Vi ses i livbåtarna!

Europa kan andas ut skriver Somar al Naher i en signerad ledare på Aftonbladets ledarsida efter att Norbert Hofer erkänt sig besegrad i går kväll. De österrikiska väljarna röstade fram den oberoende gröna kandidaten Alexander Van der Bellen. Naher menar vidare att 

Att Alexander Van der Bellen har vunnit kan ses som ett litet trendbrott. Statschefen har visserligen begränsad makt men framför allt kan framgången i valet skicka en viktig signal: det går att vända trenden, det går att vara flyktingvänlig och stå upp för ett europeiskt samarbete.

Men gör Naher, och Aftonbladets ledarsida, rätt analys? Det är tveksamt om de hamnat rätt i detta. Jag ser hur fackliga företrädare nu jublar över valutgången och tvivelsutan är kanske att Hofer är väl extrem. Men. Ingen har så här långt lyckats att analysera BREXIT rätt och i just BREXIT finner vi sannolikt svaret på många av de frågor som kommer kanta 2017 års supervalår i EU och även 2018 års svenska val. Ytterst handlar det om vårt samhällskontrakt. Om det går att vidmakthålla en rigid arbetsmarknadsstruktur och ett generöst samhällskontrakt i en porös union och en ännu rörligare omvärld.

BREXIT, och många andra av de rörelser vi nu ser i Europa kanske leds av just högerpopulister men orsakssambanden är inte, som svensk media presenterat det, i grunden främlingsfientlighet. Det handlar, som alltid om jobben. BREXIT drevs fram inte bara av en ”obildad” arbetarklass, det var lika mycket företag – små och medelstora – som börjat reagera. Samma rörelser ser vi i Sverige. BBC har gjort en dokumentär som speglar detta dilemma bättre än många andra.

I förra veckan sändes ett massutskick till olika byggnadsföretag från bemanningsföretaget ”A1 Staff”. Företaget erbjuder yrkesutbildade baltiska hantverkare till lönekostnader lägre än svenska lärlingslöner på svenska byggen. En genial idé, med svensk arbetsledning och baltiska arbetare som själva har motsvarande F-skatt i sina hemländer kan personalkostnaderna i praktiken halveras. Endast vid de första, och tyngsta, momenten används i huvudsak svenska arbetare.

Denna situation märks inte av så mycket idag annat än att platserna för lärlingar begränsas. Men. Långsiktigt kommer det innebära samma dramatiska förändringar för byggnadsbranschen som för transportarbetarna. Svenska åkerier konkurreras ut av östeuropeiska. Det krävs inte svenska längre för att köra lastbil i Sverige. Bara en GPS och ett flexibelt förhållningssätt till cabbotage-reglerna.

Över tid blir dessa baltiska byggnadsarbetare mer och mer självständiga när de lär sig språket och den svenska byggtekniken. De kommer då, självständigt konkurrera med svenska byggnadsarbetare. Utan mellanhänder. Till kanske ännu lägre löner än idag. Samtidigt ser vi nu hur de stora byggbolagen rekryterar arbetsledare från de små och medelstora. De stora har ekonomi nog att erbjuda en löneglidning upp till 10 procent då de annars anställer balter ”i bulk” i enlighet med A1 Staff erbjudande. Arbetare som inte har några problem att arbeta 14 timmarsdagar och enkelt ersätts med en ny om de blir sjuka. Problemet med gnälliga lärlingar, som måste lära sig sådana enkla saker som matlådor och att komma i tid, slipper byggplatscheferna.

På detta sätt dräneras nu små och medelstora, ofta nischade, företag på yrkeskunnigt folk. Dessa anställs i arbetsledande befattning på de stora aktörerna. De små har, om de tecknat kollektivavtal, inte möjlighet att låta lönerna glida iväg med 10 procent. Marginalerna är för små. Samtidigt dräneras branschen, av ekonomiska skäl, på de lärlingsplatser den så väl behöver för att vara självförsörjande. Samt:

Kollektivavtalen sätts ur spel – delvis för att byggnadsarbetare är som vi andra. Vem tackar nej till en lönehöjning på tio procent för att arbetsleda ofta skickliga välmotiverade baltiska hantverkare? Som inte gnäller över lön, ackord eller temperatur. Dessa tjänar väsentligt mer än hemmavid.

Dagens kollektivavtalsstruktur är lika gammal som Saltsjöbadsavtalet. Detta avtal tecknades under en tid då den svenska välfärden red på storföretagens framgångar samtidigt som nationalstaten skyddades av handelshinder och arbetsviseringar. Så länge storföretagen och LO var överens fungerade arbetsmarknad, lönsamhet och prissättning gick det hyggligt för Sverige. Till och med mycket bra. Nu är den satt ur spel. En stel struktur i form av nationella avtal samtidigt som förutsättningarna för strukturen blivit porös. Porösa gränser, suddiga relationer och strukturer. Som förstärks av att det inte sker någon inhemsk återväxt inom till exempel byggbranschen.

Varför skall en stor byggherre anstränga sig för att hitta gnälliga ouppfostrade lärlingar när det finns baltisk färdigutbildad arbetskraft för 75 procent av lärlingskostnaden? Eller till och med lägre?

Det var inte högerpopulism som drev fram BREXIT eller Norbert Hofers framgångar i Österrike. Inte heller var det högerpopulism som drev fram regeringskrisen i Italien. Det är arbetarklassens samt de små och medelstora företagen som finner sig som fångar i rigida regelverk i porösa system som driver detta. Högerpopulister rider bara på denna våg. Brittiska arbetare, österrikiska arbetare och italienska småföretagare är inte högerpopulistiska eller främlingshatare, de är bara oroliga för det som sker. De ser en förändring där de själva är fångar i rigida system samtidigt som politikerna i Bryssel, Wien, Rom och annorstädes gör deras omvärld allt porösare.

Den byggnadsarbetare som idag står på barrikaderna och jublar över ett öppet Europa efter valutgången i Österrike kan, inom några år, sitta i livbåten och undra vad det var som hände när han stod och jublade som mest. Varthän hans jobb tog vägen eller varför det inte kommer några svenska lärlingar efter honom. Varför de små och medelstora svenska byggföretagen helt enkelt bara försvann samtidigt som han gladdes åt sina importerade livsmedel och att kunna röra sig själv fritt i Europa.

Sedan kanske några börjar fundera på varför livbåten läcker så förskräckligt när det solidariskt finansierade välfärdssystemet inte längre kan finansieras med skatter och egenavgifter. När jobben försvinner, och därmed skattekraften, på en låglönemarknad där vi själva låst upp svenska företag och svensk arbetskraft i kollektivavtal men att ett poröst europeiskt system konkurrerar ut dem.

Uttrycket “vi ses på barrikaderna” kan mycket väl komma att bytas ut mot något annat. Det vi ser i Europa har föga med högerpopulism att göra, det visar såväl en grundlig analys av BREXIT som utgången av det italienska valet , den rider bara på en våg av något annat. Något mycket starkare. Som omsorgen om sitt hus. Att känna oro inför sitt eget jobb eller bli arg över lönedumpning alternativt osund konkurrens har inget med högerpopulism att göra. Däremot rider gärna den senare på oron.

Där har inte al Naher något svar, lika lite som någon annan. Inte ens högerpopulisterna.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.