Advokatsamfundet måste tyglas hårdare

En strid kring vem som skall bli Advokatsamfundets nästa ordförande har blossat upp. Advokatsamfundets valberedning har föreslagit att samfundets fullmäktige ska välja Lena Frånstedt Lofalk till ny ordförande  i samfundet. Frånstedt Lofalk är nu ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd och har tidigare varit vice ordförande i Advokatsamfundets styrelse.

I en skrivelse ställd till ledamöter i Advokatsamfundet föreslår sex tidigare ledamöter i samfundets styrelse att nuvarande vice ordföranden i styrelsen, Christer Danielsson, ska väljas till ny ordförande. Något som får stöd av den avgående ordföranden Bengt Ivarsson. Tomas Nilsson, ordförande i Advokatsamfundets valberedning, kommenterar Bengt Ivarssons uttalande i Dagens Juridik:

”De som har erfarenhet av arbete i föreningsliv och organisationer måste förvånas över Bengt Ivarssons åtgärd att som sittande ordförande – långt före samfundets årsmöte – gå ut och argumentera mot valberedningens (som är ledamöternas valda organ) enhälliga förslag.

Något sådant har jag aldrig varit med om. Valen ska ske vid fullmäktigemötet i mitten av juni.

Detta misskrediterar samfundet och kan inte tolkas på annat sätt än att Ivarsson låter egna och/eller andras starka intressen vinna över ett brukligt och sansat uppträdande.”

Det ligger dock mer bakom detta som inte syns. Valberedningens ordförande, Tomas Nilsson, är medlem i Advokatsamfundets nätverksorganisation Ruben. Nilssons kandidat till att axla ordförandeposten, Lena Frånstedt Lofalk, är en av de äldsta medlemmarna i nätverksorganisationen Hilda, Rubens kvinnliga motsvarighet. Ett naturligt val om Hilda och Ruben skall bibehålla sitt grepp om Samfundet då Anne Ramberg fyller 65 i år och förväntas gå i pension. Ramberg har varit själva motorn i utvecklandet av Hilda och Ruben.

Valet av ordförande till Advokatsamfundet är inte heller en ointressant fråga för allmänheten. Samfundet har, enligt vad generalsekreterare Anne Ramberg på samfundets hemsida skriver, en myndighetsliknande ställning i det svenska samhället samtidigt som nätverksorganisationerna Hilda och Ruben är starkt associerade med Samfundets verksamhet. Hilda och Ruben presenteras endast på Advokatsamfundets hemsida och är nätverksorganisationer som allt tydligare tagit politiska positioner.

Medlemmen Dan Eliasson, till vardags rikspolischef, har bland annat sagt att han ”kräks” inför tanken på Jimmie Åkesson samtidigt som en annan medlem i Ruben, förre generaldirektören för Migrationsverket Anders Danielsson, retoriskt frågade på mikrobloggen Twitter om någon hade fått det sämre i Sverige på grund av migrationen. 

Samfundet har, genom bildandet av nätverksorganisationerna Hilda och Ruben, blivit en allt tydligare politisk kraft i samhället samtidigt som de kan gömma sig bakom advokatsekretessen. I en dom i Högsta Domstolen slås fast att advokatkontor är undantagna från husrannsakan även om advokaten själv är misstänkt för brott. Det aktuella domslutet fattades av fem domare varav fyra var medlemmar i Samfundets två nätverksorganisationer.

Den myndighet som undgår granskning i allmänhet eller uppmärksamhet är Domarnämnden. Hilda respektive Ruben utgör idag majoritet i denna nämnd s0m har till uppgift att rangordna sökanden till domartjänster innan regeringen beslutar. En annan medlem i nätverksorganisationen Ruben är Domstolsverkets generaldirektör men även Justitiekanslern återfinns i medlemsförteckningen vid sidan av Kriminalvårdens och Skatteverkets generaldirektörer. Listan är lång.

Det vi ser idag är en falangstrid mellan ”old school” advokater och de som vill fortsätta utveckla Advokatsamfundet till en semipolitisk myndighet med ett skydd ingen annan har. Skulle så ske riskerar Samfundet bli ett hot mot det allmänna rättsmedvetandet vilket naturligtvis måste åtgärdas. En rimlig åtgärdslista torde se ut som följer

  • En parlamentarisk utredning som en gång för alla sätter upp gränserna för Advokatsamfundets agerande med målet att öka den demokratiska insynen och kontrollen. Det bör inte uteslutas att dagens förmåner samt skydd bör läggas på en europeisk absolut miniminivå.
  • Genom lag riva upp Högsta Domstolens domslut att undanta advokatbyråer från husrannsakan om brott skäligen kan misstänkas.
  • Beröva Advokatsamfundets egen disciplinnämnd dess befogenheter och låta pröva advokater i en öppen process i Förvaltningsdomstol om tjänstefel skall prövas.

