”The ”skicka-såsen”- moment”.

Valrörelse. Inte sällan har jag de senaste dagarna suttit i rätt många samtal som handlat om politik och vad valrörelsen handlat om. Detta samtidigt som vi igår kunde konstatera att säsongens första bil-barbecue i Rinkeby nu nått media. Det har under sommaren grillats en del bilar men detta var det första tillfället som brandkåren möttes av stenkastning så att polis var tvungna att försöka släcka själva med små handbrandsläckare.

Ledarkolumnerna förklarar, väl synkroniserade med respektive valledningar, i grötmyndig ton om vad valet handlar om. Det kan vara skolan, det kan vara jobben och det kan ibland vara miljön. Men aldrig oron för att resurserna i välfärden, som redan nu går på knä, skall räcka till, aldrig om hur vi skall ta emot alla dessa som flyr för sina liv och ingenting om dagens brister i primärvården.

Häromdagen hamnade jag dock i ett samtal med en person som kan sägas vara strax under det absoluta ledarskiktet i Hornstullsstrandsvänstern. Ett lika luddigt begrepp men där jag tror att alla ändå förstår vad jag menar. En rätt känd person inom kulturvänstern. Näsan upp i vädret och de står för en ädlare syn. Vi var bägge eniga att den senaste opinionsundersökningen, där SD hamnat på 12,2 procent, var skräckläsning och började prata om hur det egentligen förhöll sig med flyktingmottagning i generella termer. Jag började rabbla mina siffror, Ställdalen 500 invånare, tog emot 230 flyktingar i ett privat ABO, Sverigedemokraterna på 35 procent, en arbetslöshet på 12 procent och endast stafettläkare på primärvårdscentralen där dessutom en av tjänsterna är vakant. Stockholms Stad, en miljon invånare, 93 flyktingar i motsvarande boenden, fem stora sjukhus, arbetskraftsbrist och Sverigedemokraterna på behagliga 5 procent. Jag pekade på den sociala oro som växer och frågeställningarna om hur vi möter alla dessa orters oro för framtiden. Med jobb, med välfärd, med skola. Med den belastning som följer när Migrationsverket tvingas stjälpa ut flyktingar i skogen för att storstäderna är ointresserade. Jag tog i sammanhanget upp hur byggnadsarbetare nu en efter en ser sina jobb försvinna eftersom de blir utkonkurrerade av baltiska företag som dumpar priserna och missnöjet där. Det var då det kom. Nu när det blev jobbigt om vad valet faktiskt handlar om, den sociala oron som växer i utanförskapsområdena och glesbygden samt inom många sektorer. Det var då det kom – ”The ”skicka-såsen”- moment”.

Min samtalspartner blev helt plötsligt mer intresserad av om det fanns mer sås någonstans, inte otrevligt på något sätt utan en mycket tydlig markering om att det bev för jobbigt att lyssna på hur världen ser ut. Vi kom sen inte att återvända till samtalsämnet. Såsens sammansättning och matlagning var resten av kvällen mycket mer intressant.

Det är därför vi står där vi står nu i valrörelsen. Vi står och stampar. Lite för många av våra partiledningar tillämpar nämligen just detta. Eller någon form av Fuldans runt Sverigedemokraterna istället för att adressera ett av alla de politikområden som ligger och jäser.

”The ”skicka-såsen”- moment”.

 

 

Lena Melin har dock vaknat vilket kan leda till att den annars helt världsfrånvända Ledarredaktionen på Aftonbladet börjat förstå att det finns en värld utanför Stockholm.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se