord till handling

  • Tisdag 8 Jul 2014 2014-07-08
E-post 0

Det finns skäl att bli konstruktivare i min kritik mot den förda politiken, de olika debattsidornas flathet och debatten kring invandring. Det är, som jag poängterat tidigare, inte den enskilde flyktingen eller invandrarens som skall lastas för dels den ökade rasismen men dels den havererade politiken. För den har havererat vilket givit rörelser som SD, SvP och Svenska Motståndsrörelsen vind i seglen.

Nedan följer mina förslag på hur vi går vidareoch försöka formulera delar av en flykting- och invandringspolitik så bygger den i praktiken på arbetslinjen. En fortsatt generös inställning till flyktingmottagande men att den på något sätt börjar villkoras.

  • Nyanlända skall placeras där förutsättningarna för mottagande är bäst. Företrädesvis storstäderna med sin dynamiska arbetsmarknad, sin väl utbyggda primärvård, tillgång till tolkar samt utbildning och dess skolor. Många flyktingar är svårt traumatiserade och kräver mer insatser än vad en stafettläkare i glesbygden mäktar med samtidigt som dessa orter sällan eller aldrig har ens svenskspråkiga behöriga lärare i tillräcklig omfattning.
  • Anslut länder som Syrien, Iran och länderna i norra Afrika samt mellanöstern till Bologna-processen Det innebär å ena sidan att vi måste ha ett utbildningssamarbete med skurkstater men har å andra sidan den effekten att vi enkelt kan värdera akademiska examina och inte som idag hamna i orimligt långa handläggningstider för nyanlända. Detta är dessvärre ett beslut som vi inte kan ta själva utan detta ligger på en europeisk nivå med alla de hinder det innebär.
  • Omfördela de EU-resurser avsedda för romerna i Rumänien till de länder som dessa de facto söker sig till. Dagens situation med hemlösa EU-migranter blir ett allt större problem i framför allt storstadsregionerna.
  • Tusen dagar. En nyanländ i arbetsför ålder har tusen dagar till förfogande att göra sig anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden. Detta innebär säkerligen att långt ifrån alla kan få sina drömjobb men vi måste bort från de långa etableringstiderna på den svenska arbetsmarknaden. Drygt hälften av de nyanländ i arbetsför ålder etableras idag, i snitt, efter mellan sju och elva år. För vissa går det på ett halvår, andra kommer aldrig in. Detta mål kan vi nå genom effektivare kompetensvalideringsprocesser samt fokus på utbildning till bristyrken. Sannolikt är det så att kvinnor kan visa sig lättare att etablera på arbetsmarknaden än männen men det är ett annat ämne som jag kommer återkomma till. I detta finns problem då det skiftar maktbalansen i de familjer som anländer.
  • Kvotflyktingar tas emot på plats i flyktinglägren. Detta spar mänskligt lidande och ger oss bättre möjligheter att ta emot de som har särskilda skyddsbehov men även optimera resten av integrationsprocessen i ett tidigt skede. Det är, och här kommer cynismen i detta, sannolikt både humanare och nationalekonomiskt mer försvarbart att ta emot en ensamstående fembarnsmor med hennes barn än ensam 35-årig man. Långsiktigt så förstärker den ensamma moderns barn den svenska arbetskraften och kan då via produktivitetsökningen ”betala tillbaka” den eventuella kostnad ett mottagande innebär. Inhuman sorteringspolitik? Kanske, definitivt cynisk men med samma bevekelsgrund som vi nu ser i Ryssland och som vi såg i Polen för snart tjugo år sedan. Att Vladimir Putin nu strypt möjligheterna att adoptera ryska barn har inget med homofobi att göra. Det är bara retorik. Ryssland tänker långsiktigt och har börjat inse att släppa ifrån sig kommande generationers produktionskapital är en sällsynt dålig idé. Samma logik bör vi anamma men tvärtom. Ett ensamkommande flyktingbarn eller en änka med sina barn är långsiktigt ekonomiskt bra mycket bättre för Sverige än en ensam 35-årig kombattant.
  • Täck till hålen i försörjningskraven inom anhöriginvandringen eller ta bort dessa helt. Idag finns fler och fler undantag vilket gör denna lagstiftning tämligen tandlös och urholkar legitimiteten.
  • Svensk arbetskraftsinvandring, där drygt femtusen personer i fjol erhöll arbets- och uppehållstillstånd, rivs upp i grunden och baseras mindre på arbetsgivarnas definition av bristyrken till vad som är faktiska behov. Idag har arbetsgivarna med bred marginal använt sig av detta verktyg i låglöneyrken inom livsmedel och service. Där finns det, enligt min uppfattning, ingen brist. Snarare överskott på okvalificerad arbetskraft.

Detta är mina förslag, förslag som jag bedömer fler bör titta närmare på eftersom jag i grunden är förespråkare av en generös, men reglerad, flykting- och invandringspolitik. Jag är medveten om att dessa förslag riskerar att skapa ett nytt trasproletariat och en delvis ny arbetsmarknad men om vi inte tar tag i detta så riskerar vi något som vi inte har råd att förlora. Humanismen. En grundkomponent i ett humanistiskt samhälle men för att det skall fortsätta vara humanistiskt så måste vi börja jobba effektivare med detta.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se