Obehagliga ställningstaganden

  • Måndag 1 Sep 2014 2014-09-01
E-post 0

Det finns personer, några ledande opinionsbildare, inom kanske främst Stockholms Arbetarekommun som är ”oroade” för i vilken riktning jag utvecklas nu. De anser, på fullt allvar, att jag borde tillhöra Sverigedemokraterna istället eftersom jag skriver om det mest tabu-belagda, invandringspolitiken. Och att jag börjat närma mig det onämnbara, resurserna. Tove Lifvendahl, SvD, berör vänsterns problematiska position och det finns skäl att instämma i kritiken. Utan att få i nacken det jag får partiinternt. Men jag vill lägga till lite mer, handfast och som nu är akut.

Ja, jag är kritisk mot den förda invandringspolitiken ur fler perspektiv. Utan rasistiska förtecken eftersom jag är noga med att skilja på rasism och systemkritik, något noggrannare än många av mina partikamrater som inte klarar ut att hålla två tankar samtidigt i huvudet. Det finns skäl att inte bjuda dessa på tuggummi om de är ute och går samtidigt.  Och idag, med Migrationsverkets senaste prognos – att det saknas 48 MDR SEK för den kommande mandatperioden, så var jag tvungen att börja gräva lite i hur det är ställt i samband med mitt bokprojekt. För att den svenska migrations- och asylpolitiken har havererat är ställt utom allt rimligt tvivel. Merit Wagers beskrivning av situationen på den flyktingförläggning som Attendo driver i Blinkarp är inte unik och jag kan konstatera att djur har – genom de svenska Astrid Lindgren lagarna – ett bättre skydd. I just Blinkarp har Attendo och Migrationsverket nu bestämt sig för att ”förtäta”, en byråkratisk term för att beskriva att de avser att öka antalet boende från 100 till 135. I detta ligger en mycket större dramatik om vi läser Merit Wagers beskrivning från förra veckan om tillståndet där. Från fyra personer på 12 kvadratmeter så kommer det i slutet av månade bo sex personer. Från att 12 personer delar på en toalett så kommer 16 personer dela på densamma. Med allt vad det innebär, även om de håller sig friska.

I sitt senaste reportage beskriver Wager, där Edward Norden intervjuats, en man som inte kan hålla tätt och hur hans säng nu är nedsölad med avföring. Han har utslag över hela kroppen och får ingen hjälp av vare sig personal eller primärvård när han väl lyckades ta sig dit. Hans medboende fruktar eller misstänker allt från Tyfus och kolera till TBC eller ännu värre. Vi tar den historien och borrar lite djupare i vad den innebär. Det kan nämligen inte uteslutas att han har en smittfarlig sjukdom och i detta läge kickar smittskydslagen in. Smittskyddslagen är en så kallad ”icke-dispositiv lag” och är tvingande. Den kan inte förhandlas bort och den tvingar alla och envar att anmäla ett misstänkt sjukdomstillstånd till sjukvård eller relevant hälso- och sjukvårdsmyndighet. Ponera vad som annars händer om vi får en situation med kanske 100 Tyfussmittade boende i Blinkarp som annars hyser 880 invånare.

Skärmavbild 2014-09-01 kl. 07.47.18

Mannen som beskrivs har helt klart någon form av åkomma som inte är helt hälsosam. Han delar ett trång rum med tre eller fem andra vuxna och i dagsläget toalett med 11 andra. Situationen är allvarlig och borde anmälas men går det inte. VI kan ställa oss frågan i vems intresse det ligger att inte anmäla eftersom det borde vara i samhällets intresse att anmäla och i första läget isolera mannen på en smittskyddsavdelning.

Det ligger inte i vare sig Attendo, som ägs i huvudsak av fond- och riskkapitalbolaget IK Investment Partners intresse. De skulle se varumärket Attendo skadas samt att de mister ett boende om 135 personer som de annars kan fakturera runt 55 000 kronor per dygn för. Det ligger inte i Migrationsverkets intresse att stänga boendet om det framkommer att det finns en samhällsfarlig smitta där. De är beroende av varje sängplats de kan skaka fram i dagsläget, oavsett om det bor en person på tolv kvadratmeter eller – som inom kort – sex personer. Sex vuxna män i ett mindre svenskt sovrum om det håller svensk byggstandard.

och

Det ligger inte heller i den svenska vårdens intresse.. Eller jo – inledningsvis gör det detta om det kan begränsas till en eller ett par enstaka patienter och inte ett hundratal misstänkta sjukdomsfall. Vårdresurserna är begränsade och vare sig primärvården i Blinkarp eller Svalöv har dessa resurser för den här typen av sjukdomstillstånd. Närmaste sjukhus som klarar av detta är MAS i Malmö som för ändamålet har ett tjugotal platser med rätt utrustning och där personalen har rätt kompetens för denna resurskrävande vård. Resurser som måste tas någonstans ifrån och det handlar inte om pengar längre. Personalen finns helt enkelt inte och vi kan jämföra det med att försöka köpa mineralvatten i ett öde Sahara. Det spelar ingen roll om du står där med 48 MDR SEK i guld, det finns inget vatten att köpa.

Situationen i Blinkarp är inte unik och är obehaglig redan som den är. Och det kan inte uteslutas att den utvecklas i en ännu obehagligare riktning och blir samhällsfarlig. Trots detta så låter Attendo, IK Investment Partners och Migrationsverket samt – får vi förmoda – delar av den politiska nivån detta fortgå eftersom det inte ligger i någons intresse att väcka frågan. Den politiska nivån för att den inte har klarat av att inför en gapig vänster separera begreppen rasism från flykting- och invandringspolitik. Det är bättre att titta bort och hoppas på att valdagen, nu bara 13 dygn bort, passerar.

Avslutningsvis kan jag konstatera att vi hamnat i ett läge där vi, även socialdemokraterna, nu börjat tvingas anamma den absolut sämsta kombinationen av såväl miljöpartiets, centerpartiets, moderaternas som sverigedemokraternas syn på migration och bistånd. Vi har idag en okontrollerad mottagning som lider av konstant resursbrist och som hanteras av välfärdspirater som Attendo, vi tar från biståndsbudgeten, som moderaterna sedan urminnes tider velat slakta, för att täcka upp en havererad process på hemmaplan. Vi minskar därmed biståndet vilket även ligger i sverigedemokraternas agenda. Men vi gör det på ett sådant sätt att vi faktiskt nu riskerar stora delar av den svenska sjukvården. För tänk tanken, vad skulle en Tyfus- eller koleraepidemi innebära för Svalövs kommun och sjukvården i Skåne? Vilka sjukdomsfall skulle vi inte kunna ta hand om? Resurserna är inte oändliga och vi kan börja ställa oss frågan i vems intresse vissa agerar numera.

En obehaglig situation. Vi står inför obehagliga ställningstaganden och då kommer inget nyckelskrammel i världen kunna hjälpa oss vilket mina partikamrater bör påminnas om.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se