Islam – oviljan och oförmågan att underordna sig

  • Tisdag 13 Dec 2016 2016-12-13
E-post 0

En av erfarenheterna av de interreligiösa dialogerna och kanske framför allt av 1 400 års krig, med kortare perioder av fred, i Mellanöstern mellan religiösa och etniska grupper är muslimers förhållande till nationalstater. Med stöd i Koranen står religionen över alla statsgränser. Koranen, haditherna samt profetens sunna övertrumfar alla försök till statsbildning och homogen lagstiftning över ett avgränsat territorium. Nationalstaten är, anser de mer extrema uttolkningarna, ett västerländskt kolonialt påfund som drabbade det sönderfallna Ottomanska imperiet i början på förra århundradet. Denna svårighet att acceptera staters integritet förstärks med Islams syn på sig självt, det finns inget stöd i Koranen för att Islam skall se sig som likställt med övriga religioner, tvärtom är Islam en fulländning av de övriga abrahamitiska.

Islam är den yngsta av de tre abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och Islam. Den kallas, av muslimer själva, Guds testamente – den fulländade. Judar och kristna har missförstått Gud och det är därför den muslimska trosbekännelsen benämner Mohammed som ”den siste profeten”. Den erkänner Jesus och andra abrahamitiska profeter men Mohammed var den siste. Som satte punkt i debatten om religion.

Svårigheterna, eller oviljan att underordna sig en sekulär statsbildning eller andra religiösa inriktningar tar sig inte sällan blodiga uttryck. Såväl internt religionen, som den mer än tusen år långa konflikten mellan sunni- och shiamuslimer men kanske framför allt i relation till andra former av statsbildningar. Som sekulära stater. Egypten är ett exempel på hur staten försökt desarmera denna konflikt genom att försöka inarbeta Koranen som rättskälla i sin konstitution samtidigt som Egypten förbjudit Muslimska Brödraskapet som politiskt parti. På samma sätt som Marocko har arbetat in delar av Koranens civilrättsliga suror i sin konstitution. Med blandat resultat – Koranen i sina tolkningar övertrumfar allt och resultatet blir, i dess mest extrema fall – IS, Al Qaida, Boko Haram, AQiM och Al Shabab. Alla extremt våldsamma rörelser med ungefär samma drivkraft. Ett kalifat baserat på sharia som står över dagens statsgränser.

I det mindre formatet kan vi se hur denna extrema form av Islam säger sig stå över alla statliga och av människan författade regelverk. I Sverige nu som senast genom domen i Stockholms Tingsrätt i mål T 3905-15, Diskrimineringsombudsmannen mot Staten genom Karolinska Institutet. Staten fälldes i ett diskrimineringsmål som drevs av DO då en muslimsk kvinna ansåg sig bli utsatt diskriminering under hennes utbildning till tandläkare då Karolinska Institutet tillämpade de av staten föreskrivna hygienreglerna genom att inte tillåta lösarmar till operationsklädseln utan kräva tvagning i enlighet med hygienföreskrifterna utgivna av Socialstyrelsen. Domen finns att läsa som inbäddat dokument i slutet på artikeln.

Det finns en rad motsägelser i domen, bland annat t.ex. sid 5 under ”Grunder för och utveckling av talan” – i tredje stycket:

”Även om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har haft ett berättigat syfte är de medel som används för att uppnå syftet inte lämpliga och nödvändiga”

Hygienreglerna är relevanta enligt domen men det är, i den muslimska kvinnans fall, inte lämpligt att tillämpa dessa. Domen ses som en framgång av bland annat ”Muslimer för Fred och Rättvisa” som bildades av Mehmet Kaplan och där Yasri Khan, mer känd för sin vägran att ta kvinnor i hand, idag är ordförande. Detta utmålas som en seger för Muslimer för Fred och Rättvisa och är en logisk konsekvens av en religion som gått över i ideologi som inte erkänner någon annan överhöghet än sin egen. Även  Hizb ut Tahrir, en politisk rörelse i Sverige, är tydlig på motsvarande sätt, att separatism är något som är ett politiskt överordnat mål.

Islamister går idag framåt på alla fronter inom framför allt mjuka områden. Separata badtider och nu en dom där tillämpningen av statligt reglerade hygienföreskrifter blir rasistiska. Att Stockholms Tingsrätt ens valde att ta upp målet till prövning är nog det mest iögonfallande då en statligt reglerad hygienföreskrift inte bör vara ett föremål för prövning i domstol men är en fingervisning på hur rädd systemet har blivit för rasistanklagelser. Det är ungsfär som att dra Arkitekthögskolan inför rätta för att de använder meter och centimeter i undervisningen istället för tum och fot. De brittiska och amerikanska studenterna kan känna sig diskriminerade av måttskalorna. Muslimer för Fred och Rättvisa är mycket tydliga med sina ambitioner och sitt arbetssätt då de menar att

“Parallellt med den politiska påverkansprocessen så har vi sökt andra vägar att få till ett svar i frågan, däribland försökt att utforska och bistå i en juridisk kamp för att stärka möjligheten till en storskalig förändring i frågan”.

Märk väl, “storskalig förändring”.

Vi har all rätt att förvänta oss fler av denna typ av rättsfall och domslut om inte staten en gång för alla sätter ner foten. I Sverige gäller, rimligtvis, svenska hygienregler baserade på forskning och erfarenhet.

En rimligare hållning vore att vill den enskilde bli barnmorska eller tandläkare och åberopa religiösa vanföreställningar som plötsligt skall övertrumfa statliga regelverk för att undantas vissa moment eller få avsteg beviljade finns det antingen andra yrken eller andra länder med lämpligare regelverk att vara verksam i.

 

Redaktörens kommentar:

Denna form av artiklar kräver lång tid att balansera rätt men även i form av de resor jag gör till Mellanöstern och Nordafrika där jag bland annat deltar i interreligiösa konferenser samt interagerar med såväl patriarker, biskopar och reformerta imamer. Allt för att få förstahandstolkningar och förstahandskällor till de artiklar som nu produceras. Med alla dessa har jag en god relation och det är bland annat ni läsare som gör detta möjligt.

Skulle varje delning ge tio kronor eller varje läsare ge en krona per dag skulle jag med viss lätthet kunna bygga ut redaktionen för att kunna täcka detta område, och flera, både bredare och djupare. Detta är nödvändigt då vi nu går in i ett århundrade som kommer att präglas av friktionen mellan religion och sekularitet. Som Francis P Huntington beskrev det, “A clash between civilizations”.

Jag vill på detta sätt tacka alla givare, historiska och nuvarande samt även eventuella framtida för era donationer. Även fast verksamheten långt ifrån går runt är ert bidrag viktigt och jag hoppas kunna undvika mer omfattande reklamfinansiering då jag vill att texterna och bilderna skall tala mer än reklamen. Ni läsare är det som egentligen är Ledarsidorna.se.

Allt gott

Johan Westerholm

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se