Vad professor Ulf Bjereld inte säger

Sverige gör anspråk på att vara en humanitär stormakt. Vi berömmer oss om en feministisk utrikespolitik. Det är anspråk som förpliktigar. Det är därför hög tid att Sverige mjukar upp delar av flyktingpolitiken, inte minst när det gäller anhöriginvandringen.

Detta skriver socialdemokraterna Ulf Bjereld och Sören Juvas i Göteborgsposten. Bjereld och Juvas ger dock inte en helt korrekt bild av verkligheten, trots Bjerelds professur i Statsvetenskap samt att han bland annat har regeringens förtroende att fördela forskningsanslag inom Samhällsvetenskap och Humaniora.

Bjereld har rätt när han konstaterar att vi 2015 tog emot 160 000 asylsökande varav inrikesminister Anders Ygemans uppskattning hälften kommer få stanna. Vad han inte nämner med en rad är att vi de närmaste fyra åren, enligt Migrationsverkets prognoser, kommer ta emot drygt 300 000 anhöriginvandrare utöver de asylsökande som lyckas ta sig till Sverige samt kvotflyktingarna. Det ger oss ett ännu högre netto per år än vad 2015 resulterade i. En enkel matematik som en professor i statsvetenskap rimligtvis bör kunna komma fram till efter en viss betänketid då endast två av de fyra räknesätten behöver användas.

Sverige lever dessutom idag med två rättssystem inom migrationsområdet. Ett rättssystem för migranter som ansökte om asyl innan 24 november 2015 och som omfattas av det gamla regelverket som medgav i praktiken oreglerad invandring samt ett rättssystem som gäller de som kommer efter detta datum. Även det fakta som en ansvarig för fördelningen av forskningsanslag inom rättsvetenskap, som ingår i Bjerelds ansvarsområde, rimligen bör kunna leta sig fram till efter att ha fått lite hjälp på traven av sin huvudsekreterare och sina ämnessakkunniga .

Uppemot 49 000 asylsökande kan även komma att gå under jord när de får avslag på sina asylansökningar de kommande åren. Gränspolisen varnar nu för att en stor del av dem som gömmer sig aldrig kommer att hittas. Dessa kommer på ett eller annat sätt påverka samhällsekonomin eftersom de behöver någon form av försörjning. En väg till försörjning är svartarbete vilket kommer dumpa lönerna för de enklaste jobben, en annan väg är kriminalitet. Få, snarare noll, kommer gå till ett vitt jobb och betala skatt. Det ligger sällan i den papperslöses natur att ta ett vitt arbete. Ett område som även det ligger nära Bjerelds ansvar som fördelare av forskningsanslag. Per-Anders Edin är professor i arbetsmarknadsrelationer, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet och ingår i Bjerelds ämnesråd.

De få “enkla jobb” som eventuellt finns kommer med viss sannolikhet aldrig nå den ordinarie arbetsmarknaden.

Samtidigt kommer de som håller sig undan kunna avropa vård enligt ”Lagen om vård som ej kan anstå” som reglerar vården för papperslösa. Ett läkar- eller tandläkarbesök kostar för denna grupp 50 kronor att jämföra vad en normalinkomsttagare betalar för till exempel en tandbro eller rotfyllning.

  • En tandbro kostar någon stans mellan 15 000-50 000 kr att få insatt på en svensk klinik. Prisskillnaderna beror på hur många tänder som skall ersättas, stödtändernas skick och renoveringsbehov, av vilket material bron tillverkas samt klinikens avgifter.
  • En rotfyllning av en tandkanal kostar vid Folktandvården i Stockholm 3 480 kronor. Den papperslöse betalar 50 kronor och resterande finansieras av skattekollektivet på något sätt.

Även vid modesta volymer skapas undanträngningseffekter eller finansiella underskott i vården då denna vårdinsats är kraftigt underfinansierad. Effekter och underskott som måste lösas med neddragningar någon annan stans genom omprioriteringar. I värsta fall bekostar det allmänna 99,9 procent av den faktiska kostnaden för en tandbro till en papperslös. För rotfyllning ser ekonomin avsevärt mycket bättre ut ur samhällsperspektivet. Där landar det allmänas finansiella bidrag genom skattsedeln på endast 98 procent om det handlar om en kanal. Om det handlar om att rotfylla fyra tandkanaler ser summan lite sämre ut och det allmänna bekostar då 99 procent av kostnaden. Tänder är en vårdinsats som ej kan anstå enligt regelverket.

Bjereld och Juvas är inte heltäckande i sin argumentation. De har inte riktigt gått i mål med att redovisa de målkonflikter som uppstår redan idag och de som kommer uppstå med all önskvärd tydlighet de närmaste fyra åren. Målkonflikter som i allra högsta grad kommer påverka vår inställning till migrationspolitik på sikt.

Målkonflikter som alla ligger inom professor Ulf Bjerelds område som han ansvarar för inom ramen för hans regeringsuppdrag som ordförande i Vetenskapsrådets nämnd för Samhällskunskap och Humaniora.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.