Preludium

  • Torsdag 3 Jul 2014 2014-07-03
E-post 0

Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen får samma betyg av mig som Stefan Löfvens, där Reinfeldt vann i spontanitet och publikkontakt så vann Löfven i sakinnehåll. De är olika som personer och per naturlighet så håller jag, som socialdemokrat och ”industrisosse”, Löfvens lösningar närmare än Reinfeldts. Jag vill se Stefan Löfven som statsminister och kommer därför lägga min röst på honom. Det enda jag efterlyser av den senare är att han själv, och inte via ombud eller implicita hänvisningar, ställer sig upp och försvarar de 29 procent av våra exportintäkter som svensk basnäring utgör. Stålet, skogen och vattenkraften. Dessa 29 procent produceras av åtta procent av den sysselsatta arbetskraften och försörjer även övriga industrier, såsom verkstadsindustri som tjänstesektor, med nödvändigheter som stål, plåt, papper och inte minst elektricitet vilket inte minst mina vänner i PR-branchen bord hålla i minnet. Elektriciteten som konsumeras i kvarteren runt Stureplan, Hötorget och på Södermalm produceras med viss effektivitet och vinst någon annan stans. Vid älvarna och i, inte minst av allt, vid kärnkraftverken. Något vare sig Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt önskar.

Men åter talet. Talet var retoriskt skickligt och faktiskt innehållsmässigt intressant. KG Bergström, en vanligtvis skicklig betraktare, lät dock de ideologiska skygglapparna slå till på samma sätt som Lena Melin, Aftonbladet, lät sina slå till. ”Bäste talare” och ”kanske övertaggad” tyder på en rätt medioker innehållsanalys. För även fast Fredrik Reinfeldt högg – som förväntat – på såväl Socialdemokrater som Sverigedemokrater så uteblev faktiskt de tidigare reglade dörrarna gentemot dessa två för en framtida dialog. Fredrik Reinfeldt är en skicklig politiker och genom att inte regla dörrar för dialog så öppnar han för en möjlighet till ett samtal om den parlamentariska situationen skulle kräva detta. En dialog för att på något sätt dyrka upp en situation som annars kan driva Sverige in i en situation där ett ”nyval” är enda vägen ut.

Kan det vara så att vi såg ett preludium till en ny politisk vardag i Sverige? Jag håller det inte för uteslutet. Och var det någon som tjänade på ”Femen”-kvinnornas kupp var det faktiskt inte vänstern eller de som tycker illa om Fredrik Reinfeldt. Det var han, genom humor och distansering, så var det faktiskt han som gick segrande ur den manifestationen. Att den radikala vänstern inte lär sig. De blev hjältinnor bland de redan övertygade men några nya rörliga medelklassväljare vann de nog inte.

All in all: Ett preludium till en ny politisk vardag. Något annat var det inte, oavsett vad som olika förstå-sig-påare försöker måla upp.

 

SVT, SVT, Expressen,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se