Systemhaveri och retoriska modeller

  • Fredag 29 Aug 2014 2014-08-29
E-post 0

Dagens ledarskörd är en rätt nedslående läsning. I varje fall Dagens Nyheters ledarsida. De fortsätter, och har i stora delar rätt, när de går på Sverigedemokraternas ”överoptimistiska” kalkyler runt invandringen men fokuserar i stora drag på just Sverigedemokraterna som parti, inte problemen med det systemhaveri som invandrings- och flyktingpolitiken står inför. För med 11 000 flyktingar, som erhållit sina Permanenta Uppehållstillstånd, som fortfarande sitter fast runt i landet och väntar på sin kommunplacering samtidigt som bland annat kommuner som Surahammar säger stopp för att ta emot fler så står vi mitt i ett systemhaveri. Surahammar är bara en av de kommunerna som nu känner av effekterna av de volymökningar vi sett framför allt de senaste åtta åren. Sara Skyttedahl, KD, formulerar dock något som är väsentligt mer läsvärt och lyckas ganska bra med att försöka ta tillbaka debatten utan rasistiska förtecken till en rimlig ton.

Men det hindrar inte våra ledarsidor och politiker från alla partier att kasta abstrakta summor i ansiktet på varandra trots att de boende i Blinkarp, Ställdalen, Bångbro och många fler orter ser systemhaveriet i realtid. Den ena källan till siffrorna minst lika relevant som den andra om vi bortser från den numera rätt sågade ”Sandviken-rapporten” som författades av PWC. Den revisionsbyråns heder bör nog ifrågasättas. De kom fram till att invadring var en lönsam affär för Sandvikens kommun men ”glömde” att bokföra 70 procent av intäkterna på rätt sätt. De skattemedel som stat och landsting kopplade som bidrag till varje nyanländ redovisades som vinst. Skatter och bidrag som betalades av andra än just Sandviken-borna. När sedan ekonomiska talespersoner påstår att en flykting i förläggning eller Anläggningsboende, där det stora flertalet tillbringar sina första 2-3 år i Sverige genererar ”betydande intäkter” finns det skäl att börja dra öronen åt sig. Det visar sig att våra företrädare antingen håller på med obegriplig sifferexcersis eller slänger sig med rapporter som inte ens skulle klara en granskning av en grundskoleutbildad elev i matematik. Och inte någon företrädare tycks ha begripit att vi rör oss nu mot just den modell som Sverigedemokraterna föreslagit i många år. Vi tar från biståndet för att lösa situationen på hemmaplan och drar ner biståndet till andra områden.

Jimmie Åkesson visar upp en stor ilska efter partiledarutfrågningen men frågan är om han inte bakom denna fasad är rätt nöjd ändå. Debatten har, vilket en genomgång av sociala medier, börjat spela honom i händerna vilket han kommer behöva. Och en hel del av hans sanningar kan bara smulas sönder med tämligen stora och komplexa resonemang, resonemang som möjligtvis kan hålla en docent i nationalekonomi intresserad. För vi skall ha klart för oss att för Sverigedemokraterna är valet 2014 ”bara” en av flera stationer på vägen. De vet att de inte kan räkna med någon form av reträttpost den dagen de slutar i politiken, de kommer inte erbjudas några generaldirektörsposter, ambassadörstitlar eller landshövdingssäten överhuvudtaget och att ha en politisk motståndare som inte har något att försvara är nog det farligaste vi kan uppleva. Det gör att vi andra hamnar i defensiv krigsföring mot en motståndare som inte gjort annat än att ha läst statistik de senaste tjugo åren. Att möta en sådan motståndare med OECD-rapporter eller PWC-rapporter som det tar en kvart att smula sönder till konfetti är som att försöka nedkämpa en stridsvagn med äggkastning.

Den svenska flykting- och invandringspolitiken står mitt i ett systemhaveri. Det är faktiskt både sant och de övriga partiernas enda räddning. Sverigedemokraterna lyckas nämligen vare sig begripa eller beskriva detta haveri något vidare utan kommer med sin ”signalpolitik” istället. Systemhaveriet är faktiskt en ännu värre och svårare fråga att lösa än de ”volymer” som SD enögt fokuserar på. För att förstå vidden av den katastrof som kommer närmare, eller som vi står i i Malmö, så krävs faktiskt mer ändå. Vi måste gå in i de enskilda systemen och reformera dessa – oaktat vilka volymer vi sedan hamnar i. Flyktingsjukvården är ett sådant delsystem där huvudstaden inte oväntat presterar sämst av alla landsting.

Inalles är dock DN Ledare en deprimerande läsning. De har inte lärt sig något sedan valrörelsen 2010. Den valrörelsen gick ut på att utmåla SD som illiterata neanderthalare och inte angrip problemen alls. Denna valrörelse tycks gå ut på att angripa SD som illiterata neanderthalare och rabbla siffror med tveksam relevans. I praktiken samma förhållningssätt. 2010 fick SD 5,8 procent, 2014 så kommer de landa högre. Som ägare till mediehusen Bonnier och Schibstedt så bör de fundera på hur pass väl DN och Aftonbladet lyckades på ledarplats med att bryta nacken av SD:s utvecklilng med en taktik som inte utvecklats på fyra år och som dessutom var rätt misslyckad redan då. Jag personligen fick så sent som 2011 ett högstämt löfte i foajen till Aula Magna på Socialdemokraternas förtroenderåd av en av Aftonbladets mer profilerade manliga medarbetare att han skulle få rätt minsann och jag hade fel i min kritik mot angreppssättet. Den 14 september så kommer i varje fall jag sända honom en extra tanke eftersom just hans anslag varit normgivande för debatten i övrigt. En debatt vi knappast kan säga oss ha vunnit.

Eller ens tagit oss ur. Vi ligger kvar i en strategi som var urusel 2010 och som inte utvecklats nämnvärt sedan dess.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se