Hallucinatorisk politik

  • Lördag 19 Jul 2014 2014-07-19
E-post 0

Anne Marie Lindgren skriver en ledare i Aktuellt i Politiken med bäring på Miljöpartiet samtidigt som SvD på huvudledarplats tar upp fenomenet MP och F!. Att just dessa två partier konsekvent lyckats undvika kritisk granskning. Alice Teodorescu, SvD, naglar fast de många märkligheter som omgärdade Miljöpartiet under Almedalsveckan och som aldrig kom att intressera någon journalist inom Public Service. Som av en ren slump? Eller som en logisk konsekvens av övervikten av miljöpartisympatisörer bland journalistkåren? Det senare är sannolikare än det förra men kommer aldrig kunna gå att leda i bevis eftersom det skulle diskvalificera den enskilde journalisten från framtida jobb inom SR eller SvT som kräver strikt neutralitet av sina medarbetare. En gång sökte jag faktiskt jobb som samhällsjournalist på just Sveriges Radio men fick av Fredrik Furtenbach reda på att jag inte ens behövde skicka in ansökningshandlingarna eftersom jag var öppen och tydlig med att jag är socialdemokrat. Man kan ställa sig frågan, i en annan kontext, om det inte är bättre med öppna kort och att den enskilde journalisten måste anstränga sig än mer för att upplevas neutral än att smussla med sina sympatier och som Teodorescu noterar, inte granska alls.

Men den artikel som Anne Marie Lindgren nu levererat kräver ytterligare kommentarer. Hon beskriver, för en socialdemokrat som vurmar MP och för en MP med smärtsam tydlighet, om deras politik. Hur motsägelsefull den är och hur olika vallöften och budgetposter helt enkelt inte går ihop. Men skulle Miljöpartiet, på något för expertisen outgrundligt sätt få ihop kraven på ökade arealer för att möta en livsmedelsproduktion med lägre produktivitet per hektar samt hantera de ökade utsläpp av bland annat ammoniak och CO2 så återstår en liten, i och för sig teknisk, men inte ointressant detalj:

Marktillgången.

För att möjliggöra odling av biobränslen och mer spannmål samt ytterligare nya ytor för de kreatur som krävs så innebär det att stora skogsarealer kommer att behöva avverkas. Och i just den frågan har Miljöpartiet lovat att grannar skall kunna få motsätta sig just skogsavverkning. Miljöpartiet lyckas med det stora konststycket att inledningsvis prestera ett politiskt program som i praktiken halverar produktiviteten per ytenhet, om det nu räcker, och knyter ihop det hela med ett löfte om grannars veto mot expansion omöjliggör all vidareutveckling för att kunna teoretiskt möta de svenska volymbehoven. Redan idag är vi importörer av hälften av de livsmedel vi förbrukar. En import från bland annat Polen och Danmark som håller extremt mycket lägre kvalitet än den svenska.

Miljöpartiet är ett fantastiskt parti. När vi nu lägger ihop vad Lindgren och Teodorescu bidragit med så måste Ledarsidorna.se snart på allvar ställa frågan vad var det egentligen i maten de åt på kongressen när de tog besluten? Och vad var det i glasen? Politiken ger som helhet, precis som Lindgren beskriver, ett hallucinatoriskt intryck. Ett intryck som mycket väl skulle falla Walt Disney i smaken som uppföljare till Alice i Underlandet och Fantasia med Musse Pigg.

Och detta, mina kära läsare, är ett parti som aspirerar på ministerposter.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se