Vi finner nya lägstanivåer

Ett allt större fenomen som ledarsidorna.se upplever i kommentatorstrådarna är att det uttalade hatet men framför allt de implicita och explicita hoten som ökar sedan nyår. Exemplen är många, och de grövsta går ut på att sätta en pistol mot huvudet på till exempel statsministern för att tvinga honom att avgå till att börja uttrycka önskemål att Donald Trump skulle falla offer för en gärningsman. Hatet och hoten är inte lika fördelade, det finns en viss övervikt i detta.beteende från vad jag, rent subjektivt, kan identifiera som den yttersta vänstern. Men omvänt är det den yttersta högern, dominerad av sådana som säger sig vara SD-anhängare, som står för de grövsta provokationerna.

SD:s ”troll” har en viss vana att veta hur långt de kan gå innan de begår något brottsligt vilket inte vänstern har i samma utsträckning är min slutsats utifrån min egen position. Min uppfattning behöver inte vara representativ skall sägas.

Jag trodde, helt felaktigt, att 2016 nivå på den politiska debatten till slut nådde någon form av nollpunkt. Det var en direkt felaktig gissning, resan mot botten har fortsatt och för egen del ser jag ut att vara igenom DDOS-attacken men mycket återstår att åtgärda. Bland annat reda ut hur omfattande det olaga dataintrånget var. Och naturligtvis spåren efter detta.  Polisen och åklagaren arbetar på och då det var ett brott mot en journalist tar de detta på största allvar. Jag är så här långt mycket imponerad av det jag sett av en hårt arbetande, och ständigt överbelastad, enhet för IT-brott.

Alla hot som kommer in, mot mig eller mot andra i Ledarsidorna.se kommentatorsfält fogas till den utredning som åklagaren öppnat. Utredningen kan med andra ord även omfatta andra brott vartefter tiden går. En av fördelarna är att jag använder Facebook med några kompletterande verktyg för att spåra IP-adresser varför säker identifiering av de som hotar är rätt enkel. Samarbetet med polisen är gott.

Men. Det finns goda skäl att se mycket mörkt på 2017. Starten, och efterdyningarna efter det amerikanska presidentvalet, vittnar om en mycket illavarslande svensk utveckling. Bara de svenska reaktionerna av det amerikanska folkets legitima val talar sitt tydliga språk. Vissa morgnar känns det som om Sverige är USA:s 51 delstat. ”Trumpen” dominerar förstasidorna. Valet är legitimt med tanke på USA:s konstitutions konstruktion som medger att även om en presidentkandidat får fler röster, ”popular vote” så är systemet med elektorer så konstruerat att du kan bli minoritetspresident men ha en majoritet av elektorer med dig. Tycker USA:s väljare att detta är ett system som bör reformeras så är det upp till dom. Ur ett rättsligt perspektiv är dock Trump legitim. Såväl i USA som internationellt.

Svensk media spär på hatet genom det fenomen som kallas ”Allternativa fakta” , AltFacts, samt ”Post-truth”. Nyheten om att president Trump givit sin justitieminister sparken är ett gott exempel på hur svensk media hårdvinklar, och polariserar, nyhetsflödet och stämningarna.

Justitieminister Sally Yates fick gå efter att ha motsatt sig presidentens order om att stänga gränserna är ett sådant. Vad media inte rapporterade är dock så pass omfattande att det är frågan om nyheten skulle fått den uppmärksamheten och vinklingen den fick.

  • Sally Yates var aldrig och kommer aldrig att vara Donald Trumps justitieminister. Hon var utsedd av Barack Obama och satt kvar som expeditionsministär tills dess senaten godkänt Trumps kandidat.
  • Yates uppgift var att expediera beslut, som traditionen påkallar. Hon valde en annan väg.
  • Utnämningen av hennes efterträdare var planerad till denna vecka men Demokraterna har valt att, trots att Republikanerna har majoritet i senaten, utebli från voteringen. Enligt USA:s konstitution blir då valet av ny justitieminister ogiltigt då minst en demokrat måste närvara.
  • Demokraterna använder sig av de verktyg de har för att försvåra för Donald Trump att forma sitt kabinett.

Nyheten var aldrig att Trump gav sin justitieminister sparken. Nyheten var att expeditionsministern fick gå en vecka i förtid i förhållande till plan samtidigt som demokraterna agerar för att sätta så många käppar i hjulen för Trump som möjligt när han skall utse sitt kabinett. En sittande president har helst sitt eget folk i regeringen, det var i en svensk kontext få eller inga rubriker i den riktningen när Beatrice Ask blev ersatt av Morgan Johansson som justitieminister när regeringen Löfven tillträdde.

”AltFacts” och ”Post-truth”. Exakt det som ”den goda vänstern” beskyller vad de upplever ”den onda högern” för. Och naturligtvis tvärtom över tid. Detta kommer slå över på den svenska debatten om inte media kan hålla sig till en heltäckande nyhetsrapportering. Och då har vi inte upplevt följderna av det tyska, franska och holländska valen ännu.

Så här långt har 2017 visat sig bli långt värre än 2016 då jag trodde botten var nådd. Hur 2018 kommer te sig vågar jag knappt tänka på idag. Den ser ut att bli det värsta vi upplevt med alternativa fakta, hårdvinklade selektiva nyheter samt fortsatt brunkletning så ofta tillfälle ges. Just brunkletningen är ett intressant fenomen. Brunkletandet av alla som velat föra ett civiliserat samtal med vettiga Sverigedemokrater har pågått sedan 2002. Jag har, av lätt insedda skäl, viss erfarenhet men kan numera konstatera att jag i praktiken har papper på att jag inte är rasist genom Radio och TV-nämndens utslag mot SR Medierna. SR bröt mot villkoren i sändningstillståndet när jag utmålades som främlingsfientlig.

Den brunkletning som tog sin början 2002, där förespråkarna säger att den enda vägen för att krossa SD är brunkletning eller att inte ställa systemkritiska frågor kring migrationsområdet, har visat sig leverera överraskande resultat.

SD har dubblerat sitt väljarstöd sedan dess i varje val samtidigt som framför allt S tror på att bara vi gör det en enda gång till så kanske vi får ett annat resultat än de senaste femton årens försök. Som att varje gång jag stoppar ner handen i en kastrull med kokande vatten och tro att den här gången bränner jag mig inte. Etter femton års tappra försök att stoppa handen i kokande vatten utan att bränna sig bör varje normalbegåvad person börja fundera på om den egna tesen håller. Om det är rimligt att en dag få ett annat resultat.

De partistrateger som ger våra respektive partiledningar den formen av kloka råd kommer visa sig ha ett mycket lågt marknadsvärde på den fria arbetsmarknaden den dag det blir dags. Jag vet namneligen ett tjugotal jag inte kan rekommendera för mer kvalificerade uppgifter än att vara fritösbiträde på känd hamburgerkedja eller ansvara för att det finns ketchup och senap i automaterna. För det finns inga enkla jobb anser jag som socialdemokrat. Bara jobb. Och jag är övertygad om att dessa strateger, som idag är politiska rådgivare eller pressekreterare åt olika ministrar, en dag hittar just det jobb som matchar deras kompetenser och förmågor bäst. Jobb de bör kunna bära med stolthet i livet. I framtiden kan det bli så att det inte är alla som når så långt som till fritösen.

2017 blir värre än 2016, därom råder inga tvivel. Och 2018? Känns bara som en mörk dimma nu.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.