Att ha kakan och äta den samtidigt

  • Torsdag 7 Aug 2014 2014-08-07
E-post 0

Åsa Romsons senaste objekt för hennes antipatier, försvarsindustrin, kräver med stor sannolikhet en utvikning från Miljöpartiets sida om hur deras politik och vision egentligen hänger ihop. Samtidigt som de är det parti vars grundideologi kräver mest internationellt genomslag så är det det parti som har den kanske mest extrema politiken för att isolera oss i en internationell kontext. En plats i den internationella politikens finrum har nämligen ett pris på biljetten. Olof Palme förläts inte av USA för att hans intellekt och patos överglänste de flestas, Hans Blix blev inte chef för FN:s atomenergiorgan och vare sig Margot Wallström eller Jan Eliasson fina poster hade varit möjliga om inte Sverige betalat ett pris för detta. Carl Bildt, som är dagens förhandlingsman, har själv kunnat erfara vinsterna med detta efter hans tid som FN:s höge representant i forna rest-Jugoslavien.

Allt har ett pris. Och Sveriges motiv till en egen försvarsindustri är främst säkerhetspolitiska. Det ger oss bättre möjligheter till alliansfrihet men även andra fördelar. Den svenska försvarsindustrin kan agera brygga för export av amerikanskbaserad teknologi där USA:s kongress sätter käppar i hjulen, detta gäller kanske främst länder i Mellanöstern. Och vad får vi tillbaka? En rad med fördelar. Fördelar som inte ens de mest trogna NATO-allierade kan räkna med. Såväl FOI som FRA har tillgång till det absolut senaste i datakraft och SAAB-koncernens exportframgångar baseras i mångt och mycket på ett intensivt kompetensutbyte på en nivå som skulle göra britter och fransmän gröna av avund. Det enda land som är i närheten av samma status är Israel.

Allt detta sammantaget köper oss en biljett till den internationella politikens finrum, finrum som är själva förutsättningen för att vi skall kunna sätta press på sådana frågor som Miljöpartiets hjärtefråga, miljön. Och. Ju mindre vi har att betala med i form av en egen försvarsindustri, underrättelseinformation och utredningar från bland annat FOI, desto sämre plats i kön får vi till de rum och forum där till exempel miljöfrågorna avgörs. Och. Desto färre svenskar kan beredas just de toppositioner som kan fälla avgörandet inom till exempel miljöpartiets hjärtefrågor.

Ledarsidorna.se vill poängtera att vi behöver inte tycka om detta men att det är nödvändigt att förhålla sig till realiteterna. Om Åsa Romson, Gustav Fridolin och deras miljöparti får sin vilja igenom – att vi i praktiken lägger ned hela det system som hela det försvarindustriella och underrättelsekomplexet utgör så blir våra röster svagare och näst intill försumbara i den internationella kontexten. Den kontext som MP är lite mer beroende av än andra för att få igenom sin politik.

Miljöpartiet är inte bara riksdagens mest motsägelsefulla parti, det ser mer och mer ut som om det är det parti som står längst från en realistisk analys om hur världen fungerar. Eller också är det exakt det de strävar efter. Att föra Sverige in i händelsernas skugga och isolering. Oaktat vad vi väljer skall vi ha konsekvenserna av olika beslut klara för oss eftersom vi inte kan ha kakan och äta den samtidigt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se