Den andra valrörelsen

  • Söndag 24 Aug 2014 2014-08-24
E-post 0

Valrörelsen går vidare. Eller rättare sagt ”valrörelserna”. För det är två valrörelser som pågår just nu. Dels den i media, kanske framför allt på ledarplats och i de olika politiska partiernas utspel. Dels en på gator och torg. Malmö fick igår bli skådeplatsen för en sådan valrörelse där vi för första gången på många år sett hur polisen genomförde en kavallerichock mot de som valt att motdemonstrera mot Svenskarnas Parti. Ingen av dagens ledarsidor, vare sig Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet eller någon av de större regionala tidningarna tycks vilja ta i denna dramatik med tång. För precis som Jens Kittel konstaterar igår, det är inte helt klarlagt att väljarna håller med partistrateger och de numera välsynkroniserade ledarredaktionerna om vad som är valets viktigaste fråga.

När det kommer till polisens användande av våld så fyller detta mig med vämjelse. Men då inte polisens reaktion, få vet hur det känns att stå i en uppretad folkmassa som drivs av pöbelpsykos och försöka upprätthålla lag och ordning. Det som fyller mig med vämjelse är Malena Ernmans, Gudrun Schymans och Jonas Sjöstedts grova förenklingar och grovt populistiska kritik mot polisen. Utspel helt och hållet baserade på andra- och tredjehandsuppgifter utan källkritisk granskning. Ernman är i viss mån ursäktad men Sjöstedt diskvalificerade sig själv som mogen att bli minister med hans utspel och demokratisyn. Att välja vilka som skall få genomföra torgmöten baserat på vad de tycker hör inte hemma i ett samhälle som värnar det fria ordet. Jag kommer i sådana fall aktivt motsätta mig att Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ får motsvarande tillstånd då jag anser deras politik samhällsfarlig. Inte på samma sätt, eller ens i närheten av det som Svenskarnas Parti framför men likväl provocerande polariserande, bakåtsträvande och rent generellt samhällsfarlig. Jag ser fram emot de diskussionerna som jag kommer föra i de lägena om jag får förtroendet att sitta i en polisstyrelse.

Jag var inte i Limhamn och kan inte uttala mig om händelserna där annat än att jag har fullt förtroende för polisens agerande om bilderna och sekvenserna från manifestationen stämmer. Att stå mitt i en mobb, som visar tecken på att utvecklas till en ”posse” är en minst sagt obehaglig upplevelse. Vårt samhälle bygger på respekt för statens våldsmonopol samt de lagar och regler som vi är överens om. Polisen ser till att se till att de följs och det finns få poliser som åker till jobbet för att oprovocerat mucka gräl vilket är den bild som Ernman och Schyman nu sätter. Dessa poliser har familjer som väntar på dem varje dag. Att de kommer hem i ett stycke och jag känner ingen som inte väljer den lågaffektiva vägen före alla andra.

Men åter ledarredaktionerna. De är nu sina partier lojala, ja – till och med medvetet synkroniserade där Aftonbladet och DN utgör de tydligaste exemplen. Nästintill skrattretande i sin infantila lojalitet. De pratar om allt annat än den andra valrörelsen som pågår med full intensitet. Runt köksbord, i byggfuttar, i personalmatsalar, på barer, caféer, gator och torg. Den valrörelse som handlar om utanförskap, invandring, social oro, främlingsfienthet och ytterst om vart Sverige är på väg. Var vi tappade bort orienteringen och färdvägen. Limhamn var bara ett tecken på detta, den sjätte september kommer vi se ett annat tecken i form av ”Linje 17 mot rasisms” festival i Skarpnäck. Och dessemellan och fram till valet? Samtalen som aldrig når ledarredaktioner eller partistaber kommer fortsätta. Limhamn var bara ett exempel på att den viktigaste valrörelsen vi har nu inte är den som återges i media.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se