Rinkebysvenska och rasism

Regeringen, genom den allt mer briljante och skarpsynte (ironi) minister Ullenhag, genomför ett som ett led i regeringens arbete för att bekämpa främlingsfientlighet och intolerans ett nytt projekt. Nu beviljas Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) ett bidrag på 500 000 kronor för att genomföra utbildningar och seminarier om antisemitism, islamofobi, antiziganism och afrofobi. Vidare beviljas Sveriges kristna råd ett bidrag på 300 000 kronor för att genomföra projektet ”Vi som inte hatar i nära samverkan” med Sveriges interreligiösa råd. Syftet med projektet är att visa på hur religioners samverkan och samexistens bidrar till ett gott samhälle med ökad ömsesidig respekt och minskad främlingsfientlighet.

Totalt 800 000 kronor skall användas för seminarier och jag kan konstatera att utslaget på hela Sveriges befolkning kommer denna insatts innebära knappa tio öre per medborgare i kampen mot rasism. Den största effekt som den kommer få är de konsulter som kan debitera tid samt de konferenslokaler som kan se framför sig några dagars beläggning. Något större genomslag än så kommer detta inte att få då dels anslaget är fel, dels resurserna för spridda och för små för att nå effekt. Rasism baseras på en känsla eller uppfattning att en viss etnisk grupp skor sig på någon annan. Att en viss flyktinggrupp i sin diaspora upplevs av andra, dels etniska i värdlandet men även andra flyktinggrupper, får mer resurser än som är motiverat.

Den bästa effekten som fås i kampen mot rasism baseras inte på dagens mischmasch av inbördes motsättningsfulla åtgärder. Dagens invandrings- och migrationspolitik bygger på kompromisser mellan olika grundideologier och har därmed inte förutsättningarna att lyckas över huvud taget. Fredrik Rakar pekar på detta i sin doktorsavhandling ”Taming integration” som, trots att den har några år på nacken, är en bra bas för att förstå vidden av bland annat Alliansens närmaste totala misslyckande. De släpper i praktiken invandringen fri men bibehåller de förhållandevis rigida regleringarna på den svenska bostads- och arbetsmarknaden vilket låser fast nyanlända i en isolering bestående av sysslolöshet och bidragsberoende. Endast 50 procent av de nyanlända är i sysselsättning efter sju år – i Canada och USA är tiden du kan leva på bidrag begränsad till fem år. Sedan är det slut på pengarna och det är ingen slump att antalet företagare med invandrarbakgrund är högt i dessa två länder. Enda vägen in för många är just genom det egna företagandet.

Socialdemokratin är dock inte så värst mycket vassare. Det system av snällhet som vi byggt upp i form av en gemensamt finansierad välfärd förutsätter att de vi tar emot snabbt kommer i arbete med avtalsenliga löner. Här är socialdemokratin kluven mellan LO-kollektivets starka krav på höga löner och Olof Palmes rop på internationell solidaritet. Palme öppnade dörren för en form av mix mellan liberalismens öppna sinne för migration och svensk reglerad arbetsmarknad som hen aldrig riktigt fick slutföra och nu står vi där vi står. 12 200 med permanenta uppehållstillstånd har fastnat i anläggningsboenden som drivs av välfärdspirater och är sannolikt minst sju år från någon form av anställning eller inte lika bidragstung sysselsättning. Vissa kommer aldrig bli sysselsatta heller och trots det så påstår framträdande ministerkandidater att invandringen är en lönsam affär även på kort sikt. Bedrägeri anser jag. Och en grogrund för rasism.

Invandring är en lönsam affär. Men inte på kort sikt. I vissa fall, för vissa grupper, blir den lönsam redan efter två generationer – i andra fall inte ens efter fyra vilket bland annat Paul Collier i sin bok Exodus pekar på. Men för att den skall bli det så ställs krav på att de bakomliggande processerna för migration tillfredsställer en rad med ömsesidiga behov. Rätten, och skyldigheten, att bibehålla sin egen kulturella särart samt skyldigheten att i olika grader assimileras med värdkulturen och värdsamhällets normer och krav. För det finns faktiskt en skyldighet att behålla språk och särart, det egna kulturella stödet för en lyckad integration i en ny kultur. För att ta ett exempel så är den så kallade ”Rinkebysvenskan” ett hinder även om många socialdemokrater tycker den är “häftig”. De barn som utvecklar ett språk som kanske baseras på upp till 17 språk, kulturer, förhållningssätt till stat och klan och dialekter hamnar i ett identitetslöst ingenmansland som har ännu sämre förutsättningar till migration. De bottnar ingenstans. En lågmäld men bildad på sitt eget språk, kurdisk eller somalisk man, har lättare att kunna interagera med svenska banker och myndigheter – om än med tolk – än en andra generationens invandrare som kommer in på Försäkringskassan, Skattekontoret eller banken och själv förklarar att det är

”Fett najs med cash i plånboken, se till så att gusset i kassan fixar det”

Och förväntar sig att berörd tjänsteman förstår precis såväl orsak som behov till besöket. Ni kan säkert sluta er till själva hur bra det går för den unge mannen i hans interaktion med banker och svenska myndigheter med Rinkebysvenskan som enda kommunikation och subkulturerna som norm. Och hur han sedan upplever sig utsatt för rasism när han börjar stöta på de hinder han själv skapar med sin upplevda attityd. Årets Idol är ett exempel på detta där Laila Bagge anklagades för att vara rasist. Men han kan inget annat. Ingenmanslandet som vi skapat är dessutom en utmärkt grogrund för negativa sub- och gängkulturer och det är ingen slump att Black Cobra och Al-Queda har lätt att rekrytera vilsna ungdomar ur detta ingenmansland av ituslitna kulturella identiteter.

Varför Alliansen så kapitalt misslyckats med migrationspolitiken beror på det kompromissade mischmaschet av olika grundideologier och att kompromisser fått bära den framåt. Då blir lösningarna motverkande och det finns all anledning för socialdemokratin att analysera detta. Den väg som Ullenhag och Alliansen anträtt kommer inte leda rätt utan vi måste inse att vi måste välja väg nu. Den liberaliserade, med sänkta trösklar och lågutbildat låglöneproletariat som bara talar Rinkebysvenska med sin omgivning eller den med högre murar men med kontrollerade och finansierade processer. Processer där vi måste säkerställa olika gruppers kulturella och språkliga särart för att de skall kunna ta till sig vår och därmed kunna ges verktygen att assimileras till en viss grad så att interaktionen med det svenska samhället löper smärtfritt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se