Det skaver

  • Tisdag 19 Aug 2014 2014-08-19
E-post 0

Av alla elever i grundskolan i landet som har rätt till modersmålsundervisning i Sverige är det bara runt hälften som får undervisning. Skillnaderna är stora mellan landets kommuner. Ett av de län med minst andel berättigade elever som får lektioner i modersmålsämnet är Värmlands län. I Eda kommun erbjöds endast två av 171 elever modersmålsundervisning. Kommunen vitsordar att det är en prioriteringsfråga.

Detta har Ledarsidorna.se varnat för tidigare, att processerna bakom själva flyktingmottagandet havererat. För att någon skall kunna ta till sig ett nytt språk eller ny kunskap bygger det på att den personen behärskar sitt eget språk, en uppfattning som har stöd i såväl forskning som politiskt medvetande.

Genom att inte allokera resurser för en integrationsprocess med tillräckligt god kvalitet där komponenter som bostäder och i dessa fall hemspråksundervisning skapas istället en ny underklass på sikt. En underklass som inte bara är förvisade till vissa bostadsområden utan även en underklass som inte behärskar något språk ordentligt och därmed inte kan ta till sig ny kunskap. Med ny kunskap följer även förmågan att kunna ta till sig även sådant som sitt nya hemlands kultur och kunna delge sin egen kultur. Att bli berikande istället för att riskera att bli tärande. När kommunerna nu talar om ”miljoner” skall detta läggas till de direkta kostnader som ligger på Migrationsverk och Arbetsförmedling samt visar hur eftersatt detta område är från den politiska nivån. För att invandring skall bli lönsam på sikt så förutsätt en rad med olika åtgärder även efter att den enskilde erhållit permanent uppehållstillstånd.

En av Paul Colliers huvudteser i Exodus: how migration is changing our world (2013) är

Ju mer en migrantgrupp avviker från det omkringliggande samhället, kulturellt eller vad gäller humankapital, desto långsammare assimileras den. Collier visar med hjälp av olika exempel att ju långsammare en diaspora integreras i det omkringliggande samhället, desto fler migranter av samma grupp drar mottagarlandet till sig. Processen accelererar ju långsammare integrationen går.

Och antalet ökar varje år just nu: 2014 ser av allt att döma ut att bli ett rekordår. Samtidigt går integrationen trögare än väntat, och på den punkten bidrar invandringen sannolikt. Antalet utanförskapsområden har ökat från tre stycken 1990 till 156 år 2006 och till 186 för 2012, vilket ekonomen Tino Sanandaji visade i en rapport för tankesmedjan Den Nya Välfärden tidigare i år.

Det är dags nu. Det är dags för politiken att kliva fram och ta sitt ansvar. Vi måste få debattera detta politikområde utan att från olika ledarskribenter bli kallade för invektiv som fascister, nazister, Sverigedemokrater eller annat. Om vi inte vågar eller tillåts debattera detta på saklig grund så är det inte längre säkert att vi kan kalla oss för demokrati. Hemspråksundervisningen är en av nycklarna till att ge bättre förutsättningar för dessa individer att kunna ta till sig kunskap och förbereda dem bättre på sitt nya hemlands krav. Det förnekar vi dem och det är inget som heller syns i det statliga åtagandet då det är en kommunal fråga. Vi förnekar dem detta genom att hänvisa till prioriteringar och resursbrist på kommunal nivå. Och kommunerna klarar av att neka dem till detta utan större uppmärksamhet från ledarskribenter på de större tidningarna. Som om problemen inte finns.

Med fler i utanförskap, med fler utanförskapsområden och trots att vi vet om hur vi ska kunna skapa en fungerande integrationsprocess – där hemspråksundervisning och en integrerad bostadsmarknad är några av de viktigaste nycklarna – så kan vi inte prata om det. Utan att bli kallade för än det ena och än det andra. Och även då börja tala om resurser och med detta även  ekonomi. Vår gemensamma plånbok har nämligen samma begränsningar som vår egen. Våra resurser är inte oändliga hur mycket vi än öppnar våra hjärtan. Vi har heller inte en oändlig tillgång till vård, skola och omsorg. Det senare börjar bli mer än märkbart i det gigantiska utanförskapsområde som ligger utanför Stockholms län. Det utanförskapsområde som i nu ett decennium fått tjäna som dumpningsplats för nyanlända.

Det skaver nu. Det skaver något fruktansvärt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se