Ann Heberlein: Att leva i skuggan är inget liv

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

Tänk dig att du arbetar på en akutmottagning. Väntrummet är proppfullt av människor som söker hjälp för diverse åkommor. Patient efter patient ropas upp, undersöks och bedöms. Några sänds hem med ett recept, andra remitteras vidare, några måste läggas in. En man söker eftersom han tror att han har lunginflammation. Han beskriver sina symtom och det låter verkligen som lunginflammation. Emellertid har han ingen feber, hans sänka är normal och både lungor och hjärta låter som de ska. Han är alltså inte sjuk och ska därför skickas hem igen utan åtgärd. Mannen vägrar. Han hävdar bestämt att han har lunginflammation och att han antagligen kommer att dö om han inte blir inlagd. Du försöker lugna honom och försäkrar honom att det inte är någon fara. Han är inte sjuk, han kommer inte att dö och han kan lugnt återvända hem. På sjukhuset är platserna avsedda för människor i behov av vård. Den som är frisk har alltså inte rätt att kräva en sängplats.

Mannen vägrar lämna sjukhuset. Han flyr från undersökningsrummet och försvinner någonstans på sjukhuset. Andra patienter håller honom gömd under sina sängar eller i garderober. Anställd personal ser till att han får mat, men vägrar att avslöja var han är. Det vore ett brott mot mannens mänskliga rättigheter, hävdar en av läkarna, om den här mannen säger att han är sjuk så måste vi respektera det och hjälpa honom.

Ja, det är ett absurt exempel – men verkligheten är minst lika absurd. På gränspolisens bord ligger nästan 19 000 avvisningsärenden (22/9 sr.se). Dessa rör människor som fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige. De har fått sina ärenden behandlade och utredda av migrationsverket – och migrationsverket har funnit att de inte uppfyller kriterierna för att få stanna i Sverige. De har inte tillräckliga skäl för asyl, och är därför inte heller att betrakta som flyktingar – lika lite som mannen i exemplet ovan är patient. Den som är frisk har inte rätt till vårdplats – och den som inte är flykting har inte rätt till asyl. Ett antal individer väljer att ignorera migrationsverkets beslut och avviker efter att de fått avslag på sin ansökan. Bara i år har 12000 personer försvunnit efter avslag (22/9 sr.se).

Enligt migrationsverket lever mellan 10 000 och 35 000 papperslösa i Sverige. Papperslösa är människor som befinner sig i landet utan tillstånd – som de marockanska gatubarnen. Dessa ska dock inte förväxlas med de som har gått under jorden – ingen vet hur många människor som lever gömda i Sverige.  Så kan vi inte ha det. Av flera skäl – ekonomiska och säkerhetsrelaterade samt rättviseskäl – måste situationen lösas.

Landets myndigheter måste ta kontroll över vem som vistas inom landets gränser. Vi har en rättssäker och rättvis asylprocess. De beslut som fattas av migrationsverket måste respekteras – av den asylsökande, men också av andra myndigheter. Andra myndigheter ska inte bara respektera lagligen fattade beslut, utan också bistå så att dessa beslut ska kunna verkställas. Således har Malmöpolisen vid ett par tillfällen begärt ut uppgifter från socialtjänsten för att kunna verkställa avvisningar. 

Helt rimligt, kan man tycka – men icke. En rad forskare, några socionomer och svenska kyrkan protesterar högljutt mot att socialtjänsten bistår polisen i polisens ”omänskliga hantering”. En socialsekreterare i Malmö stad, Emil Engblom, frågar i en insändare i Sydsvenskan om anställda vid socialtjänsten verkligen ska arbeta som angivare åt polisen. Engblom argumenterar för att ”medmänsklighet och moraliska principer alltid måste vara vägledande i det sociala arbetet” (SDS 20161201). Flera forskare vid Socialhögskolan i Lund skriver i ett uttalande att de protesterar mot ”angiveri” och uppmanar både blivande och yrkesverksamma socionomer att ”inte lyda order” (Uttalande med anledning av polisens begäran av sekretessbelagda uppgifter av socialtjänsten i Malmö, 20161202). Dessa uttalanden är lika destruktiva som obegripliga: Utlänningslagen föreskriver i kapitel 17, paragraf 1 att andra myndigheter, som socialtjänst ska lämna ut uppgifter som kan vara till hjälp för polisen vid avvisningsärenden. Det handlar alltså om att verkställa beslut som är lagligen fattade av en annan svensk myndighet. Att använda sig av ord som ”angiveri” är magstarkt och vilseledande, att uppmana anställda att bryta mot myndighetsbeslut är en form av civil olydnad som inte ryms inom ramen för att vara statlig tjänsteman. Det är inte upp till den enskilde socialsekreteraren att bestämma huruvida han eller hon ska ”lyda order”. Socialsekreteraren ska sköta sitt jobb – och i jobbet ingår att medverka till att migrationsverkets beslut ska kunna verkställas.

