Lång väg, kort om tid.

  • Torsdag 28 Aug 2014 2014-08-28
E-post 0

Statsministern pratar om ökade kostnader för flyktingmottagandet. Men vad händer efter att en flykting har anlänt? Vilka problem och möjligheter finns det? Om regeringen vill vinna en historisk tredje seger bör den formulera en politik som inte räds knäckfrågan. Alltså vilka reformer som behöver genomföras för att kraftigt förkorta tiden för flyktingar att komma i arbete skriver Alice Teodorescu i en krönika i Dagens Samhälle som har rubriken ”Var inte rädd för knäckfrågan”. Teodorescu rör sig försiktigt i cirklar likt Dagens Nyheter kring frågan om invandring och flyktingmottagning som menar att

Förhoppningsvis ser vi tydliga satsningar på samtliga områden när valmanifestet presenteras. För det är lätt att säga att man står upp för idéer och värden. Det är svårare – men också betydligt viktigare – att ge de torrare beskeden om hur de sedan ska bli verklighet.

Områden som etableringsreformer, kommunplaceringar och inte minst jobben. Allt intimt förknippat med varandra. I dagsläget sitter över 10 000 personer fast i Migrationsverkets boenden, trots att de har fått uppehållstillstånd. Det saknas nämligen kommuner som är beredda att ta emot dem.

Någon som kommer med knastertorra besked och siffror är dock nationalekonomen Tino Sanandaji som levererar svidande kritik mot såväl Socialdemokraternas Magdalena Andersson som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Bägge hamnar rejält snett i sina beräkningar och Ledarsidorna.se har tidigare varit kritisk mot Anderssons handlag med siffrorna. Ett slappt handlag som inte alls korresponderar mot hennes bakgrund på finansdepartement som skattemyndigheten. Magdalena Anderssons kritik mot regeringen är att flyktingar kommande fyra år genererar ”betydande” intäkter som Anders Borgs har ignorerat. Ett direkt oseriöst uttalande som lägger sig på en ännu lägre nivå än Margot Wallströms påståenden. Sanandaji har tidigare pekat på att endast runt femtio procent av de nyanlända är satta i sysselsättning efter sju år och skulle debet och kredit gå ihop för Andersson skulle varje nyanländ, för att täcka kostnaderna, behöva bli erbjuden en anställning inom ett år i samma inkomstklass som hon själv. Gunnar Sträng, som borde vara ett föredöme och som alltid såg dystopiskt på statens inkomster, torde rotera ett par varv efter Anderssonskans glädjekalkyler. En finansminister, och även företagare, räknar alltid med att utgifterna blir högre och intäkterna lägre än prognoserna. Anderssons oerfarenhet lyser dessvärre igenom och kommer att användas emot henne om hon vidhåller vad hon sagt. Om inte annat kommer hennes eventuella tid som finansminister bli rekordkort. Det ligger i en finansministers natur att se världen och budgeten ur ett pessimistiskt perspektiv. Andersson ger närmast ett populistiskt intryck vilket bådar illa.

Låt oss erkänna att invandring och flyktingmottagande inledningsvis är en belastning för statens kassa och att det senare är ett humanitärt åtagande. Ett åtagande som gör oss mänskliga. Om vi erkänner detta, att den torra likvida verkligheten som bara kan läsas ut i resultat och balansräkningar stämmer, kan vi komma vidare. För att flyktingmottagandet har havererat helt borde vi vara eniga om. Annars sitter inte 11 000 personer och väntar med sina uppehållstillstånd på kommunplacering. Och så länge de sitter där är de inte den intäktskälla som Andersson vill göra gällande. De är, dessvärre, en utgiftspost och då har vi inte ens berört att så länge dessa sitter fast i Anläggningboenden, som drivs av välfärdspirater som Bert Karlsson och Attendo med flera, så är detta en kostnad. Dessa arma själar går i åratal och väntar att bli insläppta varför deras möjliga ”återbetalningstid” krymper. Med krympande tid så förutsätts högre inkomster som kan generera högre skatteintäkter. Denna enkla matematik går Andersson förbi.

Ledarsidorna.se kommer återkomma i ärendet i samband den bok om just Sveriges flykting- och invandringspolitik som mer och mer närmar sig ett råmanus. Perspektiven blir allt fler och det är inte den enkla bild som Sverigedemokraterna vill göra gällande, inte heller är den i närheten av den bild som Andersson och Wallström påstår att den är. De senare bör fundera över sin egen prestation då deras argument och beräkningar smulas sönder och samman gång på gång. Inte minst Stefan Löfven bör fundera på hur väl dessa redan utsedda ministrar kan fylla sina respektive kostymer. Bister kritik mitt i en valrörelse men absolut nödvändig för trovärdigheten. Tydlighet och kompetens skall bära socialdemokratin, inte önsketänkande och mörkningar.

En framkomlig väg skulle kunna vara det som socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson lagt fast som en av hörnpelarna i den socialdemokratiska valstrategin. Tydlighet och ärlighet. Dessvärre har vi, när nu två och en halv vecka är kvar till valet, fortfarande en lång väg kvar att vandra.

Lång väg. Kort om tid.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se