Om jag vore industri- och näringsminister

  • Onsdag 6 Aug 2014 2014-08-06
E-post 0

Valrörelsen ökar i tempo och valstrategerna tog långt tidigare ”beslut” om vilka frågor som skulle prioriteras. Mindre klasser i skolorna, för att ta ett exempel, är en viktig fråga men inte den för arbetarrörelsen livsavgörande frågan som vi kan samlas kring. Arbetarrörelsen ligger nämligen i sina dödsryckningar som folkrörelse och samhällsbärande kraft om inte partiledningen hade visat upp ett mod att ta fram en politik som åtminstone ger illusionen om ett stort språng. Att bygga framtidens samhälle åt våra barn. Vad jag närmast tänker på är Göran Perssons vision om ”Det Gröna Folkhemmet”. Ett språng mot ett ekonomiskt, ekologiskt och fördelningspolitiskt hållbart samhälle.

Så blev det som bekant inte. Det blev ett ord, ”Framtidspartiet”, och en video från i fjol att det skulle bli jobbigt att gå upp på morgnarna. Frågan är om de valfilmer som nu pumpas ut i strid ström kommer göra någon större skillnad, underliggande bilder tar väsentligt längre tid att formulera. Konkret skulle jag börjat jobbat aktivt långt tidigaremed följande:

  • Storstäderna måste ställa om sin energipolitik i grunden. Från att bara vara konsumenter måste de börja ta ansvar för sin egen konsumtion och börja producera. Idag är storstäderna helt i händerna på den glesbygd som främst Miljöpartiet, som dominerar väljarkåren ibland annat Stockholm, gör allt för att göra livet surt för. Sannolikt så begriper inte de väljarna vad den partiledningen håller på med men med de ökade kostnader som Miljöpartiets politik kommer medföra för såväl basnäringen i glesbygden som transportkostnaderna i densamma så skulle det inte bli förvånande om det i framtiden reses krav från glesbygdshåll att införa differentierade eltaxor där Stockholmarna får betala mer för elektriciteten än där den produceras.

Not: Även om Stockholmarna försöker så hjälper det föga med att köpa vindkraftverk i gudsförgätna hålor som Ockelbo långt borta vilket är praktiken idag. Produktionen av el och värme måste ske lokalt i Stockholm samtidigt som bostäder och kommersiella lokaler byggs om för detta. Sigtuna kommun köper, gladeligen,  vindkraftverk i Ockelbo eftersom de annars skulle ”förfula” lokalmiljön, en åsikt som bland annat de lokala Miljöpartisterna står för. Not in my back yard. På samma sätt så motarbetar såväl centerpartister som miljöpartister vindkraftparker i anslutning till Stockholms skärgård. Miljöpositiva energiinvesteringar – ja tack men inte i min bakgård. Ett synsätt som är lika naivt som skrämmande. Producera lokalt. Eller välj att leva i mörker alternativt betala kompensation för glesbygden.

Sverige är idag dessutom världsledande på forskning kring både jord- och bergvärme så förutsättningarna finns. Det är heller ingen slump att tekniken för miljödiesel, baserat på tallbarr, är en svensk innovation men som sedan köptes upp av Preems ägare i brist på progressiv patentpolitik i samarbete med de idag fungerande industriklustrena (som hatas av Miljöpartiet). Något som en socialdemokratisk regering, utan miljöpartiet, skulle kunna komma tillrätta med.

  • Kapitalmarknaden för riskkapital måste komma närmare näringsidkaren. Dagens stora fonder är kolosser på larvfötter där beslutsprocesserna är för långa och för komplicerade för att möta en marknad som rör sig allt snabbare. Jag vill se ett riskkapitalavdrag för de privatpersoner och företagsänglar som går in i olika bolags tidiga skeenden. ”Funded by me” är ett koncept att se närmare på, Roslagens Sparbanks mikrokrediter är en annan modell och bägge två skulle mycket väl kunna stimuleras via skatteinstrumentet. Här har dessvärre socialdemokratin fastnat i ett systemtänkande. Stora fonder istället för närhet till marknaden. Detta är olyckligt men en logisk konsekvens av att vi har idag yrkespolitiker i ledningen och inte folkrepresentanter från olika jobb och yrken.
  • Vi måste se över lantbrukarnas villkor så att vi kan nyttja varje åkerlapp som idag verkar ligga i träda för att göra oss mindre beroende av import av livsmedel som rimligen borde kunna produceras även i vårt kalla klimat.
  • Jag vill särskilt fokusera statens innovationsupphandlingar till energi- och livsmedelssektorerna där kompetensen redan finns. Här kan SLU i Uppsala, Statens Lantbruksuniversitet, vara en motor i att formulera underlagen. SLU är idag ett av Europas ledande center men det förutsätter att Miljöpartiet hålls långt borta. Miljöpartiet har offentligt låtit förstå att SLU rapporter är vinklade och köpta av särintressen och har föga eller intet med vare sig miljö eller lantbruk att göra. Utan att vilja eller kunna leda detta i bevis. Försvarsmaterielklustret är även det ett segment med spetskompetens och stor vana att arbeta inom de ramar en innovationsupphandling sätter. Men även här så är Miljöpartiet omöjligt som aktör om det skall fungera eftersom Åsa Romson skäms för denna världledande kompetens inom en rad teknikområden. Även FOI, Försvarets Forskningsinstitut, kan med viss fördel vara en aktiv del då de anses vara världsledande i så kallad “Backward engineering”. Det är ingen slump att Carl Bildt förra mandatperioden lät UD intervenera i budgetprocessen för att säkerställa FOI kompetens. Den kompetensen för inte bara Sverige framåt, den är även en säkerhetspolitisk handelsvara för på fullt allvar, är det någon som tror att Jan Eliasson fått sin befattning i FN bara tack vare sitt trevliga sätt?

Det Gröna Folkhemmet. Ett ekologiskt, ekonomiskt och mänskligt hållboart och robust folkhem. Ta det stora språnget till det hållbara samhället. Men samtidigt vara tydlig med att allt kommer inte gå att genomföra under en mandatperiod, sannolikt närmare tre eller fyra för att kunna vara statsfinansiellt ansvarsfull. Ställ den visionen jämte ”Mindre klasser i skolan” och fundera ett varv på vilken av frågorna som skulle kunna blåsa liv i den folkrörelse, arbetarrörelsen, som närmar sig sin dödskamp. För det gör den, vi ligger stilla i opinionen och hela arbetarrörelsen visar upp allt sämre organisationsgrad. Det lyfter inte. Tage Erlander förutsåg detta i sina dagboksanteckningar, Göran Persson och Mona Sahlin likaså i sina tal och i sina memoarer. Arbetarnas söner och döttrar är inte längre självklara försvarare av arbetarrörelsens ideal.

För att det ändå skall bli så krävs något annat. Något som syftar framåt. Ett stort språng.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se