I en socialsekreterares arbetsuppgifter ingår att fatta beslut angående sådant som ekonomiskt bistånd och familjehemsplaceringar. I dessa beslut finns regler och kriterier att använda sig av vid bedömningen – men, som vid all tillämpning av lagar och regler, finns ett visst utrymme för den enskilde tjänstemannens tolkning, ett tolkningsutrymme. Därför bör tjänstemannen vara klok, lägga sig vinn om att ta in all tillgänglig information, lyssna på den hjälpsökande och tillämpa de regler som finns på bästa sätt – allt för att fatta ett så rättvist beslut som möjligt. Socialtjänsten har, precis som migrationsverket, makt och mandat att fatta beslut som får stora, ibland livsavgörande konsekvenser för individen. Det krävs både kunskap och mod för att göra detta – men det handlar inte om den enskilde tjänstemannens samvete.

Hur skulle det se ut, om det var upp till varje handläggares samvete huruvida ett barn tas ifrån sina föräldrar? En person i ekonomiskt trångmål får hjälp att betala hyran eller inte? En asylsökande får uppehållstillstånd eller inte? En sådan attityd – att yrkesutövning i grunden är en samvetsfråga – riskerar att allvarligt urholka rättsstaten samt medborgarnas förtroende för densamme. En socialsekreterare är inte aktivist, utan tjänsteman och ska agera som en sådan och sträva efter att tillämpa aktuellt regelsystem så rättvist och rättssäkert som möjligt. När polisen begär uppgifter om personer som ska utvisas är det alltså inte samvetsfråga för socialsekreteraren hur hon ska agera. Socialtjänsten är ålagd enligt utlänningslagen att bistå polisen. Det går inte att tolka bort.

Av respekt för de människor som tagit sig hit, sökt asyl och fått avslag måste vi vara tydliga i vår kommunikation. Att, som en del kommuner gör idag, bl a Malmö, ge papperslösa rätt till ekonomiskt bistånd, vård och skola är djupt motsägelsefullt och i längden destruktivt. Vad händer med de människor, i synnerhet barnen, som växer upp i ett land där de inte har en plats? Där de vistas på nåder, i hemlighet. Hur ska de någonsin kunna bli en del av vårt – eller något annat – samhälle? Att ge ekonomiskt stöd till papperslösa och ge deras barn rätt till skola är att döma dem till livslångt utanförskap, ett halvt liv i ett skuggsamhälle.

De som vistas i Sverige illegalt måste lämna landet för att skapa sig en framtid och ett riktigt liv i sitt hemland. Att leva i skuggan är inget liv. 

 

Ann Heberlein 

 

Redaktörens kommentar

Ledarsidorna.se är helt och hållet drivet av läsarna och står inte i ekonomisk beroendeställning av någon. De månads- och engångsdonationer som kommer in går oavkortat till arvodering av för var tid gällande branschavtal till kolumnister, krönikörer, fotografer, illustratörer för att få detta nätmagasin att utvecklas vidare.

Jag vill därmed tacka er alla för ert engagemang och hoppas på att jag inte kommer göra er besvikna genom att försöka fortsätta ett år till. Mitt personliga mål är att jag skall kunna ägna mig åt detta på heltid. Om alla läsare skulle donera bara en krona per dag skulle det innebära att jag skulle kunna ha en redaktion om sex personer anställda och kunna haegna lokaler. Där står jag dessvärre inte idag vilket ger en bild av svårigheten att kunna överleva.

Men skam den som ger sig.

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.