Den goda nattsömnen

  • Fredag 15 Aug 2014 2014-08-15
E-post 0

Gårdagens bomb, lanserad av SvD Sanna Rayman, om Migrationsverkets reviderade prognos fastnade inte i någon nyhetskanal. Snarare tvärtom så fokuseras just nu på ”dirty campaigning” samt den allt mer obegripliga och konstgjorda konflikten inom skolområdet. Jag är bekymrad nu över utvecklingen i såväl det politiska landskapet som hur olika institut och statliga verk rapporterar om tillståndet inom sitt verksamhetsområde. Migrationsverket kan tjäna som gott exempel. Deras hemsida är ett under av pedagogik så länge inga obekväma frågor ställs, det är svårare att extrahera begriplig statistik. Samma gäller den prognos som verket levererade till regeringen och där vi först i en fotnot långt in i dokumentet kan läsa oss till att Migrationsverket själva bedömer att 2017, om ingenting görs, så har vi inte längre en reglerad invandring. Kurvorna pekar i allt väsentligt mot en okontrollerad utveckling.

 Detta, och SOM-institutets rapporter som nationalekonomen Tino Sanandaji granskat, leder i en tankeriktning att dagens mediala och politiska landskap styrs av Sverigedemokraterna i praktiken. Detta låter märkligt men så som återrapporteringen utformas av olika undersökningar så ser det inte bättre ut att även vetenskapliga institutioner och statliga verk gör allt de kan för att lägga sig så långt bort från SD som möjligt. Det leder i sig till att en bogvåg av halvsanningar och tveksamma tolkningar trycks framför oss och som alla bogvågor så byggs risken upp över tid att den slår över oss. Det är det vi ser ske idag. Nu kommer det.

Och jag märker av detta. Jag isoleras av vissa grupperingar allt mer i mitt parti då jag anses närma mig Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning för mycket. Sverigedemokraterna är idag det parti som styr hela det politiska landskapet och det parti som har störst handlingsfrihet. Vi betalar nu priset för de mest gapiga reaktionerna på deras frågor och politik, “du låter som en Sverigedemokrat”. Ingen vill göra det och detta pressar oss i olika riktningar och till olika typer av beteenden. Tystnad, halvasnningar och lögner. De kan flytta på sig i vilken riktning som helst och pressa bort de andra partierna. Ingen vill stå nära detta parti, oavsett fråga. Se bara på mitt parti, socialdemokraternas, justering i just politiken kring arbetskraftsinvandring. I en av de första valtesterna hamnade vi nära SD lösning vilket då inte tog mer än 24 timmar att distansera sig ifrån.

Jag är inte ensam om dessa observationer samtidigt som jag är ensam. Få står upp. Och så ser det ut att förbli för trots att jag påtalar de faktabaserade förhållandena, att till exempel Ljusnarsbergs kommun, med sina 3 500 invånare 2012 tog emot 230 svårt traumatiserade nyanlända i ABO – Anläggningsboende där fyra vuxna män delar på 12 kvadratmeter att leva på och utan att kunna ge dem adekvat psykiatrisk vård emedan Stockholms stad, med sina fem stora sjukhus och väl utbyggd psykiatri tog emot 93 stycken. En i det närmaste total snedfördelning som är så bisarr att ingen med någon humanism i sig kan försvara den. Genom att påpeka detta,vilket  faktiskt är en absolut sakbaserad observation, har jag fått höra att jag låter som en Sverigedemokrat. Då har sanningen gått att ha blivit Sverigedemokraternas egendom och är det så illa kan vi nog lägga ner.

Tvingas jag välja nu mellan att förhålla mig till sanningen eller det politiskt korrekta, att låta mig skyfflas runt för att hålla största möjliga distans till SD verklighetsbeskrivning så håller jag mig till sanning och faktiskt sakbeskrivning. Det innebär inte någonsin att jag kommer bli Sverigedemokrat, det partiet fyller mig med lika mycket avsmak som det alltid har gjort och jag kan bara inte med dess politik. På kommunal nivå så ville de på fullt allvar repatriera finska invandrare, som bott i Sverige sedan 1960-talet, på ålderns höst då kostnaden för finskspråkig äldrevård skulle knäcka den kommunala ekonomin. Jag är finlandssvensk, mina farföräldrar var med och byggde den välfärd vi lever i och det tack som SD ville visa dem kändes som en snorloska i ansiktet. Jag kommer aldrig kunna sympatisera med det partiet. Alls.

Men. Sanning eller att vara politisk följsam? Jag väljer nog att vara ärlig mot mig själv även om även jag pressas ut i ett politiskt utanförskap och med tiden får en 15:2, begäran om uteslutning, på mig. Trots mardrömmarna kring Migrationsverkets reviderade prognos väljer jag faktiskt att kunna se mig själv i spegeln. Och jag förstår faktiskt inte hur andra, journalister, redaktörer och politiker med insikt, fungerar längre. Men jag förstår desto mer av vad Sverigedemokraterna bygger sin styrka på. Just denna oförståelse som är lätt att bygga förakt på.

Den goda nattsömnen uteblir numera med Migrationsverkets rapporter och mina egna obesrvationer inför min bok. Men jag kan åtminstone se mig i spegeln. Vilket inte alla borde kunna göra utan skammens rodnad.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se