Vidare bör en parlamentarisk utredning reglera domares och åklagares kopplingar till organisationer som kan urholka respekten för ämbetet. En modell kan vara att villkora tjänster som domare och åklagare att de personer som innehar tjänsterna inte får organiseras i frimurarloger eller andra organisationer som Rotary, Advokatsamfundets Hilda och Ruben eller andra slutna alternativt semi-slutna eller politiska organisationer och skapa relationer utanför tjänsten som kan urholka respekten för ämbetet. Vid avsteg bör, med viss fördel, en rad med repressalier eller straff kunna utmätas.

Allt från varning till avskedande samt i de mest allvarliga fallen förverkande av i tjänsten som domare och åklagare intjänad pensionsrätt. Just att kunna förverka pensionsrätt är en mycket effektiv åtgärd för att påminna domare eller åklagare vikten av att stå höjda över all misstanke och undvika alla former av delikatessjäv.

Helt enkelt ett sätt att bränna in en gedigen kunskap om andemeningen i Förvaltningslagens paragrafer om “delikatssjäv” på hårddisken hos var och en som ägnar sig åt juridik som inkomstkälla mer permanent.

Reformerna är idag nödvändiga då en falang i Advokatsamfundet nu agerar på ett sådant sätt att det allmänna rättsmedvetandet urholkas. De nyttjar sina förmåner att stå utanför demokratisk insyn och kontroll samtidigt som de i sin kraft att vara myndighetsliknande semipolitisk aktör har de stort inflytande. Reformerna kommer dock möta hårt motstånd från allt från Samfundet själva via Domstolsverket, Domarnämnden och Högsta Domstolen. Varför? Hildor och Rubens finns överallt. Ända in i Justitiedepartementets politiska ledning. De har sannolikt inte någon större vilja att göra om dagens ordning.

Urholkas det allmänna rättsmedvetandet kan vi stå inför en situation där Advokatsamfundet blivit samhällsfarligt. Ett samfund som enligt dem själva är myndighetsliknande och har ett eget slutet rättsväsende för sina medlemmar. Ett samfund som uppvisar fler och fler tecken på att det måste tyglas hårdare av demokratin.

Att kritiskt ompröva samtliga Samfundets tidigare självklara förmåner och dess särställning bör vara ett lika demokratiskt, lämpligt som nödvändigt första steg för att värna om allmänhetens rättsmedvetande.

 

 

Redaktörens kommentar:

Denna granskning av Advokatsamfundets Hilda och Ruben har varit arbetskrävande och kanske, i ett framtidsperspektiv, inte helt riskfri. Advokatsamfundet är vårt sista skrå av “Frälse”. Advokattiteln är till exempel skyddad i lag. Alla får kalla sig murare, kung, polis eller biskop så länge de inte utger sig för att vara detta. Förutom advokat.

Att kalla sig advokat är en brottslig gärning om du inte är medlem i Samfundet. Det är endast Samfundet som avgör om du är lämplig eller ej att tas upp. Det är endast Samfundet som har makten att ta ifrån dig titeln. Det är endast Samfundet som kan pröva dig disciplinärt för din tjänsteutövning i en process utan insyn.

Jag är inte helt säker på att jag, efter att ha drivit denna fråga, är så populär hos ett samfund som jag anser ha gått över de gränser de rimligen bör hålla sig inom. Jag kan därmed – sannolikheten finns – finna mig i att stå utan juridiskt biträde den dag jag behöver det. Eller ett biträde med sviktande engagemang som står inför dubbla lojaliteter.  Om det är jag som klient eller om det är Samfundet som mitt biträde lyssnar på. Helt säker känner jag mig inte efter min granskning av Advokatsamfundet.

Generalsekreterare Anne Ramberg har tidigare uttalat sig kategoriskt om olika personers karaktärsdrag. Dömda brottslingar, som avtjänat sitt straff och därmed skall mötas som vilken annan medmänniska som helst saknar i generalsekreterarens  “trovärdighet”. Hanif Bali var, för att ta ett annat exempel, en “brun råtta”. Vad en av samfundets mäktigaste personer, generalsekreteraren, har att säga om mig och andra som opinionsbildare från sin roll som generalsekreterare för Samfundet väntar jag med viss spänning på.

Jag är beredd att möta Samfundets ordförande vilken dag som helst i en offentlig eller publik debatt om detta. Men Samfundet har så här långt inte ens haft viljan att möta mig ens i ett slutet rum trots förfrågan från mig. Samfundet vill inte diskutera frågorna med någon utomstående. Detta bör säga allmänhet och väljare någonting om Samfundet.

Alla bidrag och donationer, stora som små, har hjälpt mig så här långt och jag är övertygad om att jag gör något som gagnar oss alla. Att ta tillbaka det demokratiska initiativet istället för att släppa ifrån oss det till ett Samfund som skyddas av snårig lagstiftning och domar som fattats även fast jäv kan misstänkas.

Det fria ordet, den fria obundna journalistiken. Det är jag beredd att gå långt för. Och ni läsare är genom ert engagemang och donationer de som gör det möjligt. Jag litar på er. Men om jag litar på Samfundet? Det är en fråga jag inte kan besvara. Inte för att jag inte vill.

Mer för att jag inte förmår.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med oavslutade studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.