Nu vädras ängslan ut

Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK, går till hård attack på Aftonbladets debattsida mot Fredrik Reinfeldts förslag om kriminalisering av krigshandlingar av svenska medborgare på främmande mark. Ett förslag som ligger i linje med socialdemokraternas motsvarande som presenterades av Urban Ahlin och Morgan Johansson på SvD Brännpunkt. I Storbritannien förbereds lagändringar för att hindra folk att resa utomlands och ansluta sig till terrorrörelser. Den brittiska inrikesministern Theresa May har förklarat att hon vill skärpa lagarna mot terroristaktiviteter och rekrytering till den radikala islamismen.Minst 500 britter beräknas ha rest för att delta i striderna. May har ännu inte sagt hur hon vill att skärpningarna ska se ut, men i debatten har det diskuterats om det ska införas en möjlighet att återkalla medborgarskap rapporterar SR.

Resande till krigsområden utgör en säkerhetsrisk både för sig själva i krigsområdet och för samhället dit de återvänder. Vi vet att det finns kopplingar mellan utländska träningsläger i konfliktområden och terrorattacker som skett i Europa under 2000-talet. Den självmordsbombare som opererade i Stockholm 2010 hade inför sitt dåd rest utomlands och besökt ett konfliktområde. Attentatet mot det judiska museet i Bryssel i slutet av maj utfördes av en återvändare.

skriver Ahlin och Johansson bland annat och menar att

I dag är det endast riksdagen som kan besluta om att sända en väpnad styrka till internationella insatser. Vi socialdemokrater anser att även enskilda medborgare ska underställas detta våldsmonopol.

Socialdemokraterna har äntligen kastat av sig ängslighetens kvarnsten i relation till alla de –ismer som tilläts slå rot och växa under Mona Sahlins tid som ordförande. Att socialdemokratin har haft en ängslig relation till bland annat MMRK som kritiserar denna typ av lagstiftning och menar mer eller mindre explicit att den är rasistisk är ingen hemlighet. Men nu är detta ok, för det är ett ok och en röra av sammanblandning av politik och religion som sidoorganisationen Tro och Solidaritet fört in i partiet, på väg att kastas på historiens skräphög där den borde ha legat hela tiden. Ibn Rushd, eller Averroes, konstaterade för snart 1 000 år sedan att alla stater gör bäst i att låta politik och religion vara separerade för att kunna garantera en likabehandling av medborgarna. Nu tar vi äntligen steg i den riktningen.

Men det finns även en kremlologisk dimension i detta. Att Veronica Palm tillhört den falang som kammat organisationer som IFIS och MMRK medhårs under en lång tid är ingen hemlighet. Palm, och Tro och Solidaritets ordförande Peter Weiderud, har haft en övertro på att de kan finna en representant som kan locka alla muslimer i Sverige att rösta på socialdemokraterna. Bara att Stockholms Arbetarekommun kom på tanken – och numera har det i sina stadgar – att även utrikesfödda skall ha en speciell kvot när listor sätt samman är ett tecken på detta . Det finns ingen Arbetarekommun i hela Sverige som är så söndersliten av kvotifiering och det är ett under att den ens håller ihop längre. Att detta har fått slå rot, och kunnat överleva så länge under Löfvens tid som ordförande kan sannolikt härledas till att nummer tre i partiet, taktikern Mikael Damberg, har varit för nervös för att kunna sätta ner foten i en bestämd riktning. Damberg är nog den som längtar mest efter en taburett, hela hans liv och karriär har varit präglat och syftat till en enda sak: Minister. Helst statsminister. Med målet så nära, faktiskt inom räckhåll och i varje fall ett delmål, har han inte velat ta några risker utan väntat in vart vinden blåser. Men nu blåser den. Och förhoppningsvis blåser den ut några av de –ismer som inte enar partiet utan har splittrat det. Splittrat det så till den milda grad att vi är långt ifrån det 40-procentsparti som några faktiskt fortfarande går runt och tror att vi är. Som inte tycks kunna ta in det senaste decenniets valresultat och opinionsundersökningar.

Men nu vädras ängslan för vad  –ismerna ska tycka ut. För fyra-sex år sedan skulle detta förslag varit omöjligt men nu genomförs det sannolikt i bred politisk enighet. Detta är sunt. Och ut kommer kanske äntligen det parti, det ansvarskännande och handlingskraftiga, som jag en gång trodde att jag gick med i.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se