Brickan i spelet

  • Torsdag 11 Sep 2014 2014-09-11
E-post 0

Jobben är en stor valfråga och både Socialdemokraterna och Moderaterna talar om målsättningen ”full sysselsättning”. Nu avslöjar SVT:s Uppdrag Granskning att bägge partier jobbar enligt en modell där hundratusentals människor måste vara utan jobb för att hålla inflationen stången. Modellen pekar på att vi bör ha en arbetslöshet på runt sju procent, en procent mer än 2006 års ”massarbetslöshet” för att hålla inflationen i schack något som bland annat vi förbundit oss till genom att ratificera de två första stegen i Euro-samarbetet samt även givit i uppdrag att försvara. Riksbanken försvarar idag den låga inflationen genom räntevapnet. För det är inga nyheter direkt att arbetslöshet och inflation är kommunicerande kärl. Under Erlanders dagar, och Palmes första ministär, hade vi en arbetslöshet så låg som två procent under vissa perioder. Två procents arbetslöshet brukar benämnas som full sysselsättning och de två procenten är egentligen inte arbetslösa de heller. De är på väg mellan jobb och vid denna låga arbetslöshet råder brist på arbetskraft. Brist på arbetskraft leder till ökade löner och ökade löner leder ofrånkomligen till inflation.

Detta förhållningssätt, till stora delar en nyhet, sätter hela invandringsproblematiken i ett delvis nytt ljus. Vi är, för att kunna bibehålla stabiliteten i kronan gentemot omvärlden, beroende av en viss arbetslöshet och att vi faktiskt ”tjänar” på att importera lågutbildade och dömer dessa till sysslolöshet för att hålla inflationen stången. Huruvida dessa utvecklar en parallell ekonomi vid sidan av bidragssystemen eller inte är oväsentligt i det korta perspektivet. Men onekligen är det en rätt stor nyhet för oss alla och det finns goda skäl att kritisera såväl moderater som socialdemokrater för att inte ha varit helt sanningsenliga. Det smyger sig faktiskt på en känsla nu att det finns ett stort mått av cynism och känslokyla. Speciellt när jag tänker på den magsjuke flyktingen som Merit Wager beskrev vid Attendos boende i Blinkarp där ingen vet vad han lider av när han ligger i sin egen avföring. Där de bor sex vuxna män på en yta på 12 kvadratmeter och är 18 personer som delar på en toalett. Är de en bricka i ett inflationsspel? Jag kan inte utesluta detta då den behandling vi möter dessa flyktingar med inte bär några spår av humanism. Alls.

Är mannen, döende eller inte i sin egen avföring, bara en bricka i ekonomernas spel om inflationen. En förutsättning för att vi skall kunna hålla inflationen nere? Eller är han något annat förutom att vara ett debiteringsunderlag för Attendo?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se