Från tillgång till belastning

Vad är Miljöpartiet för parti? Förutom att de tycks vara Socialdemokraternas ”prime-partner” inför valet så är det faktiskt inte speciellt många journalister som orkat med att granska detta parti. Framför allt så är det ett parti som dels drivs av hat mot vita medelålders män så är det ett parti med så pass extrema förslag som, om de genomförs, kommer få Pol Pot´s reformer av Kampuchea att bli fullt jämförbara med hur livet i Sverige kommer te sig. Om vi börjar med Åsa Romsons tal i Almedalen så säger faktiskt nedan citat allt om synen på mannen:

“Om vi har normen att det sitter vita heterosexuella män vid makten, då bygger man också ett samhälle, som passar bäst för vita heterosexuella män. Och det blir så fel! De flesta av oss här är inte vita medelålders heterosexuella män. Vi är människor!”

Byt ut ”vita heterosexuella män” mot jude, muslim eller invandrare så får vi ett tal som aldrig kommer kunna hållas i Sverige om den politikern vill se annat än en tid i Kriminalvårdens omsorg framför sig efter att ha hetsat mot folkgrupp. Jag får synen av interneringsläger framför mig när jag läser igenom Miljöpartiets språkrörs officiella tal i Almedalen. Numera Miljöpartiets officiella synsätt och ideologiska grund.

Det andra är deras politik. Den kommer, med den föreslagna slitageavgiften för lastbilar på 14 kronor milen kraftigt påverka bland annat livsmedelspriserna i glesbygd. För att inte tala om de varor som faktiskt produceras där. Detta, parat med att de vill straffa ut såväl bekämpningsmedel som GMO-produkter från livsmedelsproduktionen så innebär det att vill en vanlig svensk familj ha mat på bordet så innebär det faktiskt att det förutsätter att vi går tillbaka till ett torparsamhälle. Där varje familj har en egen liten egen åkerlapp för egen odling och helst en ko, några höns och ett par grisar för att kunna få i sig proteiner. Extrema förslag som inte ligger de Röda Khmererna långt borta och ett samhälle som vi har erfarenhet av. Under 1800-talets ”lilla istid” ledde missväxterna och avsaknaden av industriell livsmedelsproduktion till stora folkförflyttningar och resterna av den ser vi i alla svenskättlignar i USA. Och då har vi inte fångat upp Pol Pot´s andra vision, som delas av Miljöpartiet. En ekonomi med noll tillväxt. Det är, inser jag nu, inte för inte som Miljöpartiet kallas för ”Gröna Khmerer”. Vad Pol Pot gjorde med vapen i hand avser MP göra med ekonomiska regleringar.

Som Almedalsveckan nu utvecklar sig så borde den vanlige, kanske vite heterosexuelle mannen och därmed den mest hatade livsformen, mer och mer i att rösta på det alternativ som är minst skadligt för Sverige. Men det är inte den logik som media bygger upp, det gullas med extremerna och så länge inte Socialdemokraterna tydligt sätter ner foten i fler frågor – framför allt mot Miljöpartiet – så skrämmer faktiskt MP bort väljare från Socialdemokraterna än mera och motar dessa mot urfienden Alliansen. Miljöpartiet har, från att vara en tillgång, gått och blivit många väljares stora skräck. Väljare som mycket väl skulle kunna tänka sig, precis som jag, att lägga sin röst på Socialdemokraterna och Stefan Löfven. I varje fall de mittenväljare utanför storstäderna som tagit sig tiden att försöka utnyttja sitt demokratiska mandat och räkna på alternativen. Och efter ha räknat så förstår jag de väljare som nu överger Socialdemokraterna. De är lika rädda som jag för att MP skall få för mycket att säga till om. Det som sker nu i väljaropinionen är en logisk konsekvens av bland annat Miljöpartiets allt mer extremare utspel och retorik i ambition att försöka hejda F! tillväxt. Det driver väljare från Socialdemokraterna och frågan är om det är just det som Sverige mår bra av.

Jag är vit. Jag är medelålders. Jag har inte råd att köpa någon annan bil än en begagnad Saab som drar lika mycket som en SUV. En bil jag är beroende av då jag bor så till att inga kollektiva färdmedel finns om jag dessutom förväntas arbeta. Jag har inte alltid råd med att köpa ekologiska livsmedel men jag försöker när jag kan. Jag är allt det som miljöpartiet hatar. För att jag är den jag är och tvingas, för att jag inte har råd eller möjlighet till annat, leva det liv jag lever.

Finns det plats för mig i det samhälle som Miljöpartiet vill bygga? Nej, det finns ingen plats för mig.

 


Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.