UD trappar ner tonläget för att försvinna från Trumps radar

  • Måndag 20 Feb 2017 2017-02-20
E-post 0

EDIT 14:50

Idag fortsätter turerna kring hur president Donald Trump uttalat sig. I ett mejl till TT skriver utrikesministern: 

“Det är bra att vi i går fick svar på vad president Trump menade när han i ett tal nämnde Sverige. Vi har löpande diplomatiska kontakter med amerikanska företrädare och inom ramen för dessa kontakter informerar vi om hur det ser ut i Sverige inom olika områden”

Utrikesministern väljer en mer lågaffektiv väg än tidigare och försöka skruva ner tonläget. Dessvärre går den lågaffektiva linjen inte hela vägen då Marita Ulvskog, socialdemokraternas förstanamn i EU-parlamentet nu ställt en psykiatrisk diagnos på USA:s president som ”att han inte uppträder som han är i psykisk balans”.

Marita Ulvskog har en bakgrund som journalist och partisekreterare för socialdemokraterna och hur hon tillskansat sig sin psykiatriska kompetens för att ställa fjärrdiagnoser är för närvarande okänt för allmänheten och Ledarsidorna.se.

Men. Skulle tidigare uppgifter stämma, att UD skall starta en informationskampanj, kan det visa sig att UD leker med en eld de inte kan kontrollera. Idag inkommer fler och fler rapporter om att något inte stämmer överens med den polerade bild som kommunicerats som konsekvenser av många års mottagande av migranter. Oavsett om de är asylsökande eller sådana som är att beteckna som ekonomiska flyktingar. Forskaren Dr Tino Sanandaji är ett exempel, författaren Lars Åbergs studie av Malmö en annan.

Skulle regeringens bild utåt avvika för mycket från vad som nu framkommer inrikes riskerar regeringen inte bara omfattande protester från den egna befolkningen utan även bli ifrågasatta internationellt. 

Regeringen har inget manöverutrymme att kommunicera något annat till omvärlden än det som kommuniceras i Sverige och till svenska väljare.

SLUT EDIT

Efter president Donald Trumps uppmärksammade uttalande om Sverige, begär nu den svenska ambassaden i Washington DC en förklaring från USA om vad presidenten menade. Det uppger svenska UD för Ekot. Sverige backar därmed tillbaka till mer traditionell diplomati efter att ha hotat med intervention i den amerikanska inrikespolitiken genom att helt sonika runda en demokratiskt vald statschef och regering. Men att vi hamnat på Donald Trumps radar för att stanna ett tag är nog klarlagt. Med allt vad det kommer innebära.

Den svenska utrikespolitiken har sedan 2014 präglats av motsägelsefulla uttalanden, inte sällan provokativa, som ett led i Margot Wallströms ”moderna diplomati”. Utrikesminister Margot Wallströms agerande i Nordafrika och Mellanöstern ramade in detta i årets utrikespolitiska deklaration genom att meddela att Sverige nu hade för avsikt att utse ett särskilt sändebud för förhandlingarna mellan Israel och Palestina.

Reaktionerna i Israel blev kraftiga. Inte så mycket i fråga om sändebudet som person utan mer baserat på Wallströms avsteg från det diplomatiska protokollet samt den i det närmaste totala faktaresistens som numera kännetecknar den politiska ledningen på utrikesdepartementet. Att Utrikesdepartementet nu backar tillbaka i relationen till USA är ett tecken på att någon börjat se vilka allvarliga konsekvenser detta kan få. Sverige har nu åkt upp på Donald Trumps radar på ett sätt som sannolikt inte kommer innebära att vi kan räkna med några ytterligare förmåner i relationen med USA inom överskådlig tid. Snarare riskerar vi motsatt behandling nu.

Det diplomatiska protokollet har en flera hundra år lång erfarenhet att bygga på. Något dessvärre går UD förbi i vår lilla håla i världen numera. 

Ett första steg i en konfliktlösning är att ställa en fråga från en ambassad till respektive lands utrikesdepartement. Nästa steg är att sända en diplomatisk not från vårt UD till ambassaden eller utrikesdepartementet ifråga.

Därefter följer i rask takt, i grov ordning som naturligtvis kan skifta något;

  • Att kalla upp ambassadören för ett samtal.
  • Hota med handelssanktioner.
  • Bryta handels- och samarbetsavtal.
  • Intervenera i det andra landets inrikespolitik.
  • Skicka hem ambassadören eller andra diplomater.
  • Bryta de diplomatiska kontakterna.
  • Förklara handelskrig eller blockader av olika slag.
  • Förklara öppet krig.

