Jag är trött på er rädsla. Jag är trött på er tystnad.

  • Tisdag 2 Sep 2014 2014-09-02
E-post 0

Karin Pettersson, Aftonbladet, har rubriken ”Valmanifest för medelmåttigheten” och med undertexten att hon är så trött på denna rädsla – Sverige kan bättre. Ja, hon har definitivt rätt i sin undertext. Sverige – och kanske främst Sveriges största pekpinne inom just flykting- och invandringspolitiken, Aftonbladets ledarredaktion, borde kunna väsentligt bättre för att inte tala om resten av de svenska ledarsidorna och de politiska partierna. Jag är, precis som Pettersson, trött på denna rädsla. Men i mitt fall är jag mest trött på Pettersson och hennes kollegor på andra tidningars ledarredaktionernas rädsla.

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 15.27.22

Den svenska invandringspolitiken har havererat. Idag sitter 11 000 nyanlända fast i tillfälliga Anläggningsboenden i mer än två år efter ankomst i väntan på kommunplacering eftersom kommunerna börjar uppleva en mättnad. Senast ut var socialdemokratiskt styrda Surahammars kommun som nu inte kommer förlänga avtalet med Migrationsverket. De sitter fast i boenden som drivs av välfärdspirater som Attendo vars huvudägare kan ta ut miljardvinster på sina investeringar samtidigt som det finns uppgifter om att Täby kommun, Fredrik Reinfeldts hemkommun, motiverar sin egen njugga inställning till att öppna sina hjärtan att de betalar minsann för mycket i Robin Hood-skatt och skall slippa undan just därför. I dessa boenden bor dessutom de nyanlända under sämre betingelser än vad hundar tillåts göra. Idag förtätas boendena och ger en nyanländ flykting endast två kvadratmeter per person och att de tvingas dela toalett med mellan 11 och 15 andra vuxna. Hälsounderökningar är ett okänt begrepp och huruvida dessa boenden uppfyller brandskyddsmyndighetens krav är okänt.

Samtidigt med detta så aviserar såväl Migrationsverk som Arbetsförmedling stora underskott eller att de, som i Arbetsförmedlingens fall, inte kan fullgöra uppdraget att arbetsmarknadsintroducera nyanlända på grund av resursbrist. Det råder dessutom brist på vårdresurser för de nyanlända och den primärvård ute i landet som tvingas hantera detta är sällan eller aldrig adekvat dimensionerade för att hantera de trauman dessa arma själar bär med sig. Migrationsverket har gjort en prognos som talar om att de behöver ett tillskott om runt 12 miljarder per år under nästa mandatperiod utöver dagens anslagsnivå om 32 MDR SEK per år. Arbetsförmedlingens insats på området arbetsmarknadsetablering har dessutom erhållit stark kritik från Riksrevisionen. Arbetsförmedlingen, och inte heller Sveriges Kommuner och Landsting, har inte gjort några prognoser hur nu Migrationsverkets senaste prognos påverkar deras ekonomier men vi skall ha klart för oss att Migrationsverkets prognoser har skruvats upp minst tre gånger per år den gångna mandatperioden och ändå hamnat i de övre intervallen.

Så ja, Karin Petterson. Och alla ni andra ledarredaktörer, kulturredaktörer och inte minst de som nu söker ett politiskt förtroende eftersom det råkar vara val i år. Vi är rätt många som är trötta på rädslan från er. Kanske tröttast är vi på de som satte sig främst i linjen när det kommer till migration och invandringspolitiken så länge som dagens resursbrister och förhållanden var okända. Ni är så rädda nu att det är knäpp tyst från er. Jag kan inte utesluta att verkligheten var så skrämmande när den till slut landade på era bord att den skrämde er till tystnad. Och att vara lättskrämd är ingen meriterande egenskap för en politiker eller ledarredaktör. Oavsett politisk hemvist.

Jag, och fler med mig, är trötta nu. Vi är trötta på rädslan, Karin Pettersson. Och just din redaktion satte tidigare en heder att stå upp i främsta ledet i dessa frågor eftersom de är så intimt förknippade med främlingsfientligheten. Var är ni nu när regeringen, i tyst samförstånd med socialdemokratin, nu börjar anamma en politik som ligger Moderaternas gamla nära – att kapa i biståndet för att säkra upp på hemmaplan? Där behov ställs mot varandra. Var är ni nu, som självutnämnda försvarare av anständighet, när flyktingar behandlas sämre än inburade hundar? Ni är tysta. Ni vågar er inte in i debatten eftersom ni slagit ner pålarna för en ännu generösare och okontrollerad invandring och utmålat alla kritiska röster som latenta eller faktiska rasister. Ni har i detta heller inga relevanta förslag att komma med för att kunna klara av ens dagens åtagande. Ni är fega och tysta. Och jag börjar bli trött på er rädsla nu. Ni sätter, i kraft av er räckvidd, tonen med denna tystnad och spelar därmed på mörkerkrafternas planhalva. Tystnadens ton i ett politikområde som fler och fler vill prata om men färre och färre politiker och ledarredaktörer vill prata om. Utom ett parti – det ingen kommer vilja, inte heller jag – samarbeta med. Och om vi inte skall prata om det nu, vad är just ert motiv till att inte vilja prata om det? Och ni andra, vad är erat motiv? Endast Ivar Arpi och Sanna Rayman på SvD klarar sig undan men ni andra ger jag inte mycket för.

Jag är trött på er rädsla. Jag är trött på er tystnad.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se