Vad har Anne Frank och Pride gemensamt?

  • Lördag 2 Aug 2014 2014-08-02
E-post 0

Vad har Anne Frank och Pride gemensamt? Mer än de flesta tror. Idag är det Pride-paraden. Det är få parader eller manifestationer som jag verkligen känner för. Närmare bestämt en. Pride. Kanske mest för att jag tycker att det är så synd att den och Prideveckan så innerligt väl behövs. För det finns något verkligt svart över denna vecka i kärlekens tecken. Att det behövs en vecka och att den veckan, trots det, inte räcker till. Homofobin, och attityderna, att all kärlek är lika mycket värd, låter sig inte utrotas så lätt vilket Peter Johansson åskådliggjort bättre än någon annan. Avsevärt bättre och klarare än Sveriges samlade tyckarelit på ledarredaktionerna.

Pride. Även fast Pride startades långt senare kommer jag ihåg hur det började för mig. Min mor, Barbro Westerholm, kom hem en dag från jobbet hon hade då som Generaldirektör för Socialstyrelsen och berättade att trappan upp till hennes kontor hade ockuperats av en massa arga ungdomar. Som sjukskrivit sig eftersom homosexualitet i statens ögon var en sjukdom. Mamma, och hela familjen, kom att prata om detta den där dagen över middagsbordet och mamma berättade att hon hade insett två saker. Dels hur fel det var att värdera två människors kärlek, dels att hon faktiskt satt med makten då att förändra detta. Efter en del mindre palaver i Socialstyrelsens styrelse så togs till slut sjukdomsbegreppet bort för homosexuella och resten är faktiskt historia. Men den middagen, och de följande dagarna, veckorna och årens samtal i familjen om just dessa frågor har präglat mig och utvecklat mig. Idag – flera decennier senare – har just den dagen på Socialstyrelsen med trappockupationen och de många samtalen vi haft i familjen varit en av byggstenarna för att HBTQ-rörelsen är så stark som den är idag och att homosexuella kan leva öppnare och säkrare idag än på länge. Den dagen, och den middagen, en av många små byggstenar där många är de som bidragit. Men vi är inte i mål än. För likt behovet av att hålla Anne Franks dagbok vid liv så måste vi hålla Pride vid liv.

Jag tror många med mig längtar efter den dagen Pride inte längre behövs men tyvärr så ligger den dagen långt borta och frågan är om vi någonsin kommer till den punkten. På samma sätt så har jag hört de som sagt att Anne Franks dagbok inte längre behövs. Men. Den behövs även den som påminnelse till en världsordning ingen vid sina sinnens fulla bruk vill återvända till precis som Pride kommer behövas för lång tid framöver för att lära oss att kärlek inte kan eller får begränsas.

 

DN, Aftonbladet (Jonna Sima)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se