Ja. Och?

  • Torsdag 24 Jul 2014 2014-07-24
E-post 0

Ottomanska rikets kollaps lade grunden till dagens karta i Mellanöstern. Irak, som av någon underlig anledning råkar vara föremål för Aftonbladets ledarredaktions uppmärksamhet är ett av fler exempel på hur misslyckad Sevrés-överenskommelsen var 1920. Segrarmakterna efter första världskriget tog fram en karta, en penna och en linjal och började dela in regionen i nya länder utan hänsyn till geografi, stam, klan eller religiös tillhörighet. Irak fick sitt kungahus av britterna 1921 men den monarkin blev kortlivad och störtades av Baathpartiet 1958. Irak är, vid sidan av Libanon, sannolikt regionens största misslyckanden från västs sida då den delning man genomfört nu visar upp sitt sanna och rätta ansikte. Vissa kombinationer är nämligen omöjliga att genomföra. Så som att tro att shia- och sunnimuslimer kan leva fredligt sida vid sida under den andres villkor efter decennier av sekulärt förtryck. Shia, som tror att blodsbanden med profeten är det som skall bana väg för den tolfte och sanne kalifen, eller sunni som tror på traditionen som profeten startade. Iran, ett annat av dessa ”konstgjorda” länder visar upp en helt annan stabilitet. Mycket beroende på att just den religiösa konformiteten gör det lättare att styra.

Vad Aftonbladets Ledarredaktion egentligen vill ha sagt är, bedömer Ledarsidorna.se, rätt oklart och frågan är om de har en aning om det själva. Någon bättre bakgrundsbeskrivning blev det inte och inte heller någon tydlig opinionsbildning om vilken väg framåt som är önskvärd förutom något om att Iraks minoriteter måste skyddas. Det kommer inte ske vilket den som kan sin mellanösternhistoria snabbt inser. Vi behöver inte tycka om den historien eller det sakläget men västs interveneringar har varit allt annat än lyckosamma historiskt och bör därför minimeras i framtiden. Ledarsticket idag av Somar al Naher känns som konstgjord andning i semestertider för det fyller ingen större funktion, den är inte ens folkbildande, än att provocera fram ett ”Jaså?” eller ”Ja. Och?”.

För det finns faktiskt både alternativ och fallgropar om det är opinion för fred i ett längre perspektiv som är syftet. Det mest extrema alternaivet är en kombination av Francis Fukuyamas ”The end of history” och Samuel P Huntingtons ”Clash of civilizations”. Att väst slutar intervenera och låter regionen själva definiera sina stats- och nationsgränser. Då uppnås stabila gränser mellan olika grupper samtidigt som det finns en rad med mindre angenäma följdeffekter. Krig är en sådan som i det korta perspektivet skulle leda till död och oerhörda flykting- och folkströmmar för omvärlden att ta hand om. Men den absolut i särklass farligaste effekten skulle bli ett fritt Kurdistan. En ung stat skulle då kontrollera 60 procent av sötvattentäkterna i form av Eurfrat och Tigris källor. Dagens terrorbalans upprätthålls av länderna i regionen i en tyst överenskommelse om att en sådan utveckling inte är önskvärd alls. En ung, och sannolikt ganska nyckfull, stat som har kontroll över vattnet – det som är själva förutsättningen för allt mänskligt liv – är ingenting som vare sig Ryssland eller USA, inte heller Iran, Turkiet eller ens Israel, vill veta något av. Dagens gränser, med de interna slitningar som finns inom länderna, är själva förutsättningen för regionens kortsiktiga relativa kontrollerbarhet från omvärldens sida. Följderna av detta? Momentana och tillfälliga inbördeskrig med omfattande mänskligt lidande för de som lever därmen det kan väst nog köpa. Alternativet är nämligen något som väst inte vill se, stabila stater med andra gränser än dagens som helt plötsligt börjar spela på de naturtillgångar som väst är så beroende av.

Det är vägvalet som Aftonbladet borde driva opinon inom, oavsett preferens. Om väst skall fortsätta härska genom att permanenta den söndrande politik som varit rådande sedan 1920 eller inte. Inte dagens platta ledartext som egentligen bara levererade någon spaltmeter med bokstäver formade som ord och en reaktion som ”Ja. Och?”

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se