Om svar anhålles

Jenny Wenhammar, Miljöpartiet och känd som en av de Femen-aktivister som försökte störa ut Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen stryks nu från sin riksdagskandidatur för Skåne Västra efter dialog med MP:s partistyrelse. Ett beslut som tarvar en del funderingar om vad som händer inom Miljöpartiet för närvarande. För det finns en hel del patriarkala inslag i ett parti som strävar att bli mer feministiska än Feministiskt Initiativ. Fredrik Antonssons funderingar komprimerar det hela rätt väl:

Skärmavbild 2014-07-21 kl. 10.39.11

Miljöpartiet är det parti som, enligt undersökningar från välrenommerade statsvetare, kunnat undgå kritisk granskning. En position där såväl samhälls- som politiska journalisters sympatier ser ut att ha spelat in. Samtidigt det är en priviligierad position att slippa granskning för stunden så bygger det upp ett tryck, ett tryck på granskning och risken finns då att den momentant blir hårdare för att ”kompensera” tidigare släpphänthet. Att Miljöpartiet skall granskas hårdare än idag är rimligt, partiet har ambitioner att nå ända in i Rosenbad. Men partiet är ett sällsynt svårt parti att granska, de vägrar konsekvent att ge besked och senast igår försökte jag få besked av en ledamot i Stockholms Kommunfullmäktige för MP, som dessutom kandiderar för en period till, på en rad mycket konkreta frågor.

Svaret jag till slut fick på hur MP jordbrukspolitik egentligen hänger ihop var ett hån mot väljarkåren:

Skärmavbild 2014-07-21 kl. 10.08.06
”Inte riktigt min gren” för att sedan fråga vad jag tycker om olika projekt. Att Askensten inte bryr sig nämnvärt om livet utanför storstaden blir uppenbart samtidigt som han inte drar sig för att avkräva svar vad jag tycker i olika frågor. Vad jag tycker som inte ens kandiderar till ett ämbete. Det är de som söker ett förtroende som skall svara på frågor, inte väljarna och representerar en person ett parti i Sveriges största kommunala parlament så är det rimligt att de skall kunna svara upp på frågor om de ekonomiska förutsättningarna i resten av landet. Speciellt då Stockholm är en stor konsument av det som produceras i glesbygd. Som el, livsmedel och papper. Men Askensten är tydlig i någon essens, de förutsättningarna är faktiskt inte Miljöpartiets gren alls. Efter att ha räknat och räknat på deras förslag så kan vi konstatera följande:

Miljöpartiet vill att vi går över till stallgödsel. Idag finns inte den kreatursbesättning som krävs för att ersätta dagens konstgödsel med stallgödsel. En utökning av denna besättning kräver att vi lägger om stora delar av vår spannmålsproduktion till foderproduktion och därmed ytterligare sänker vår självförsörjningsgrad som med sina 50 procent är bland de lägsta i Europa. Stallgödsel kommer utöver detta öka metangasutsläppen samt öka halterna av ammoniak i jordbruket.

Skall arealer frigöras för att bibehålla produktionsvolymerna på dagens nivå så måste skog avverkas med MP stallgödselambitioner, en avverkning som de dessutom aktivt motsätter sig och vill införa ett ”grann-veto” för. Att den som vill avverka skog riskerar att få ett nej på detta från grannar eller andra intressenter. Ett tämligen omfattande ingrepp i äganderätten, ett ingrepp som i praktiken raderar ut incitamenten för skogsbruk. Miljöpartiets lantbrukspolitik, om den införs helt eller i delar, kastar det lilla vi har kvar av självförsörjning in i ett mörker av osäkerhet.

 

Miljöpartiet är, får vi hoppas, bara i början på att få uppleva ytterligare press. Det duger inte att, som Askensten, inte kunna svara och ställa motfrågor till de som inte söker ett mandat som moteld. Det är dags att svara på de många precisa frågor som nu ställs. Framför allt om de söker makten i olika parlament.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se