Vem blir Harry Potter?

  • Fredag 22 Aug 2014 2014-08-22
E-post 0

Kvällens SIFO-undersökning torde leda till ett stort mått av nervositet hos alla berörda. Det är, för de som kappseglat på Baggensfjärden i Stockholm utanför Saltsjöbaden, precis som vid lunchtid varje dag. Det blir bleke, och sedan så börjar vinden blåsa – först växlande från en eller fler av de totalt sju vindriktningar som kan råda och framåt klockan 14 så har den bestämt sig. Det är bleke nu och valrörelsen står och väger. Och de senaste dagarnas fuldans har sannolikt, vilket kommer visa sig om ett par dagar, tyvärr påverkat vindriktningen. Det håller inte, som ett statsbärande parti vilket såväl Socialdemokraterna som Moderaterna påstår sig vara, fuldansa runt Sverigedemokraterna. Ett modigt, och ansvarstagande, statsbärande parti förhåller sig till samhällsproblemen. Då löser oftast resten ut sig men så modiga eller mogna är vare sig Fredrik Reinfeldts eller Stefan Löfvens rådgivare.

Flykting- och invandringspolitik har blivit som Lord Voldemort för de rätthågsna trollkarlarna i Harry Potter-böckerna. Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Ingen vågar göra detta förutom Harry Potter. Som visade mod och i den sjunde boken till slut vann slaget mot ” Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn”.

Just dessa politikområden har varit tabu sedan 2006 inom socialdemokratin. Mona Sahlin satte, tillsammans med sin omvärldsansvarige som vid tiden var Anders Lindberg, nivån på den interna debatten. Alla kritiska röster sågs som latenta medlöpare till Sverigedemokraterna och var det enda politikområde som det var lågt i tak i. Sahlins dröm om en solidarisk öppen värld, där Sverige gick först i att riva murar, gick stick i stäv med andra krafter som fick se sig tystade med ”du låter som en Sverigedemokrat”. Den harangen har mer och mer tystnat men den finns kvar. I det tysta. Vilket idag gjort att socialdemokratin, och sannolikt även moderaterna, tappat mycket av den politiska kompetens kring just migrationsfrågornas känslighet som hade behövts. För idag fuldansar Mikael Damberg, senast i debatten mot Annie Lööw i Aktuellt, runt Sverigedemokraterna istället för att attackera det hål på 48 Miljarder kronor som nu öppnat sig i statsbudgeten inför nästa mandatperiod. Och det är bara ett av de statliga verken. Arbetsförmedlingen, som för perioden 2014 – 2016 redan varnat för att de 5,5 – 6 MDR SEK per år som budgeterats för arbetsmarknadsintroduktion för nyanlända inte räcker till har fortfarande inte kommit med sina tilläggsyrkande. Inte heller har Sveriges Kommuner och Landsting börjat räkna på hur kommunernas åtaganden i form av försörjningsstöd kan komma att utvecklas när statens ansvar upphör efter två år av kommunplacering. Har inte den enskilde kommit i sysselsättning, vilket endast 50 procent gjort efter sju år, så ligger över tid allt större av åtagandena på kommunerna.

Kommuner som även ansvarar för primärvårdåtagandet tillsammans med landstingen inom ramen för vårdförbunden. Idag saknas 1 500 specialistläkare och lika många allmänläkare i primärvården. En primärvård där många kommuner tvingas till vakanser och perioder av dyra stafettläkare bara med dagens belastning. Och då har vi inte börjat gräva i tandvården samtidigt som flyktingfrågan bara behandlas som ett fiskalt problem. En intellektuellt fullständigt ohederlig positionering som både Anders Borg och Magdalena Andersson gör samtidigt som de försöker spela ner den dagsaktuella situationens allvar till något som kan liknas med “det blir nog inte så farligt”.

En hederlig, och rättfram, statsministerkandidat borde adressera problemet som det är, och då inte bara fiskalt. Idag ser vi dessvärre en sorgesam dans kring symptomet – Sverigedemokraterna som gjort detta till deras identitetsfråga – istället för att de som säger sig vara politiska ledare, Reinfeldt, Damberg, Persson, Andersson, Borg och Lööw, dansa fuldans. Det ger i det närmast ett fegt och räddhågset intryck i tider då Sverige behöver ett modigt ledarskap. En modig, och värdig, statsministerkandidat tar sig an problemen – i hela dess omfattning, och löser dem. Eller serverar en lösning vi kan diskutera utan rasistiska förtecken i varje fall. Istället för detta fuldansande.

Invandringspolitik – Sveriges svar på Lord Voldemort. Det som inte får nämnas. Vem blir vår tids Harry Potter?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se