Kapitalets hemmahamn

  • Tisdag 1 Jul 2014 2014-07-01
E-post 0

Socialdemokraternas Ekonomisk-politiska seminarium i år var nog ett av de bättre jag gått på i den genren. Sannolikt det bästa och med all respekt för Tomas Piketty och Magdalena Andersson så var det nog Katrine Kielos och professor Per Krusell som stal showen helt och hållet. Kielos behöver ingen närmare presentation men Krusell är professor vid Institutet för internationella ekonomiska studier (IIES) vid Stockholms universitet, tidigare professor vid Princeton och forskar inom makroekonomi och har bland annat studerat ojämlikhet.

Krusell tjänade som opponent mot Pikettys ”Kapitalet i det 21 århundradet” där han leder två teser i bevis, Piketty anger två huvudorsaker till den ökande ojämlikheten.

  1. Höginkomsttagare (t ex verkställande direktörer) har utnyttjat sin makt till att skaffa sig själva höga inkomster. Tvärt emot vad som mestadels påstås motsvarar inte den relativt höga inkomsten en högre produktiv insats.
  2. Inkomst av kapital växer i kapitalismen som regel procentuellt mer än den samlade ekonomiska tillväxten.

Den av (1) resulterade ojämlikheten präglar den offentlga debatten. Den av (2) resulterade håller Piketty emellertid för viktigare.

Krusells kritik var nog inte så mycket riktat mot dessa slutsatser som de var mot de åtgärder som Piketty kommer till. Åtgärder som Magdalena Andersson i viss mån tagit till sig i form av en beskattning av finanssektorn. ”Från banker till barn” är en lättbegriplig one-liner som är lätt att ta till sig men som är en grov förenkling av vad som är möjligt och hur den finansiella marknaden har påverkats av globalisering och avreglering. Pengar känner inga gränser och finner oftast sin hemvist där de känner sig välkomna. Anderssons förslag kräver en internationell samordning för att göra verklig skillnad samtidigt som vi skall ha klart för oss att den finansiella skattelagstiftningen är ett lapptäcke där varje ny reform skapar en motstridighet som erfarenhetsmässigt lämnat nya luckor. Det räcker med att citera en god vän till mig, som idag är chef för en Corporate Finance-avdelning och en hel hög av topputbildade finansiell rådgivare:

”Det spelar egentligen ingen roll vilka skatter och reformer ni föreslår längre, vi har skattejurister avlönade för att lösa den problematiken. Pengar hamnar ändå i slutändan alltid där de känner sig välkomna”

Cyniskt? Javisst. Men realistiskt. Jag önskar att det var så enkelt som Andersson beskriver det men det är det inte. Alla med erfarenhet från Corporate Finance och skatteplanering vet detta. Anderssons ambition är lovvärd men jag håller nog med Per Krusell, det kan bli en reform som baktänder och i slutändan faktiskt bara innebär att de enda som tjänar på det är just finansiella rådgivare. Så global är finansmarknaden idag att nationsgränser inte längre är ett hinder. Snarare en möjlighet för att spela ut marknader mot varandra och därmed ytterligare förbättra den egna avkastningen. När mycket pengar träffar på mycket pengar gör de mer pengar och ett fåtal rika ännu rikare. Så enkelt är det.

Kielos då? Hon lyfte debatten till att redogöra pedagogiskt, kort och koncist, vilka vägval vi står inför inom nästa mandatperiod och själv hade jag önskat att hon fått ännu mer utrymme. Och Andersson? Bra anslag – framför allt sista bilden visade med all önskvärd tydlighet att en annan fördelningspolitik måste till – men dessvärre så kommer det krävas minst en europeisk samordning, sannolikt global, för att detta förslag skall bli hanterbart för det svenska näringslivets kapitalförsörjning. Och såväl Andersson som jag vet att minst ett eller två EU-länder – Storbritannien och Luxemburg – kommer göra allt för att motverka alla ingrepp i finansmarknaden i allmänhet och bankernas villkor i synnerhet.

Nästa år? Låt Katrine Kielos hålla egen låda. När Kielos är bra, så slår hon i praktiken allt och alla på fingrarna och finge jag få min vilja igenom är hon en självklar person att ha i kretsen kring Stefan Löfven som rådgivare och analytiker.

Det kommer bli en intressant debatt efter valet och ännu intressantare hur Andersson utformar den tekniska lösningen så att det inte innebär att pengarna bara flyttas någon annan stans samt om hon lyckas uppnå en internationell samordning om och när hon tar Anders Borgs tjänsterum i besittning. I sådana fall så kommer hon ha lyckats med något som inte någon annan finansminister före henne lyckats med på decennier. Annars?

Kapitalet hittar alltid en hemmahamn där de känner sig som mest välkomna. Kan vara värt att hålla i minnet för alla och envar.

 

Röda Berget,

 

 

 

Röda Berget,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se