Sverige tog sig från ett högaffektivt sätt att kommunicera, med hotet från Margot Wallström om intervention i USA:s inrikespolitik, till att dra ner tonläget till ett minimum på trappan av diplomatisk kris. Sannolikt ett klokt beslut. USA är inte på något sätt omedvetna om hur Sverige förändrat sin position i Mellanöstern och Nordafrika sedan regeringsskiftet 2014. Israel, Saudiarabien samt några länder till har under hela denna tid hållit US State Department orienterade.

Även om relationen med Saudiarabien till det yttre har reparerats genom att Sveriges statschef, kung Carl XVI Gustaf, skickade riksdagsledamoten och adelsmannen Björn von Sydow som särskilt sändebud med ett brev från statschef till statschef. Detta efter att utrikesministerns första egna steg på den utrikespolitiska arenan med fördömande av Saudiarabien fått relationen att nå en absolut bottennivå vilket väckte en osäkerhet kring  Sveriges position i Mellanöstern. 

Skälet till krisens bakgrund, som få idag kommer ihåg, är tolkningarna av det ramavtal, “Letter of Inent”, som tecknades av förre försvarsministern Leni Björklund 2006  med Saudiarabien som ett direkt resultat av dåvarande statsminister Göran Perssons nära relation med George W Bush. Det finns  ett skuggavtal till detta avtal. Ett avtal mellan USA och Sverige som ger Sverige en unik position som inget annat land har. Inte ens USA:s närmaste NATO-allierade. Avtalet ger oss tillgång till amerikansk spetsteknik och de datorer som annars är belagda med exportförbud. Datorer med just den kapacitet som FRA behöver för sin verksamhet och som inte finns att tillgå någon annan stans. Med avtalet följer en rad med krav på motprestationer. Att FRA-lagen fick den utformning den fick i sin första version där sexuell läggning skulle registreras och kunna samköras med information om religiös övertygelse var ett sådant exempel för att mer kunna harmoniera med de amerikanska databaserna.

En annan motprestation är att vi skall tjäna som teknikbrygga inom försvarsmaterielexporten. Vi kan importera teknik som inte andra kan, vidareutveckla den och sälja den vidare till länder där grundtekniken är belagd med exportförbud av US Congress med endast presidentens medgivande.

Efter att Sverige förolämpat Saudiarabien, som är ett av få länder som Israel har ett samarbete med i samband med forskning och utveckling av solenergi och vattenrening, så närmar sig nu Sverige Iran. Iran är Saudiarabiens arvfiende sedan den snart 1 400 år gamla konflikten mellan Sunni- och Shiamuslimer samt delar Muslimska Brödraskapets vilja att radera ut Israel från kartan.

Båda  regeringspartierna, S respektive MP, har starka relationer till organisationer som kan associeras med Brödraskapet samtidigt och det inte är någon hemlighet att utrikesministerns politiska stab består av ett flertal rådgivare med iranskt ursprung eller påbrå.

Detta i kombination, de starka banden med Muslimska Brödraskapet samt närmandet till Iran, är en helt ny positionering som Washington nu har att värdera. Vi ligger nu sedan 2014 i en rörelseriktning från Saudiarabien och Israel till att lägga oss närmare Iran, Hizbollah och det Muslimska Brödraskapet med dess allierade. Turkiet samt Hamas har bägge nära relationer eller är associerade med Brödraskapet på något sätt på samma sätt som Syrien och Hizbollah är starkt knutna till Iran.

Eftersom Donald Trump nu fått upp Sverige på radarn så kommer sannolikt värderingen genomföras noggrant och i vågskålen för Sverige och svensk industri ligger risken att Sverige blir av med sin särställning som markering mot vår alltmer Israel-fientliga hållning. Det är heller ingen nyhet att Donald Trump uppmärksammat Muslimska Brödraskapets destabiliserande roll i MENA-området.

Skulle Trump lägga ihop dessa två, Sveriges förhållningssätt till Iran och Muslimska Brödraskapet samt Muslimska Brödraskapets egna aktiviteter, med varandra kommer konsekvenserna kännas långt in i FN:s Säkerhetsråd samt ända in i monteringshallarna i Linköping av Saab JAS 39 Gripen.

Det är därmed naturligt att den svenske ambassadören i Washington nu försöker dämpa tonläget så gott han kan. Allt för att avdramatisera situationen och försöka få oss bort från den amerikanske presidentens uppmärksamhet. Att USA nu börjat uppmärksamma Sverige är dock sannolikt höjt över allt tvivel varför frågan bör ställas;

Drog UD ner tonläget i tid? Eller kommer Sverige ligga kvar på presidentens radar för överskådlig tid?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se