Svenska publicister och Muslimska Brödraskapet

  • Onsdag 8 Feb 2017 2017-02-08
E-post 0

Tidningen Journalisten har tidigare rapporterat om mordhotet som ringdes in till polisen i samband med en uppmärksammad granskning i Gefle Dagblad av stadens moské. Tingsrätten slår fast att mannen, en nära släkting till imamen, gjort sig skyldig till hot mot chefredaktören Anna Gullberg och dömer honom till fängelse i två månader, skriver Gefle Dagblad. Gullberg är en sällsynt blomma i den svenska publicistiska miljön. En av kanske en handfull publicister och journalister i ett hav av ogräs.

Gullberg har granskat och kritiserat moskén i Gävle. Imamen Abo Raad har bland annat hyllat IS erövring av staden Mosul. En annan av de journalister som hårdast granskat den våldsbejakande islamismen i Sverige är frilansjournalisten Magnus Sandelin. Han har tidigare arbetat för SVT Uppdrag Granskning och släppt boken “Jihad – svenskarna i de islamistiska terrornätverken i Sverige”. Ett tredje exempel är Expressens Magda Gad..

Även Sandelin och Gad är några av de sällsynta blommorna i ett hav av ogräs inom svensk publicistisk tradition. Sandelin, Gad och Gullberg som tre av kanske en handfull som kan bära titeln journalist med viss heder tillsammans med ytterligare ett fåtal samhällsdebattörer.

I Turkiet sitter idag 81 journalister fängslade för sin kritiska granskning av president Erdogans styre. För sin kritik mot presidenten men även för sin kritik mot bristen på demokrati och den tilltagande islamiseringen av det tidigare sekulära Turkiet. Inom de mer radikala uttolkningarna av Islam finns inget behov av demokrati, profeten Mohammed har redan återgivit alla de lagar som krävs. Det som krävs av människan är endast att tolka dem av rättslärda. Turkiets president Erdogan har med all önskvärd tydlighet visat hur nära han står det Muslimska Brödraskapet genom att stå som värd för olika möten och konferenser där Brödraskapets expansionsstrategi diskuteras. Även expansionen och den fria rörligheten för Brödraskapet inom GCC, Gulf Cooperation Council, arabvärdens motsvarighet till EU och som omfattar främst länderna på den arabiska halvön. Brödraskapet är, av lätt insedda skäl, förbjudet i många av dessa länder numera.

Muslimska Brödraskapet är i Mellanöstern kända för sin våldskultur och sitt våldskapital.

Under Mohammed Mursis korta tid som president eskalerade detta våld mot oliktänkande och journalister. Brödraskapet anser sig, likt de övriga radikala rörelserna inom Islam, ha monopol på sanningen. Därför behövs inte journalister eller någon fri press. I Brödraskapets verktygslåda känner vi igen en del av verktygen. Avhumanisering av motståndarna genom att kalla dem zionister eller att de löper militärdiktaturer och fascisters ärenden. Hjälper inte detta använder sig Brödraskapet sig ofta av än mer radikala element som salafister som har ännu närmare till våld.

I Sverige känner vi igen de enklare verktygen som Brödraskapet och andra rörelser använder sig av. Att kalla de journalister eller samhällsdebattörer som vill börja granska Brödraskapet eller andra mer extrema islamistiska rörelser för islamofober eller rasister. Hanna Gadban är ett exempel på en granskning genom sin bok ”Mitt Jihad”. Nalin Pekguls kritik mot Brödraskapet och radikal islamism ett annat. Bägge har fått utstå ”steg ett” och sannolikt även steg två i form av dödshot och eventuellt skadegörelse  mot deras egendom som en varning. Dödshotet mot Gullberg på Gefle Dagblad ett naturligt steg vidare på våldstrappan.

Att organisationer som det Muslimska Brödraskapet och dess associerade har såväl en våldskultur som ett våldskapital är väl känt hos de som följt denna form av rörelse en tid. Ett våldskapital som manar till tystnad hos oliktänkande eller granskare.

Från övriga i den svenska journalistkåren är det tyst. De flesta svenska journalister anser sannolikt att det är värre att de blir kallade för islamofober och rasister än att belysa en rörelse som vill förtrycka kvinnor och barn samt införa ett samhälle som inledningsvis regleras av två lagar i ett separatistiskt samhälle, sharia för muslimer och annan lagstiftning för oss andra. Men i förlängningen skall alla omfattas av sharia. Det senare är målet och Brödraskapet anser att de gör oss en tjänst genom införandet av sharia. Då behöver vi inte bry oss om vår demokrati längre som de ser som en belastning.

Svenska journalister ger intryck av att i mer generella termer vara räddare för rasiststämpeln än något annat. En omsorg om sitt rykte som väger tyngre än alla de flickor som tvingas till könsstympning och tvångsäktenskaps intressen.

Ett rykte de är beredda att försvara med det enda till buds stående medel de har. Tystnaden, att inte granska det som sker i Rosengård eller på Järvafältet för att ta några exempel. Att ägna sig åt nonsensrapportering istället. 

Turkiska journalister å andra sidan, som försvarade demokratin och humanismen mot den teokrati som Brödraskapet vill införa, är beredda att dö för demokratins sak. Om det vittnar de 81 fängslade turkiska journalisternas öde. Hade de bara behövt bli kallade för rasister och islamofober hade de säkert varit rätt nöjda.

Vi kan fundera, i tider där Muslimska Brödraskapet befäster sina positioner i Sverige och i Tyskland, om vilka journalister och publicister som är värda svenska journalistpris och utmärkelser. Den turkiske, som idag sitter fängslad och var beredd att offra sitt liv och sin frihet, eller den svenska. Den svenska som månar mer om sitt rykte och anställningsbarhet om vi bortser från några få blommor i ett hav av publicistiskt ogräs.

I en tid vi behöver fler personer som Magda Gad, Anna Gullberg och Magnus Sandelin och färre av den andra sorten. Som skrattar till nervöst när han eller hon snurrar på sitt rödvinsglas på Södermalm.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se