Banankakan Wallström

Kunskap om rasism är av största vikt för att kunna bekämpa den. Därför kommer Socialdemokraterna i regeringsställning att genomföra en stor folkbildande insats om olika former av rasism, skriver Margot Wallström (S) på SvD Brännpunkt i en debattartikel som i mina muntraste stunder bara hade fått betyget ”floskeltung”. Dessvärre bär Wallströms spår av att ha varit frånvarande från den svenska inrikespolitiska utvecklingen under snart två decennier sina tydliga spår. Hon tror – och har tydligen lyckats övertyga min partiordförande Stefan Löfven – att Sverige ser ut som det gjorde när hon lämnade det. Artikeln, så full av intetsägande floskler, saknar helt kontakt med samhällsutvecklingen och andas en retorik som kanske hade gått hem i stugorna under sent 1980-tal eller tidigt 1990-tal, en samtida analys med bananbakelsens genomslag i de svenska konditorierna. Märklig bakelse som bara smakade konstigt men sålde ändå. För de politiska erfarenheterna talar sitt tydliga språk men Wallströms slutsatser visar på en i det närmaste kriminell inkompetens att ta till sig dessa.

  1. Utvärderingen av demokratipolitiken visar att kampanjer som hon nu förespråkar och säger vara socialdemokratisk politik inte ger någonting. Inom regeringskansliet finns dessa insikter samlade och de baseras på utvärderingar som Uppsala-, Stockholm- och Göteborgs universitet har genomfört.
  2. Säkerhetspolisens bedömning pekar på en helt reverserad ordning i dagsläget.
  3. Wallstöm tycks helt ha förbisett de ISIS sympatisörer och deltagarna i deras manifestationer på ”hemmaplan” lika lite som hon förstått de internrasistiska stämningarna som finns mellan olika diasporor och vad det föder. Dessa krafter låter sig inte nöjas med de Wallströmska folkbildningarna.

Inalles finns det nu goda skäl att ifrågasätta Stefan Löfven, eller vem det nu var, omdöme i att ge Wallström en så framträdande roll och garanterad ministerpost. Löfven har tidigare sagt att han inte delar ut ministerposter i förväg men i Wallströms fall har han gjort ett undantag. Jag måste med kraft ifrågasätta detta beslut och hans omdöme. Vem väckte Wallström? Och är vi betjänta av en tanke- och retorikmodell som misslyckats vid varje val sedan 1998? Varför ska det lyckas nu? Om misslyckande är ett socialdemokratiskt signum så är dagens debattartikel ett relevant steg på vägen och en logisk uppföljning av Wallströms totala dikeskörning i DN den 21 mars i år. Den rapport som hon baserar sin position, OECD-rapporten om att invandringen inte kan ifrågasättas som lönsam, totalsågats av alla mer meriterade nationalekonomer tycks ha gått henne spårlöst förbi. Wallström har på ett halvår ensam presterat de två sämsta artiklarna mot Sverigedemokraterna och mot rasism som varit möjliga. Och hon är lovad en ministerpost av Stefan Löfven.

Så nej. Wallströms återinträde på den svenska politiska scenen smakar bara bananbakelse. En märklig smakupplevelse från det förflutna, och helt out-of-date redan när det begav sig. Floskeltungt, illa underbyggt och hopplöst efter sin tid. Är hon verkligen, på fullt allvar, ett ministerämne så är vi riktigt illa ute.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se